Idag släpper Linn Öberg sitt debutalbum ” When You Go ”, ett album färgat av separationsångest enligt henne själv. Being Blogged har snackat med Linn om musikens helande effekt, hur hon fick vara förband åt legendariska Sinead O’Connor och om låtarnas balansgång mellan eufori och melankoli.
-För de som inte redan vet, berätta lite mer om dig själv!
Jag är en artist och låtskrivare som bor i Stockholm men växte upp i en liten by utanför Nyköping.
Jag började intressera mig för musik redan som liten. När jag var 6 år började jag spela piano och när jag var 8 år tog jag min första sånglektion. Det lät väldigt illa till en början men jag minns att jag älskade det. Det var då jag bestämde mig för att jag skulle bli bra på att sjunga och sedan dess har jag aldrig kunnat sluta. Musik, speciellt sång, har en slags helande effekt på mig.
-Din första singel ”Jump ” släpptes redan 2011. Hur har vägen fram tills idag sett ut?
Sedan Jump har jag släppt EP:n ” Parades ” och även de två singlarna ”Vacant Days ” och ”The Carrier ”. Jag har också skrivit mycket nytt material men även spelat mycket live under de senaste åren.
Under det senaste halvåret har fokus legat på att sammanställa och skriva klart materialet till mitt kommande album.
-Du har förutom i Sverige även blivit uppmärksammad i Storbritannien. Kan du berätta mer om det?
Efter att jag släppte min EP ”Parades” blev jag kontaktad av Andy Ross , mannen som upptäckte och signade Blur på 90talet.
Vi inledde ett samarbete och jag gjorde ett antal miniturnéer i London. Detta ledde i sin tur till att tidningen Music Week uppmärksammade min musik och därefter fick jag det ärofyllda erbjudandet att få öppna för sångerskan Sinead O’Connor i Stockholm, våren 2013.
-Idag släpps ditt debutalbum “When You Go”. Hur kom plattan till?
Jag och en nära vän till mig, Sandra Windahl , pratade länge om att vi borde producera något ihop och bestämde oss till slut för att spela in mitt album i vår egna studio i Hornstull i Stockholm.
Under hösten har vi hållit till där och tillsammans knåpat ihop mitt debutalbum vilket känns otroligt fint. Det gör att det hela känns ännu mer personligt. Det har varit en väldigt intensiv men samtidigt underbar process. Dessutom har det funnits ett stort utrymme att testa nya saker och ta min musik åt ett lite annat håll. Vi har lärt oss mycket på vägen, inte minst om varandra.
-Hur skulle du själv beskriva albumet?
Som titeln kanske avslöjar så är det ett album färgat av en slags separationsångest. Men det handlar också mycket om styrkan som kan infinna sig när man väl tagit sig igenom något jobbigt.
Jag upplever det som att låtarna går balansgång mellan melankoli och eufori utan att riktigt bestämma sig för var de hör hemma. Jämfört med det jag gjort tidigare så känns det här albumet på något sätt råare, modigare och kanske aningen mindre finstämt.
-Albumets singel heter “Freediver ”. Hur kom den till?
”Freediver ” är en av de äldre låtarna på albumet. Den skrevs för två somrar sedan, under en period när jag kände mig rätt så vilsen. Den handlar för mig om att vikten i att erkänna och acceptera sin ångest för att kunna ta sig an den. Sen handlar den också om en förlorad kärlek såklart, haha!
-Nu väntar en månadslång turné i Italien. Vad mer kan vi förvänta oss framöver?
Efter Italienturnén så följer några Sverigespelningar i slutet av mars och i början av april. Därefter laddar jag inför en sommar med festivalspelningar!
Linn Öberg @
Facebook
