James bildades i Manchester 1982 och skördade likt många andra brittiska indiepopband stora framgångar under 90-talet. Bland annat tog de sig till singellistans andraplats med singeln Sit down när den återlanserades 1991. Första gången låten släpptes var 1989. Då blev den en stor indiehit, men lyckades bara nå topplistans nedre regioner när den slog sig in på en 77:e plats.
Själv upptäckte jag under 90-talet mycket av musiken som blev stort i Storbritannien via samlingen Now That’s What I Call Music. Här samlades de största hitsen från den brittiska topplistan si sådär var fjärde månad, vilket var ett perfekt komplement till de singlar jag själv köpte på den tiden.
Det var på just samlingen Now That’s What I Call Music 36, som kom ut Mars 1997 som jag upptäckte låten She’s a star med James första gången. Det var verkligen kärlek vid första lyssningen. Från pianointrot till gitarrerna som löpte genom låten. Lysande pop som jag fortfarande kan tycka är en av de bättre från britpopens senare dagar under 90-talet.
Låten blev gruppens stora hit från albumet Whiplash och den tog sig upp till en niondeplats på singellistan i hemlandet.
Till singeln släpptes även en svartvit musikvideo som skapade Hollywood-nostalgi och glamour tillsammans med skådespelerskan Keeley Hawes.
År 2001 upplöstes gruppen då sångaren Tim Booth lämnade bandet. Men redan 2007 återförenades de igen och har fortsätt att släppa musik. Hela åtta album har det hunnit med att bli sedan 2007 tills idag, så de har inte legat på latsidan. Fem av albumen har faktiskt nått topp tio på albumlistan och tre av dem även topp tre.
