Det svenska musikåret 2023 var ju inte så dumt ändå.
Under året har jag fått uppleva otroligt många starka låtar från hela vårt avlånga land. Vi har verkligen så otroligt många talanger i landet att det är en ära att driva musikblogg här. För ni slutar aldrig att imponera på mig mer er musik. Låtar som får mig att le, ger mig gåshud, får mig att gråta eller bara vilja dansa. Det är så mycket känslor i musik och jag skulle säga att denna sammanfattning av 2023 innehåller allt. Från det lyckliga till det nattsvarta. Från det viktiga till ren underhållning. Från stora hits, till låtar som nästa år inte kommer att ge ett enda öre till upphovspersonen efter Spotifys nya utbetalningsregler. Låtar som formade mitt 2023 via mina hörlurar. Låtar jag gärna delade med mig av till bloggens följare och som jag hoppas träffade precis rätt även för den som hittade låten i bloggen.

Här är mitt musikår. 30 favoritlåtar som jag valt ut bland de som släpptes från 1:a December 2022 till 30:e November 2023. Jag hoppas låtarna kommer att förändra även ditt liv, så som de förändrade mitt.

30 Lucky Lo – Yes to myself

Det är verkligen ett litet lyckopiller som Lucky Lo skapat för oss. Att peppa och tro på sig själv. Det är ett tema som jag verkligen inte kan få för mycket av.

29 Isabel Neib – I already know

Med en bubblande synthproduktion som doftar Erasure, imponerar Neib på mig med denna bitterljuva och samtidigt lekfulla poplåt.

28 Filip Bele – Växa klart

Livet är i ständigt utveckling och det är ibland lite skrämmande. Filip sammanfattar känslan av förvirring och rädsla om framtiden på ett otroligt träffsäkert vis på singeln Växa klart. En låt som höll sig kvar hos mig under en lång tid.

27 Norregård – Ånej ånej

Vi skulle ha fått ett album med Norregård i år. Men istället fick vi något bättre, deras hittills bästa låt. Texten är så lysande i sina detaljer och den drömmande produktionen är verkligen magi.

26 Henrikes – Somebody stole the Sun

Depression och hopplöshet är kanske inte det muntraste ämnet. Men om man tar ett sådant tema och klär det i en pulserande elektropop-produktion så blir det genast mer tillgängligt och intressant.

25 Hanna Ferm & Olivia Lobato – Kommer aldrig förlora

Lysande refräng och perfekt duett med peppande ämne. Det är den upplyftande känslan jag verkligen älskar i låtar.

24 Oscar Zia – Tiotusen

”Kan du stanna kvar i mig nu” är kanske årets felhörning från undertecknad, men jävlar vilken låt om euforisk glädje och kärlek på dansgolvet. Man verkligen känner elektricitet kring Oscar och den där killen på dansgolvet genom musiken.

23 Astian – Låtsas

När Astian går all in tuggummipop kan jag inte göra annat än att helt kapitulera. Det där Coldplay-arrangemanget i bryggan och en fantastisk refräng som gör mig lycklig varje gång jag hör den.

22 The Magnettes – Birthday

Pulserande elektropop mixas med melankoli och skapar ännu en lysande låt med The Magnettes. Det är energi och eufori och en tonartshöjning. Jupp, jag är såld.

21 LÉON – Pretty Boy

Som vanligt ger LÉON oss sjukt snygg pop och när hon lägger till arenadoftande refräng som här på Pretty Boy är det bara att älska och klicka på repeatknappen.

20 Melanie Wehbe – For the show

Årets största besvikelse. Var väl ändå att svenska folket röstade bort denna lysande poplåt från semin i Melodifestivalen. Den var så värd att hamna i final, för det var ju en av årets snyggaste bidrag.

19 Klara & Jag – Bas, rök & dårar

Tiden då man ville dansa natten genom och känna basen i magen. Den där känslan och fångar Klara & Jag perfekt på Bas, rök & dårar. En låt om att leva livet i 200 km/h och inte stanna upp.

18 Julia Lov – Regnar över Stockholm

Det räckte att lyssna en gång för att förstå att det var Orup som låg bakom detta. Elegant pop på svenska med vemod och stråkar. Det är bara Orup som gör denna typ av pop. Sedan gör det inget att Julia har en a-mazing röst.

17 Eah Jé – Salt och socker

Bitterljuva texter är det bästa. ”Salt och socker ser lika dant ut” är nog årets mest lysande. Snygg pop om ovissheten i ett förhållande.

16 Ebba – Dopamin

Den där bubblande känslan av kärleken i en pulserande poplåt. Ebba fångar verkligen hela känslan av att vara upp över öronen förälskad. Underbart sommarpop som gått på repeat under året.

15 Cazzi Opeia – Taste of Heaven

Moa Carlebecker visar än en gång att hon kan leverera hits. En perfekt aptitretare inför artistens kommande uppträdande i Melodifestivalen nästa år.

14 Darin – Satellit

Darin sätter kursen mot stjärnorna när han får perspektiv på livet med den pulserande poplåten Satellit. Det är ju här, på dansgolvet, jag tycker Darin är som bäst och Satellit blev en bra uppföljare till fjolårets hit What’s the point.

13 Frida Braxell – Vem vet?

Alltså, hur vackert är detta? Det blir magi i bästa Eva Dahgren-stil när Frida Braxell reflekterar över livet. Det är en fin och vemodig resa om alla om och kanske som livet bjuder på längst vägen.

12 Karakou – Följ med ut

Wow. Vemodet händer som ett draperi över låten, men samtidigt är euforin inte långt borta den heller. När man väljer att gå ut med vännerna och det blir till en fin kväll tillsammans. Lika fint som denna låt.

