Nu är det dags för Juni Järvi att släppa sitt tredje album.
Efter två skivor på engelska har sångaren nu låtit sina ord blivit sitt modersmål och den 6:e Oktober släpper han albumet Om En Vecka, Kanske Ett År . En skiva som dyker upp fyra år efter att hans förra album The Gospel släpptes.
I musikvärlden är det galet lång tid. Karriärer föds och dör två gånger om på den tiden numera.
”Jag började skriva på en del av låtarna redan 2010, men jag skriver väldigt långsamt. Jag vill skriva när jag har en viss känsla.
Skulle det vara så att jag kört fast och tillexempel bara skrivit melodin men inte kommer på versen, skippar jag den just då. För känner jag att det är såpass bra, vill jag använda det senare och då kan jag komma tillbaka till den.
Ikaros tillexempel, skrev jag pianomelodin som är med i början och slutet för väldigt länge sedan. Det var säker åtta år sedan.
Först testade jag att spela den på en synth, men tillslut landade det i den här versionen.”
-Vad fick alla bitar att falla på plats?
”Bra fråga…
Det handlar nog mer om instrumentering.
På denna skiva har jag använt mig mycket mer av elgitarr än tidigare.
Jag började spela gitarr när hag var 14 och gick på musikgymnasium.
Det var en elitskola och alla var så himla duktiga hela tiden. De flesta som spelade gitarr hade gjort det sedan de var 3 år.
Jag har aldrig varit på det sättet, så det första jag gjorde efter gymnasiet var att ställa in gitarren i garderoben och började spela piano istället.
Men nu har jag mer och mer tagit fram gitarren igen.”
-Vad handlar låten om?
Jag vill inte kalla det för ett uppbrottsalbum, för det handlar snarare om port-uppbrott, vad man är efteråt när man är vilsen och inte vet vart man är. När man ska återupptäcka sig själv och återskapa den man vill vara. Våga lite på sig själv och öppna upp sig för andra igen.
Jag skriver väldigt sällan om ett övergripande tema, det är först efteråt som jag kan dra i de röda trådarna.
Denna gång var också första gången som jag valde bort en färdig låt jag kände väldigt mycket för, i och med att den inte passade in med de andra.
-Varför valde du att döpa skivan till Om En Vecka, Kanske Ett År?
Det är en av låtarna på skivan.
Arbetsnamnet var egentligen Möten och Avsked för att illustrera den röda tråden.
Men med tiden kändes namnet tråkigt, och det fanns mer liv i En Vecka, Kanske Ett År.
Det var mer talande för hur det kändes efteråt, att saker måste ta sin egen tid.
-Har du producerat skivan själv?
Ja, jag har faktiskt producerat den själv helt och håller, likaså instrumenten.
Det var bara trummor jag inte känner mig helt hemma på, så till några av låtarna hyrde jag in en trummis.
Men i och med att jag jobbar under en såpass lång och oregelbunden tid, är det svårt att ha med andra människor.
-Du spelade ju in duetter med bland annat Markus Krunegård och Annika Norlin. Blir det några duetter denna gång?
Faktiskt inte.
Jag tror det beror på att jag bytte språk.
Texterna denna gång handlar ju om att jag haft en känsla som jag hittat inspiration till att förmedla. Det är biografiskt, men samtidigt inte dakboksanteckningar.
Men det vore spännande att göra duetter framöver, när jag känner mig mer varm i kläderna med att sjunga på svenska.
-Men du känner att svenskan kan bli ditt modersmål även inom musiken nu?
Jag tror jag kommer stanna med svenskan ja.
Jag har ju skrivit en hel del engelska texter också, men de kanske jag kan ha till andra artister. Just nu har det dock inte funnits utrymme för att skriva till andra, men det kan absolut bli en sådan sak jag kan pitcha in.
Här har ni nya singeln Ikaros .
http://youtu.be/SRUrHOC0JRA
Juni Järvi @
Facebook