Vissa låtar är sådana som börjar som ett ”jaha” och liksom bara blir bättre och bättre.
Denna gitarrpopiga låt var en sådan.
När jag tidigt kände att jag inte gillade den och skulle börja hitta en annan låt, kunde jag liksom inte sluta lyssna på låten, utan den fick fortsätta, för den var ju bra ändå.
Musik är skumt…