Att recensera samlingar är egentligen det mest menlösa man kan göra. Gillar man artisten, gillar man samlingen. Den ger sällan en ny bild av artisten, mer än att kronologiskt sammanställa de bästa låtarna.
Men när Kent släpper en Best Of och slänger in fyra nya låtar finns det ju utrymme att i alla fall tycka till om det som är nytt, samt skriva några ord om samlingen i stort.

På det hela är det en bra resa igenom Kents karriär som börjar med Blåjeans och avslutas med Vi är inte längre där . Men de har lämnat FF utanför, vilket jag personligen tycker är konstigt, då en Best Of ändå borde innehålla en av bandets större hits. Visst det är inte min personliga favorit, men det sätter onekligen ett stort frågetecken till vad som menas med ”Best Of” i detta fall, och vem eller vilka som säger att dessa 20 är de bästa låtarna? De borde även haft med låtar som Klåparen , En himmelsk drog och Columbus , men visst, går man inte efter singlarna som underlag för en samling kommer alla ha sina egna bästa låtar med gruppen. Men i tidsåldern då Spotify bestämmer hur ett album ska se ut, finns det ingen anledning att hålla sig till CDs begränsningar när man sätter ihop en samling. Eller?
Nu får vi istället en någorlunda representativ samling av gruppens resa från indieslynglar till folkligt elektroniskt arenapopband. Som jag skrev i början av texten – gillar man gruppen kommer man gilla låtarna, även om jag saknar en knippe.

Men hur är är då de nya låtarna?
Jag tyckte ju Då Som Nu För Alltid kändes som ett bra men lite svagt avsked för gruppen och denna EP av nya låtar känns mer som en fortsättning för gruppen än ett avslut. De är faktiskt fyra förvånansvärt starka Kent-låtar vi bjuds på. Terapi känns som en kandidat som första singel som skulle kunna platsa på Du & Jag Döden (vars singeln Max 500 faktiskt inte är med på samlingen).
Själv är jag helt förälskad i refrängen på Silver . Melodin lyfter ju låten till oanade höjder medan Jocke Berg tillsammans med Naomi Pilgrim och Carolina Wallin Perez framför låten. Det är för mig Kant-magi som jag nu kommer sakna. För denna EP känns som ett band som inte har slut på varesig idéer eller ens inspiration att skapa något nytt, vilket gör att avskedet nästan känns än mer konstgjort. Men visst, de slutar mer på topp nu än de gjorde med Då Som Nu För Alltid, så det må vara en bra sak.

Men i och med att vi lever i tidsåldern alla kan göra sin egna samling, har jag lagt in de bästa låtarna med Kent i denna spellista. En bättre Best Of-samling får man leta efter.