I’ll Be Fine – Molly Pettersson Hammar

Numret är ganska avskalat på scenen.
Det är lampor som jobbar runt Molly och jag kan tänka mig att det blir effektfullt i TV.
Det är i slutet av numret som kören träder upp på scenen som innan bara stått i bakom och sjungit, osynliga för oss andra.
Fokus ska uppenbarligen ligga på Molly och hennes sång, mer än ett spektakulärt nummer.
Känns som vettigt, då snygg ljussättning och inramning kan lyfta en låt mer än massa lull lull.
Jag tycker fortfarande låten är en stark soulig poplåt, och min magkänsla från förhandslyssningen håller i sig även idag. Jag gillar ju detta väldigt mycket.

Pappa – Daniel Gildenlöw

Daniel sitter på en platå och sjunger låten mot kameran.
Det är det.
Låten är för mig mest tråkig. Den är fin, visst, och Daniel sjunger bra. Men det blir liksom bara tråkigt. Familjeproblem och tragedier tycker jag vi lämnar hemma och inte drar med oss till Melodifestivalen. Tack.

One By One – Elize Ryd & Rickard Söderberg

Jag var ju lite besviken i går på One by one . Inte så mycket att det var dåligt – för det var det absolut inte. Jag ville bara att det skulle vara liiiite mer. Det är en låt med artister där en viss överproduktion skulle kunna göra låten ännu roligare.
På scenen blir det dock bättre.
Rickards kraft och pondus kommer fram mer och och Elize har en riktigt bra röst även live.
Allt börjar med att Rickard står på mitten av scenen, medan Elize sitter på kanten. Jag var lite rädd att det skulle bli ett lite mer kallt nummer där inte kemin mellan sångarna kommer fram.
Men nu känner jag mig lugn. Detta kan se bra ut i TV, sedan får vi se hur kombinationen pop och pop-opera tas emot av tittarna.

Hello Hi – Dolly Style

Tjejerna börjar som balettflickor i varsin speldosa designat efter deras färger innan de rusar upp på scenen och sjunger, dansar och poserar som de dockor de är.
Det är sött och ungefär 100% kitch, som avslutas i konfetti.
Barnen kommer ÄLSKA numret och låten, och bögarna kommer dansa till detta hela natten lång. Typ så.
Själv gillar jag massa. Det är kul och party och får mig på extremt gott humör.
Absolut ingets om kommer ligga på min topplista över den bästa låten i år, eller ens under Melodifestivalen. Men detta är ändå så behövligt i tävlingen.

Det rår vi inte för – Behrang Miri feat. Victor Crone

Behrang och Victor står på varsin sida om scenen och sjunger första versen och refrängen.
Mitt på scenen står bandet och luft-spelar sina instrument.
Det är avskalat och enkelt, vilket passar låten.
Sedan möts de mitt på scenen och sjunger resterande delen av låten.
Det känns tryggt för artisterna och safe för publiken, mer än så behöver det inte vara.

Can’t Hurt Me Now – Jessica Andersson

Säga vad man vill med Jessica är säker på scenen.
Hon bevisar att hon levererar utan några som helt problem även denna ballad.
Problemet är fortfarande att låten är väldigt blek.
Det finns inget som sticker ut, rör om eller får en att känna en sådan ”wow-känsla” som låten verkligen skulle behöva.
Nu är det en typsik schlagerballad utan finess.
Synd på en så fin röst.

Sting – Eric Saade

Under repet får vi se Eric sjunga ensam på scenen.
Egentligen ska han stå bakom ett skynke och sjunga första versen och bara visa siluetten tillsammans med lite förinspelade klipp av hans ansikte.
Sedan kommer dansarna från Scandinavian Dance Academy ut på scenen och sjunger tillsammans med Saade.
Allt avsluts med att han och två dansare åker iväg i ett UFO – vilket är första gången på hela deltävlingen någon verkligen lämnar scenen.
Jag föll som sagt inte så hårt för låten när jag hörde den i går. Den kändes fel på något sätt och jag har försökt komma på vad det var som gjorde att jag inte uppskattade detta så mycket trotts Benny Hill-saxofon när jag förhandslyssnade låten igår.
Men, bitarna faller liksom på plats när man ser det live och den extremt kladdiga refrängen fäster sig och vill inte släppa taget.
Jag blir även imponerad över Saades förmåga att leverera låten på scenen. Han springer, dansar, svettas och imponerar i ett hav av avslutningskonfetti.