I början av Maj släppte Victoria Hesketh sitt andra album Nocturnes under sitt artistnamn Little Boots .
Själv såg jag henne på Arvikafestivalen 2009, där hon framträdde på en av de mindre scenerna, men till en mycket exalterad publik.
När jag nämner detta för Victoria skiner hon upp. 
Hon mins så väl den spelningen ute i skogen och tyckte det var både fantastisk och vackert där uppe i Värmland.
Men nu är hon på Way Out West och vi sätter oss bakom det något större Linnétältet för att prata om vad hon gjort sedan dess.

Varför tog det så lång tid mellan Hands och Nocturnes?

Det var av olika anledningar faktiskt.
Först tog det ett tag för mig att hitta den inriktning jag ville ha med det nya albumet.
Sedan behövde jag hitta bra folk att jobba med, vilket alltid tar lång tid. För jag ville göra något helt nytt och inte jobba med samma personer denna gång.
Mitt upp i allt bytte jag skivbolag, vilket också saktar ner allt.
Så det var lite frustrerande för mig, i och med att jag hade skrivit klart alla låtar typ ett år innan skivan ens kunde släppas. Alla var på mig och frågade när albumet skulle släppas och jag kunde liksom inte göra något mer än vänta. Det fanns till och med dagar då jag kände att ”äh, fan, jag låter den läcka ut på internet snart.”
Men när jag nu ser tillbaka på det, så fick jag ett album jag verkligen ville ha och jag är väldigt nöjd med det. Så det kanske var menat att det skulle vara lite jobbigt en period.

När började du arbeta på albumet?

Efter första skivan turnerade jag fram tills 2010, och började arbeta med nya skivan direkt efter det. Jag skrev låtar i över två år och fick nog ihop ett 60-tal under den perioden.
Det som var bra med den långa perioden var ju att jag skapade mitt egna skivbolag – vilket också tog mycket tid.
Men då kunde jag verkligen göra den skivan jag ville göra.
Första skivan är kanske lite svajig i produktionen.
Men när jag väl hittade stommen för uppföljaren och främst att Tim Goldsworthy producerade större delen av den, kände jag att jag var hemma.

Tim Goldsworthy är en brittisk producent och artist som bland annat var med i UNCLE innan han mer jobbar som producent. 
I hans meritlista kan man hitta namn som Hercules and the Love Affair , Cut Copy , Massive Attack och David Holmes .

Hur träffade du Tim?

Vi har en del gemensamma vänner samt att han jobbat en del med Andrew (Butler från Hercules and the Love Affair), som jag också jobbade med. 
Men ärligt så trodde jag faktiskt att han inte skulle vara intresserad i att göra en popskiva. Men han gillade idén jättemycket och det var ju även en utmaning för honom i och med att just ren pop är en bit utanför hans område.

Hade du någon tidig vision med skivan?

Jag ville göra en bra dansskiva med popinfluenser.
Jag hade ju DJat en hel del innan och kände att det behövdes lite mer ren dansant pop i all den EDM-vågen som kom då. Att få tillbaka personligheten i dansmusiken igen och inte låta den låta som allt annat.
Resultatet tycker jag ändå blev väldigt ärligt och känns mycket jag, utan att vara för personlig. 
Inför första skivan försökte ju folk att skapa en bild av vem jag var och kom fram till att jag var den engelska Lady GaGa – vilket jag blev lite förvånad över, för det är absolut inte mitt mål.

Berätta om omslagen till singlarna och skivan som ändå följer samma stil.

Jag kom på konceptet efter inspiration av en modefotograf från 60-talet som jobbade mycket med dubbelexponering.
Vi tog massa bilder med långsam slutartid så att det blev de där ljusspåren. 
Sedan lät vi många av bilderna på mitt ansikte ha varma analoga färger, i och med att många av instrumenten på skivan är analoga och gamla.
På det hela blev jag väldigt nöjd med resultatet. Det blev många spökbilder på mig och det får väl representera alla de olika personligheter som jag gestaltar i de olika låtarna.

Jag gillar att du följer temat igenom alla omslag som du släppts hittills.

Ja, jag vill att det ska kännas att allt hör samman.
Jag vill att det ska vara lite som mina idoler Kate Bush eller David Bowie eller på senare tid Goldfrapp . 
Det är inte bara en singel eller en skiva, utan man går in i en hel värld med den artisten.

Du gjorde precis en remix på låten This city’s local Italio disco DJ has a crush on me , av den svenska gruppen Sally Shapiro.
Hur kom det sig?

Vi pratade lite på Twitter efter att jag hyllade deras senaste album.
Sedan kom vi in på att att de skulle göra en remixskiva och frågade om jag ville bidra.
Vi blir ju ofta jämförda musikaliskt och gillar mycket av samma musik, så som just Italio disco, så de hade i och för sig redan sålt in det på titeln.
Förr gjorde jag en hel del remixar, men det blev färre och färre på grund av dåligt med tid. Men nu har jag börjat göra dem igen vilket är riktigt kul.

Victoria berättar att det kommer en remix av henne på en låt av en riktigt stor artist snart, så håll ögonen öppna för det.
Hon är i alla fall väldigt nöjd med resultatet och liksom bubblade av att få berätta vem artisten är och när den släpps.

Och nu har du en remixtävling för Satellite .

Ja, vi gjorde en liknande sak tidigare för första skivan och fick väldigt bra respons på det.
Vi hade pratat om det ett bra tag att vi borde göra det igen. Sedan tyckte vi att just Satellite passade bra att mixas, så det gjorde valet att gå ut med just den låten ganska enkel.
Jag älskar ju remixar, så det ska bli otroligt kul att få se vad fansen kan komma fram med.
Vi har redan 20 uppladdade remixar på två dagar, vilket är helt otroligt!
Sedan tycker jag att det är viktigt att hela tiden skapa en dialog med fansen. Jag vill inte att man bara ska lyssna på min musik utan jag vill få dem än mer involverade.
På det sättet är en remixtävling perfekt!

Remixtävlingen pågår fram till den 26:e Augusti och du kan själv bidra med att skicka in en låt här .
Vinnaren i tävlingen får inte bara sin mix med på singeln när den släpps utan även en Traktor Z1. 
Själv blev jag lite kär i BLU3Collar Trance Remixen av låten som ni kan höra här.

Lyssna på Nocturnes

Videon till Broken Record