Konserten med Röyksopp och Robyn är indelade i tre olika delar.
Inledningen är dedikerad Röyksopp och deras hits, som denna gång är lite mörkare och tyngre än vad jag tror jag någonsin upplevt dem live. Det blir faktiskt vansinnigt bra liveversioner av låtarna och det enda som inte är i samma tuffa stil som på skiva är deras sångerska (den annars fantastiska Susanne Sundfør ), som när hon sjunger What else is there? och This mus be it inte kommer i närheten av den pondus som Karin Dreijer ändå har i sin röst. Men bortsett från det är det elektro med extra allt.
När det sedan är dags för norrmännen att lämna över till Robyn är det även det till än mer tyngre klubbversioner av hennes hits.
Saken är den att jag tycker ju alltid Robyn är bäst när hon är mer elektronsikt än r&b, och denna gång är allt det souliga utbytt till just tunga beats och en elektronisk ljudmatta som får hela Slottsskogen att dansa.
Hennes versioner av Call your girlfriend och Dancing on my own är helt magiska!
”Jag har så mycket energi!” ropar Robyn till oss, och det behövde hon kanske inte ens göra, för det ser vi, när hon levererar allt på scenen.
För mig blir dock den hårda och något mörka elektron som de två artisterna ljutit ihop i deras samarbete på skivan Do it again kanske till och med lite väl hård och något kall när vi sedan går över till den tredje sektionen av konserten.
Det är dock fortfarande vansinnigt bra, men håller kanske inte rakt igenom samma popnerv som det ändå fanns i de två första partierna. Men visst, The Girl and the Robot och titelspåret Do it agan är svårt att toppa.
Ett värdigt och riktigt grymt avslut på tre dagar i Slottsskogen.
Foto: Carl Björklund
