Det var under sommaren 2012 som jag upptäckte Orion för första gången med låten In the end .
En magisk poplåt, med mycket vemod och snyggt arrangemang – de där sakerna som jag själv går igång lite extra på när det kommer till musik. Självklart gjorde det mig väldigt nyfiken på vem det var som hade gjort en såpass fängslande låt, och ville veta lite mer.
Bakom namnet döljer sig producenten Hampus Wrethagen som vuxit upp med sin familj på Östermalm och Lidingö i Stockholm.
Hans pappa var hobbymusiker och mamma dansade balett, så musiken fanns alltid hemma.
Men det var hans fars discosamling som fick honom att få upp ögonen för dansmusiken. Hjältarna som regerade på dansgolvet när Motown eran gick över i disco under 70-talet. En tidsepok då en 12” mix skulle vara lång och byxorna utsvängda.
Det är denna era som Hampus hållit kvar vid ända sedan han lärde sig DJa på fritidsgården när han var 16 år.
Detta sammanföll när den franska housevågen svepte in över dansgolven i slutet av 90-talet. Då Daft Punk och Cassius var hjältar tillsammans med de lite hårdare brittiska artisterna som Chemical Brothers och Basement Jaxx .
Dessa gruppers musik var ju även den djupt rotad i den klassiska discon, så även här hittar vi en gemensam nämnare mellan Hampus och den gamla musikepoken.

Efter att ha fått den tidiga motsvarigheten till Logic – på den tiden det hette Emagic – började Hampus skapa musik hemma.
Det började i liten och ganska blygsam skala. Ärligt så visste han väl inte riktigt vad han ville göra med sin musik utan det hela gick i vågor.
Under några år i New York hade han och en kompis gjort musik som blandade disco med pop som långa låtar. Väl hemma i Sverige igen föll det han hade börjat med liksom i dvala.
Men saker började röra sig när han en dag visade upp lite av det han gjort för en god vän till honom som också jobbar med musik.
Hampus brukade hänga i en studio vid Gärdet med sin vän Daniel Adams-Ray .
Daniel var väldigt mån om att Hampus skulle satsa på musiken, för han såg talang i killen.
Under våren förra året skickade Hampus över In the end till Daniel och han rekommenderade honom att ta kontakt med Universal Music för att kanske bli signad till dem. Strax därefter kunde han släppa In the end.

Jag träffade Hampus på ett fik vid Olskrokstorget, bara ett stenkast från den studio han nu jobbar i tillsammans med Jonas Quant här i Göteborg.
Hampus flyttade ner till Göteborg för några månader sedan, för att bli en del i teamet med Jonas och hjälpa honom att producera musik, samt självklart göra egen.
Det är alltid spännande att träffa någon man aldrig sett en enda bild på för första gången. De flesta artister lusar ju alltid ner sina Facebook-sida med bilder på sig själva, men inte Hampus.

-I början var du väldigt mystisk. Du lade inte upp någon bild på dig och de som fanns hade du hood på dig, så man inte kunde se ditt ansikte.

Anledningen till att jag var lite tillbakadragen var att jag inte kände att jag kunde leva upp till förväntningarna på mig riktigt.
Jag är ju egentligen bara en producent som vill göra låtar. Men nu när jag även blivit artist börjar jag sakta förbereda mig på att visa upp mig mer när jag ska göra liveuppträdanden.
Men egentligen har jag väl inget emot att synas eller ha intervjuer, jag tycker bara det är skönt att hålla mig anonym.

-Varför just Orion?

Jag kollade på en gammal Hollywoodfilm och då dök Orion Pictures upp. 
Jag kände att det kunde nog funka som namn. Den första reaktionen jag fick från min kontakt på Universal var ”fan vilket skönt namn”. Så någon mer baktanke än så fanns det inte. Haha.

