Så kom det tillslut.
Years & Years debutalbum som vi alla väntat på sedan de tog hem den prestigefyllda bemärkelsen Sound of 2015 av BBC Radio 1, samt att de trots allt släppt en av årets starkaste singlar i form av King .
Väntan har varit lite för lång måste jag säga, men bandet och skivbolaget har släckt vår törst lite då och då i form av låtar som man kunnat lyssna på och lassa ner från iTunes innan själva releasen (Så man gör dessa tider. Man släpper inte två singlar och ett album. Man släpper två singlar och fem albumspår. När man sedan ska köpa albumet på iTunes kostar det bara 32 kr och man tänker, ”fan vad billigt”.)
Men ni förstår säkert vilka stora förväntningar jag har på detta albumet.
En karismatisk sångare i form av Olly Alexander , som inte bara skrivit ihop lysande texter, han är även galet söt, homosexuell och tillsammans med violinisten Neil Amin-Smith i Clean Bandit . (Nej, det sista har inget med hur bra musiken är, det var bara kuriosa). En singel som mest troligt kommer hamna på topp tre bland årets bästa singlar, och en grupp som bara osar pop (-musik och kultur).
Hur är det då att dyka ner i det M.C. Escher -inspirerade universum som då är Communion ?
Det är ungefär så behagligt som jag hoppats på.
Olly kanske inte sätter orden på att älska och åtrå en annan man lika bra som förra årets Sound of-vinnare Sam Smith , men samtidigt är Smith mer allvarlig i sin framtoning än Years & Years som dansar till ämnet att bli berörd och älskad.
Vi får 13 till 17 poplåtar (beroende på vilken utgåva vi ger oss på) som likt bra pop växer på en. Jag ska villigt erkänna att jag var lite missnöjd med albumet första och andra lyssningen. Eller kanske inte missnöjd, men jag ville nog ha mer låtar i samma nivå som King . Ögonblickliga poplåtar som skakar om en och får en att känna att jag fortfarande kan bli överraskad av musik. Men som med bra pop blir många av låtarna bättre med tiden. Till och med när Olly och grabbarna drar ner på tempot i bland annat Eyes Shut blir det sjukt vackert och sårbart, utan att kännas klichéaktigt.
Om Years & Years gjort årets bästa album?
Kanske. Den är definitivt med på min ganska korta lista än så länge av album jag kommer ta med mig från 2015 in i framtiden. Men just nu vill jag inget hellre än vara här i nuet och låta Years & Years ta med mig på sin popresa än en gång. Så jag klickar på Play i Tunes och låter Ollys ljusa stämma sjunga för mig än en gång.
Years & Years @
Facebook
