Roxette bjuder på en nostalgisk kväll på Slottsskogsvallen med hits från bandets 40-åriga historia. Lena Philipsson axlar Marie Fredrikssons arv på sitt sätt och det blir både igenkännande och lite nytt när hon sjunger bandets storslagna ballader. För den som vill ha hits bjuder Pet Gessle och Roxette på mycket av den varan. På det hela blir det en kul nostalgikväll som kändes lite för kort, när bandet gärna hade fått lägga till fem låtar till för att gå igenom sina 40 år av musik.
När Lena Philipsson skulle axla Marie Fredrikssons roll som sångerska i Roxette i fjol var reaktionerna många. Skulle hon klara av att fylla Maries skor och leverera Roxettelåtarna på samma sätt? Saken är ju den att Lena är inte Marie och när vi nu står på Slottsskogsvallen en varm torsdagskväll i Juli är det en bra sak. För Lena försöker inte vara Marie, hon är ju Lena, med allt som är hon. Det lekfulla, pillemariska och samtidigt starka. För Roxettelåtarna kräver sin röst och även om Lena inte har samma röst som Marie, så har hon sin röst. En röst som passar oväntat bra när hon sjunger de klassiska Roxettelåtarna för oss denna kväll. Det blir till och med väldigt emotionellt när Lena tillägnar It must have been love till just Marie och ger oss en hyllning och låt som är värdig originalet.
För oss i publiken blir kvällen en resa i nostalgins tecken. Vi får nedslag från de flesta Roxette-albumet, men självklart med fokus på Joyride och Look Sharp! som ändå var albumen Roxette peakade med. Vi får uppleva de flesta hitsen som Dressed for success, Stars, Joyride, Listen to your heart och The Look. Dock inget från albumet Pearls of Passion, vilket känns lite underligt. Neverending love firar 40 denna vecka, och det skulle de kunna uppmärksamma med att köra låten i sin helhet. Nu får vi ett litet parti från låten när Per Gessle presenterar bandet och de uppmärksammar jubilaren, samtidigt som han ger sken av att han skäms lite för låten, när han säger att ”det räcker nu”.
Personligen blir jag själaglad över att de kör favoriten och den underskattade Super Mario Bros-låten Almost unreal, vilket var min stora överraskning för kvällen. Annars är det som sagt en hitkavalkad av rang. Roxette har ju så många grymma låtar och även om det inte blev så mycket rariteter och rena albumspår, så blev det i stort en greatest hits-spelning som tillfredsställde de flesta i publiken.
Lena levererade starkt de många powerballader som Roxette blev världskända med i början av 90-talet. (Minns när jag pluggade i USA och fick uppleva Listen to your heart som tryckare på dansstället tillsammans med musikvideon som spelades över den ena väggen i lokalen. Det var absolut ett lagom patriotiskt ögonblick för en 17-årig svensk). Enligt mitt tycke blir det en bra balans mellan gruppens många ballader och de mer upptempolåtar som de släppt. Lagom för att konserten aldrig skulle stanna upp för mycket och bra mix av låtval överlag. Skulle man klaga över något så kändes det som de skulle kanske köra 20 till 30 minuter till. 13 låtar plus fyra extranummer är lite i minsta laget på den låtkatalogen. 20 till 22 låtar hade de allt kunna klämma in. Om inget så är ett par medleys av låtar ett bra knep att ge lite fler låtar chansen att få glänsa under livespelningar.
På det hela blir det en kul kväll för oss på plats i Slottsskogsvallen. Det är nostalgi och glädje och valuta för pengarna. Det kändes också som att bandet trivdes bra i det ljumna sommarkvällen tillsammans med oss. Främst är kvällen också ett kvitto på vilken låtskatt Roxette ändå har och vilket geni Per Gessle är som låtmakare. För kan vi lika entusiastiskt sjunga med till The Look idag som för snart 40 år sedan, så har han definitivt lyckats.
Om du vill se fler foton från konserten, samt från spelningen Vilhelm Buchaus värmde upp publiken med, så hittar du det i detta inlägg. För att låsa upp inlägget behöver du vara Popmuzik Lover på Patreon.
