Den svenske producenten och artisten Kasbo har länge finnits på min radar. I slutet av 2017 skrev jag om singeln Snow in Gothenburg och en månad senare träffade jag Carl Garsbo på ett fik vid Järntorget här i Göteborg för att prata om albumet Places We Don’t Know.

Åren har gått och Kasbo har verkligen blivit ett stakt internationellt namn. 2020 släpptes albumet The Making of Paracosm och denna sommar inledes med att artisten gav oss sitt tredje album: The Learning of Urgency.

Det var dock inte en enkel process att få till det nya albumet. Stress och psykisk ohälsa ledde till en sällsynt, stressrelaterad hörselnedsättning som nästan i förtid avslutade Kasbos karriär innan senaste albumet släpptes. Med det fick han nytt perspektiv och hans arbete med musiken fick ta den tid den behövde, istället för att forcera ut något nytt. Något som tyvärr är allt för vanligt idag, när många verkar tro att de bli irrelevanta om de inte släpper något nytt var fjärde vecka, och med det blir det mest dussinmusik.
Här lärde Kasbo något från vad kroppen sa till honom. Något som även gör både albumet och titeln väldigt personlig för artisten.

”För mig finns det ett direkt samband med att vara på en stormig havsyta och desperat försöka hålla huvudet ovanför vattnet. Medan världen under ytan representerar denna stillhet där du tillåter dig själv att röra dig i en långsammare takt och uppskatta skönheten i saker omkring dig. Och visst, lika mycket som du behöver gå framåt och bygga något i livet, måste du också simma upp till ytan och ta nästa andetag. Jag tror att det är viktigt att inte låta den tanken förtära oss och hindra oss från att uppskatta dessa stunder av lugn.”

Kasbo

De fyra år som det nu tagit för Kasbo att släppa The Learning of Urgency var i min mening helt klart värt det. De musiklandskap som Kasbo tar oss med i på nya albumet är inget annat är otroliga. Med en spännande och samtidigt lekfull ljudbild mixas vemod med eufori. Här blandas låtar med sång och instrumentala verk med tydlig etno-känsla. Jag kände ju första gången jag hörde singeln Alive att den doftade lite Chicane och även låten Drift har den där mjuka EDM-produktionen som gör att man liksom försvinner in i musiken. Jag skulle gärna förlora mig på dansgolvet till Kasbos musik, för det är just där som musiken kommer till sin rätt. Sedan är det extra kul att se (och höra) att Kasbo valt att mixa albumet i Dolby Atmos. Är det någon musik som passar extra bra för detta ljudformat är det just dessa luftiga och medryckande danslåtar. De mjuka vokalerna expanderar och beatsen samt de elektroniska instrumenten rör sig runt ens huvud som fluffiga moln eller majestätiska maglevtåg.

Till sin hjälp med sången har Kasbo bjudit in akter som ViVii, PEARL, Dan Whitlam och allas favorit Frida Sundemo. Med de olika sjungna låtarna mixade med de instrumentala blir det en perfekt dynamik på albumet, något som gjort att jag gärna haft på The Learning of Urgency när jag gjort saker hemma. Det får mig att flora lite av tid och rum, men också att uppleva grym dansmusik. På det hela är det ett album som verkligen visar att saker får ta den tid det behöver. Det blir bäst så. Både för ens mentala hälsa, men även för oss som lyssnar.

Bli gärna Patreon och stötta arbetet med Popmuzik. Bloggen ger dig dagliga musiktips varvat med intervjuer, krönikor och recensioner. Du kan bidra som antingen Popmuzik Liker för endast 12 kr i månaden eller Popmuzik Lover för 32 kr. Har du möjlighet får du gärna stötta bloggen, tack.