Det var åtta år sedan Tiger Lou släppte albumet A Partial Print och är nu äntligen tillbaka med sitt fjärde album The Wound Dresser . Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge som man brukar säga, helt klart ett av höstens bästa album. Missa inte spelningen på Pustervik här i Göteborg 14 oktober! En länk till evenemanget hittar du här. Jag fick en intervju med Rasmus Kellerman och vad vi pratade om kan du läsa här:

Du har varit borta från musiken ett tag, i alla fall i det offentliga. Har du haft några andra roliga projekt för dig?

Efter Tiger Lou tog jag paus och gjorde en soloskiva bara för att få ur mig det bara. Sedan har jag skrivit låtar till lite olika projekt som aldrig har blivit något av. Ett tag startade jag ett band tillsammans med två andra och vi höll på ganska länge faktiskt men luften gick ur oss till slut och vi gick skilda vägar. Vissa av de där låtarna har jag sparat till Tiger Lou-projektet. Det var kul att skriva till annat men helt fantastiskt att känna att det faktiskt är fyra stycken Tiger Lou-låtar jag har här. Varför låtsas som att det vore något annat.

Singeln Undertow, berätta gärna lite om den.

Det är en låt som färdigställdes ganska sent och är en av de nyare låtarna. Hälften av låtarna skrev jag efter att vi börjat spela in. Det var en klassisk vecka när jag rymde, tog ledigt från jobb och stack ut och satte mig på en bergsknall och blickade ut över nån svensk idyllisk sjö. Jag satt där en vecka helt fokuserad och skrev. Undertow tillkom helt och hållet där. Det finns ett genomgående texttema som genomsyrar alla låtar på albumet och det var under den veckan som det blev kristallklart för mig, innan hade jag inte riktigt tänkt på det så himla mycket.

Vad skulle du säga är det genomgående temat på albumet?

Hemkommandet. Att sjunka ner och känna sig till freds. Att sjunka ner i sin stol och inte längre känna att man behöver söka så mycket. På det stora hela så genomsyrar det väl alla delar av det här projektet. Dels återvändandet till Tiger Lou, vi som vänner i bandet. När vi började spela ihop så var det så otroligt skönt efter alla års uppehåll. Vi jobbar med samma producent, samma mixare, samma skivbolag, samma bokare men har i princip inte haft någon kontakt med varandra de senaste 4-5 åren. Så det var bara att vi körde igång igen, det har varit så himla avslappnat och skönt allting.

Det var som att ta vid där ni slutade?

Ja, men samtidigt inte. Nu har det varit en mer tillbakalutad och självsäker miljö för alla. Det är inte så mycket som är på liv och död längre, vi gör ju det här för att vi älskar det. Men förr var det mer en önskan hos oss att vi skulle fram, vi jagade något. Det var mer som stod på spel. Vi hade en inneboende dröm att vi skulle kunna leva på musiken, men sen var det ingen av oss som gjorde det. Det var nog ingen av oss som upplevde det som jobbigt men det var mer att säkra sina alternativ och hitta ett nytt utlopp. Nu kände vi att vi ville börja spela ihop igen bara för att det är så himla roligt.

Nya albumet The Wound Dresser, hur har arbetet med skivan sett ut?

Vi jobbade på skivan i ungefär 2,5 år men antalet dagar motsvarade max två veckor effektiv arbetstid. Vi spelade in en låt åt gången jobbade sedan vidare med producenten Rolf Klinth och trummisen Pontus Levahn . Vanligtvis har jag jobbat väldigt isolerat med själva skivorna men den här gången var Pontus mycket mer involverad i hela urvalsprocessen och bearbetningen för att hitta riktningen på skivan. Det har varit svårt att få till de intensiva perioderna men det har passat alla väldigt bra. Annars har processen sett väldigt friktionsfri ut och vi känner varandra mycket väl och det är lätt och kul. Vi har nog aldrig haft några meningsskiljaktigheter, mer om vi ska äta pizza eller indiskt haha!

Finns det något spår på skivan som betyder extra mycket för dig?

Den första låten kanske är den jag känner starkast för. Jag har flest personliga element i texten, musiken och känslan. Även att den inleder skivan och allt, det känns som den är mest förankrad i mig.

Albumet har ett väldigt fint omslag, är det du som gjort det?

Inför alla släppen har jag velat jobba uteslutande med foton. Det har tagit sjukt lång tid att hitta de bilder jag vill ha, särskilt till albumet. Jag hittade den här bilden och försökte hitta personen som tagit den och fick inget svar och grämde mig nåt fruktansvärt. Sen hittade jag istället en ersättningsbild som också kändes bra men ingen som var perfekt. Men till slut när jag köpt en ny bild så fick jag tag i honom och det löste sig. Det var viktigt för mig att det skulle vara en person på omslaget och det är lite svårtolkat hur gammal personen är, en del har tolkat det som att det är en ung person. Jag tycket att det är svårt att placera vart i världen han eller hon befinner sig och de elementen gillar jag väldigt mycket. Men framför allt hela känslan och avslappnandet personifieras på något sätt i utandningen, man känner verkligen den här tunga utandningen. Känner hur kroppen sjunker ner.

Ni har spelningar i Sverige under hösten och ska även på en turné i Tyskland. Berätta gärna lite om det.

Det är något som definierat oss som band, vi älskar att spela men försöker väl välja lite mer med omsorg och välja guldkornen. På ett helt personligt och egoistiskt plan är att skriva det allra roligaste, innan det är klart. Inspelningen när man låser det är också magisk men innehåller även ångest. Livebiten upplever jag som tudelat, fantastiskt att vara ute med sina vänner men man befinner sig i ett pausläge. Att vara sångare är en press som jag aldrig har trivts med, skulle mycket hellre vara en basist ute på flanken som inte behövde säga något, men nu blev det inte så haha!

Är det något ni inte klarar dig utan när ni är iväg på turné?

Alla kommer från punk/hardcore så när vi började turnera var det i ruckel ute i skogen och vi är ganska enkla och självgående men man är väl ganska prylbunden. Det skulle nog bli en lite gittrig turné om vi inte fick någon öl. Tv-spel och sådant klarar jag mig utan men kanske skulle det vara så att vissa i bandet skulle bli lite gittriga även utan det. Vi är ute så sällan så att vara i varandras sällskap är gott nog.

Vad händer i höst och vinter?

Turneerna sträcker sig en bit framöver sedan kommer vi nog att hitta på lite nya grejer i vår och sommar. Nästa skiva blir ännu bättre!

Har du redan tankarna på nästa skiva?

Jag tänker på det men mer än så är det inte. Jag tillåter mig själv att börja tänka.

Lyssna på nya albumet The Wound Dresser här!

Tiger Lou @
Facebook