Satellite Stories är en indiepopgrupp från Uleåborg i Finland.
De släppte sin debutskiva Phrases to Break the Ice 2012, och redan förra året kom uppföljaren Pine Trails .
På skivan hade de bland annat singeln Campfire som blev en stor bloggsuccé världen över.
Nu ska bandet ut på turné med första stopp i Lund idag den 31:a Januari, för att sedan åka till Stockholm i morgon och efter det ut i Europa.
Jag hade ett litet samtal med gruppens sångare Esa Mankinen om gruppen och framgångarna.
-När träffades ni?
Vi träffades för fem år sedan.
Jag och trummisen möttes för första gången på en universitetsföreläsning.
Vi började prata och sedan visade det sig att vi båda gillade samma typ av musik och att vi ville göra egen.
Sedan kom vår basist in och vi började helt enkelt spela lite tillsammans.
I början gjorde vi det bara för att det var roligt.
Men sakta och säkert började vi spela gig.
Och nu är vi här.
-Det har ju släppts en hel del remixar på era låtar, gillar ni själva klubbmusik?
Jo vi gillar faktiskt klubbmusik allihop!
Jag har även DJat en del där jag spelat mycket elektorniskmusik.
-Har ni några musikaliska influenser?
Ja det har vi.
I dagens samhälle får man så många val när det kommer till att lyssna på musik. Man försöker lyssna på många genres.
Men jag gillar verkligen ny elektronisk musik, men även indiepop.
Jag försöker få en blandning av dem båda.
-Hade ni någon tidig vision av albumet?
Vi ville låta väldigt snyggt men samtidigt dansant och poppigt.
Vi ville producera den riktigt ordentligt.
Man kan säga att vi la ett extra lager på låtarna för att få till något mer än bara våra egna instrument.
-Producera ni det själva?
Ja det gjorde vi, i en studio i närheten av där vi bor.
-Under vilken period jobbade ni på skivan?
Vi började faktiskt 2013.
Det var runt den här tiden fast förra året som vi började få låtarna någorlunda klara.
Under sommaren spelade in på vardagarna. Men under helgerna uppträdde vi på festivaler.
Det var en hektisk sommar.
-Det var snabbt mellan första och andra albumet.
Ja det var det.
Men det uppstod aldrig ”a writers block” mellan albumen.
När vi hade släppt vårt första album började vi tänka om det fanns något mer att skriva om.
Sen insåg vi snabbt att vi hade så många fler idéer.
Idéerna bara kom till oss.
-Ni har ju utvecklats mycket som grupp mellan albumen.
Det första albumet var något som vi höll på med länge.
Låtarna som kom med hade skapats under säkert tre år.
Vi visste heller inte vad vi skulle förvänta oss när det väl släpptes.
Det andra albumet hade vi lite mer en idé om vad vi ville göra.
-Blev ni överraskade över Campfire och dess spridning på nätet?
Ja det var vi.
Det var den låten som bara kändes rätt för albumet.
Så fort vi släppt den blev det en stor hype och det var absolut en överraskning för oss alla.
-Jag gillar era omslag till era singlar och nya skivan. Vem kom på idén?
Grafiken har faktiskt gjort i Stockholm för vår designer satt där.
Men de speglades mycket från våra låtar.
Det första albumet handlade mer om att lämna vårt hem.
Efter det första albumet turnerade vi mycket så vi kände att det andra albumet skulle handla om var vi kom ifrån.
Det gav oss så många idéer att åka hem och skriva där.
Kort och gott kan man säga att grafiken inspirerades av både text och musiken.
Allting hör liksom ihop.
-Varför tror du, finsk musik inte blivit så mycket bredare förrän nu? Förr kom det ju nästan aldrig gruppen från Finland, men nu börjar det ju dyka upp en hel del.
Finland har mycket potential men det finns inte en dådan stor marknad för det.
Det är klart om du ser tillbaka under tjugo års tid så kommer man hitta artister som vuxit upp och blivit populära.
Men i Finland behöver man kanske en liten knuff i rätt riktning för att få saker gjorda.
Finnarna tycker även om att göra egen musik på finska vilket funkar bra för de som bor i Finland.
Men i den tid vi lever i nu så tror jag att man kan förvänta sig mer pop från Finland.
DJ’s och producenter kommer ju fram allt mer.
Om jag tänker tillbaka på just min hemstad så har metallmusiken varit väldigt stor.
Men popen har smugit sig in allt mer och får nu ta större plats.