In the end ledde till ett skivkontrakt med Universal Musics dotterbolag Roxy Recordings.
Tiden på Roxy blev dock inte långvarig för Hampus.
Under hösten skulle EMI säljas till Universal Music som var tvungen att knoppa av Roxy Recordnings av konkurrensskäl. Detta ledde till att en del projekt Roxy hade i den period fick pausas.
Orion var ett av dem.
Dock hade han fått chansen att remixa låten In the end med Agnes , från hennes skiva Veritas , som skulle lanseras efter sommaren. Mixen blev hyllad av bloggare och publik världen över, och visade sig vara en av de bättre remixarna det året om man ska vara riktigt ärlig.
Skivan var delvis producerad av ingen mindre än Jonas Quant här nere i Göteborg, och då Hampus både är stort fan av Agnes och det Jonas gjort beslöt han sig för att maila honom.
”Efter att ha tagit mod till mig mailade jag sporadiskt med Jonas på Facebook under julen.
Det blev en oändlig konversation mellan oss som till slut ledde till att han bjöd ner mig till Göteborg nu i Maj.
Jag spelade upp lite spår jag hade gjort för honom och han frågade om jag inte ville flytta ner och börja jobba med honom.”

Första singeln som Orion släppt under Jonas vingar var Love like you’ve never been hurt before , som sjungs av en ny spännande artist som heter Hedvig .
”Jonas har co-producerat den. Låten var egentligen klar att släppas, så bad han mig att få pilla lite med den.
Det är något han gör med många låtar. Han får något som egentligen är färdigt och lyckas han få det bättre.”

-Hur träffade du Hedvig?

Jag fick ett tips om henne från en kompis.
Hedvig gick på Rytmus och jag såg henne uppträda på deras avslutningskonsert.
Hon var helt grym på scenen och vi träffades efteråt, då jag berättade om min låt och frågade om hon kunde komma in och sjunga den. Efter många om och men gjorde hon det.
Jag tror det kan bli något riktigt stort av henne för hon är väldigt duktig!

-Har du någon artist som du skulle vilja producera?

Det skulle vara jävligt mäktigt att göra något med Diana Ross , med full orkester och stråkdisco!
Sedan skulle jag villa jobba med Agnes och Lune och hon Birdy är ju grym! Det kändes som det var Coldplays Yellow igen.
Ja, Chris Martin skulle vara grymt förstås.
Vem finns det mer på listan… Candy Staton . Klassiska discodivor.

-Ja, det är många kvinnliga artister.

Den enda killen jag jobbat med är Niklas von Arnold .
Vi spelade in låten Follow the lights i hans lägenhet i Majorna faktiskt.

-Vilken remix är du mest nöjd med?

Agnes-remixen satte mig ju på kartan.
Men ska jag välja en låt så är det nog mixen på Snow med Frida Sundemo .
Jonas gillade min remix på Open ones eyes med For BDK . Den är egentligen helt borta från min gata. Innan har jag tänkt att det inte var okej att göra annorlunda saker, för att folk skulle börja klaga. Men när det visade sig att folk gillade den ändå är det bara att köra på.

Under hösten och vintern kommer Orion att släppa singlar löpande som ska leda till en skiva lite längre fram.
Skivan kommer att varva gästsångare med instrumentala låtar. Även här kommer Jonas vara med och co-producera allt material, för att ge den klassiska och ack så uppskattade Quant-känslan till musiken.
Parallellt med sitt egna projekt kommer Hampus producera andra artister.
”Om några år kommer jag vara i stor tacksamhetsskuld till Jonas.
Vi skämtar att jag är hans pensionsförsäkring, men det känns som vi har ett långvarigt samarbete på gång.”
Det som står närmast är dock ett liveset med Orion där han spelar på scenen tillsammans med Hedvig. Om allt går som det ska kommer även Jonas vara med på scenen, vilket blir hans första liveframträdenade på nästan ett decennium.
Så det är nog inte bara Jonas som inspirerar Hampus för tillfället. Kan han få upp producenten på en scen inför publik för att spela Orions låtar, är det nog ett ömsesidigt förhållande.
Ett förhållande som är startskottet på ett av de mest spännande samarbeten i svensk musikhistoria.

Här har ni Orions Emotions Remix på Love like you’ve never been hurt before .
En version som visar upp Hampus kärlek till långa remixar, precis som de var under den klassiska disco-eran.