11 Loreen – Tattoo

Visst, det är lite som en Euphoria 2.0. Men det säger också vilken jävla bra låt det var när man omfamnar Tattoo med stora armar och känner att det är precis så här jag vill att Loreen ska låta.
En värdig Mello- och Eurovisionvinnare.

10 Laleh – Vargtimme

Det är något med Laleh som alltid gör att hennes låtar alltid fastnar för mig. Hennes temalåt för sin sommarturné är inget undantag och detta är verkligen Laleh-magi både i stil och uttryck.

9 Oscar Zia – Golvet i hallen

Oscar Zia satte nivån i SVTs Songland med vinnarlåten Golvet i hallen från hans avsnitt. Vemodig och med en galet snygg text, som Zia levererar på ett sätt att jag blir tårögd.

8 Svidden – Live you down

Åh, detta är klubbmusiken som passar mig som handen i handsken. Vemodig sång men en pulserande produktion. Varje gång jag hör Live you down vill jag bara blunda och dansa tills morgonen gryr.

7 Kasbo – Alive

Chicane kom ju högt på den internationella listan med Hijóping. När Göteborgs egna Kasko färgats av samma sound och släppte singeln Alive var jag helt stum. Drömmande klubbmusik att bara förlora sig i. Att mixen sedan var i Dolby Atmos gjorde ju inte saken sämre. Det passade perfekt för denna typ av omslutande klubbmusik.

6 Titiyo & Hurula – Längesen

Jävlar vad denna låt golvade mig. Tagen från SVTs lysande program Songland, som måste vara årets mest underskattade TV-program alla kategorier. För mig personligen var detta som en uppföljare till Ana Diaz magiska singel 100. Nu är det Titiyo som tillsammans med Hurula skapar vemodig pop om den där relationen som inte längre finns, men som ändå bara fortsätter. En text som gör mig tårögd varje gång jag hör den.

5 Bo Kaspers Orkester – Att vara ung (Bassflow Remix)

Det behövs en Peter Boström för att blåsa liv i en gammal låt av Bo Kaspers Orkester och göra den till något magiskt. Man verkligen känner spänningen i låten när den byggs upp. Att tillsammans med vännerna gå ut och leva livet. Det är popmagi som både känns i benen och i hjärtat. En tanke: visst borde vi få en remixplatta med Bo Kaspers-låtar?

4 Glashus – Vägskäl

Vemodet. Det är uppenbarligen det jag lever för, speciellt i låtar. Första gången jag hörde Vägskäl blev jag golvad av både texten och produktionen. Så otroligt snyggt levererat om att våga gå vidare i livet trots ångesten.

3 Oscar Zia – Helt klädd i svart

Jo, men det blev hela tre låtar av Oscar Zia i årets lista. Skulle nog säga att Zia blev årets artist i min värld. Men ett lysande album i bagaget är det i och för sig inte konstigt. Han satte ju ord på många känslor på det där albumet. Bäst blir det på den avslutande Helt klädd i svart. Som en film i slow motion målar Zia upp ett avslut så hjärtskärande och jobbigt att jag bara vill ge honom en kram och säga att det kommer att bli bra, någon gång. Hela känslan. Sista artiga kramen innan man lämnar varandra för sista gång. Om att förstå att det var en själv som var anledningen till att det tagit slut. ”Alla ser på mina ögon att det var mitt fel”. Den känslan. Som alla troligen upplevt om man levt genom mer än ett förhållande. Wow.

2 Miriam Bryant & Veronica Maggio – Under någon ny

Första gången jag hörde Under någon ny tänkte jag att det mest troligt skulle bli årets låt. Den är ju så lysande med sin lekfulla text om den där personen som var en tillfällig distraktion som behövdes där och då. Att få ens behov tillfredsställda, men som inte var det stora kärleken. Sedan kan jag inte låta bli att bara älska den brutala ärligheten i texten. ”Alla är någons sämsta” och ”Om jag var du ikväll skulle jag vara över mig, ute nu och under någon ny.” Spelet är ju så lysande. För ja, en kille kan säga att man varit ens bästa och vilja ha mer, medan en annan kan säga (eller kanske mer tänka, vi är ändå svenskar) att man varit den personens sämsta.
Tack och förlåt.

1 Lars Winnerbäck – Vår tid

När Jocke Berg och Martin Sköld producerar upp Lars Winnerbäcks låtar blir det som bandet från Eskilstuna är tillbaka igen. För den som kanske inte uppskattar Jocke Bergs lite gnälliga röst så kan Lars raspiga röst kanske vara mer tilltalande. Jag vet inte. Jag har aldrig haft något problem med herr Berg, men jag vet många som har det.
När Lars ger oss en nedslag i tiden vi lever här och nu är det som tiden står till för mig. Det är så slagkraftigt och magiskt att jag blir helt golvad. Om vår tid tillsammans. Om cykelbudet som kommer med konstformen burgare. Om de som spelar hjärtar och de som är dumma. Vår tid där sanning blir åsikt och åsikt blir fakta.
Allt är så träffsäkert i texten. Det är alla tankar och åsikter som likt en löpeld tar sig genom våra sociala medier och lunchrummen på jobbet.
Om hur vi växte upp i en tid och hur vi nu hamnat i en helt annan. Om hur vi gick från Gula Blend och Kurrekurreduttön till märkligt väder och många på flykt. Ett vykort från Sverige idag till den där oskuldsfulla tiden som vi upplevde för 40 eller 50 år sedan. En låt som någonstans summerade allt en 70-talist upplevt genom åren och speciellt upplever nu, i vår tid. Det är kanske det som gjorde att det blev en så stark låt för mig. Det och att det låter som det bästa Kent aldrig släppt.