HILMA har haft musiken runt sig hela sin uppväxt. Dotter till en operasångare och en musiklärare var det kanske inte orimligt att HILMA själv skulle ta steget och släppa musik på egen hand.
Som artist hamnar HILMA någonstans mellan soul och pop, vilket du definitivt kommer upptäcka på debutsingeln Espresso. En soft och skön poplåt som färgas av blåsinstrument och en överlag behaglig känsla. Musik som skulle passa perfekt på just ett trendigt fik.
Men det är faktiskt inte kaffe låten handlat om, utan en metaforisk spegling för musikbranschen. Den förklarar strävan efter att “lyckas” som artist där espresso innebär att vara just “lyckad”. Samtidigt som HILMA sjunger om hur hon ska smaka olika typer av kaffe för att på bästa sätt lära sig av “eliten”, belyser hon också att hon är kritisk mot att det bara skulle finnas ett “rätt” sätt att lyckas.
Jag kontaktade HILMA för att prata mer om musiken, uppväxten och nya låten. Du kan läsa intervjun här.
Hur var det att växa upp i en familj med så mycket musik i olika former?
Det bästa med det är nog absolut att jag har blivit inspirerad av en massa olika typ av musik. Men också att musik alltid har varit en självklarhet hemma vilket har tillåtit mig att sjunga exakt när jag velat, hur mycket jag har velat haha. Tror också att det är tack vare det som jag än idag vågar tro på mig själv och forfarande känner att det är värt att ge musiken en ärlig chans. Hade musiken inte funnits hemma på det sättet det gjort hela mitt liv hade jag kanske inte känt det stöd jag känner idag. Det är tack vare dem jag känner att det är värt att fortsätta kämpa, för att det är okej liksom.
Med koppling till just opera, har du hittat några guldkorn där som du kan rekommendera och hur var det att följa med till jobbet och se bakom kulisserna, om du fick vill säga?
Just opera-mässigt tror jag att det jag fått med mig mest av det är att verkligen våga sjunga ut. Ända sen jag var lite har det liksom hörts opera på hela gatan när det har övats hemma. Det i sin tur har nog rätt omedvetet påverkat mig på det sättet att jag själv känt att det har varit okej att våga sjunga ut, och det är jag extremt tacksam för.
Det var sjukt häftigt att få vara med bakom kulisserna som liten och jag tycker än idag att det är lika coolt. Alla kreativa platser är så jäkla häftiga. Jag känner nog någon form av eftersträvan till sånna ställen, sjukt inspirerande med kreativa arbetsplatser.
Hur blev du själv intresserad av att skapa musik och börja sjunga?
Det har alltid sjungits och spelats massa musik hemma. Men jag tror nog att den största anledningen är att jag själv alltid varit så galet intresserad av att sjunga bara. Har stått i timmar som liten och pumpat Celine Dions skiva mfl. och bara försökt härma. Härma är nog det jag gjort mest när jag tänker efter. Det är verkligen genom att härma olika sångare jag lärt mig att hantera och lära känna min egen röst och jag tycker framförallt att det är och har varit så jäkla roligt. Känslan när man bara liksom förstår hur man ska göra med rösten för att få olika sound är en oslagbar känsla. Efter många timmar av omedveten träning av att ha härmat andra sångare.
På vilket sätt utforskade du och hittade ditt sound och uttryck som artist?
Som jag nämnde ovan har jag härmat väldigt många sångare för att lära mig mer om min egen röst och hur den fungerar. Sedan tror jag att det ur allt härmande och sjungande har vuxit fram ett sound allt eftersom jag lärt känna min egen röst. Sedan har jag en lite mörkare röst än det vanliga röstläget vilket i sig ger mig ett mer unikare sound.
Vilka artister har inspirerat dig mest genom åren och på vilket sätt?
Jag har lyssnat skitmycket på Celine Dion, Mariah Carey och Whitney Houston som liten. I den fasen när jag bara skrek-sjöng för att det var kul att se vad man klarade av och att testa sina begränsningar osv. Men Stevie Wonder har alltid legat sjukt varmt och hjärtat. På senare dagar har jag lyssnat så galet mycket på Lisa Nilsson då jag tycker att hon är en helt galet bra sångare med otroliga texter och närvaro men också att hon är en extremt vettig människa. Vilket gör henne till en förebild på all sätt. Röstmässigt älskar jag Daniela Rathana, hon är bara så galet bra och jag lyssnar väldigt mycket på LÉON också, hon är grym.
Om vi kollar i sin musiktjänst. Vilka är dina tre senaste sökta låtar och varför?
R&B artisten Madison Ryann Ward med låten: The Key. Den är bara så sjukt bra för att jag älskar hennes röst och sättet hon hanterar den på. Jag önskar ibland att jag var henne på grund av det haha.
Sedan är det LÉON med låten Lift you up. Den är bara så fin, älskar hur basen och trummorna limmar och svänger ihop och jag älskar även hennes röst och texten i den. Kan höra den hur många gånger som helst.
Den tredje är Ghost Killer med Sarah Klang. Jag tycker den låten är otrolig bara. Vill liksom veva ner rutan och åka bil i fina landskap när jag hör på den. Gitarren och hennes sång är fantastisk.
Hur tycker du själv att Göteborg är som musikstad?
I och med att jag har pluggat musik i Stockholm och har mest musikvänner där så har jag mycket sämre koll på musiklivet i Göteborg, trots att jag kommer här ifrån. Men det finns ändå ett musikliv i Göteborg med min bild är att det är mest jazz här. En fördel för mig är ju dock att det kanske är enklare att synas och sticka ut i Göteborg än i Stockholm vilken kan gynna mig i Göteborgs musikliv.
På tal om Espresso och fikastaden Göteborg. Var går du om du vill ta just en fika?
Då går jag till Da Matteo eller ett av alla mysig caféer i Haga.
Men låten handlade inte direkt om just kaffe, utan musikbranschen i stort och om att lyckas. Hur ser du själv på möjligheterna att lyckas i branschen och hur man når dit?
Allt beror ju såklart på hur man definierar ”att lyckas”. Men för mig innerbär det att kunna leva på musiken 100% och att det är det ända jobbet man har liksom. Men hur man når dit är ju det svåra och alla har olika vägar dit. Om man kollar på artister som lever på bara musik och har ”lyckats” med det, så ser allas vägar så extremt olika ut. Mycket handlar ju om kontanter, sammanhang, tajming osv. Men mitt i allt det måste man nog också våga tro på sig själv och jobba extremt hårt på egenhand så mycket som det går. Det är viktigt för mig att kunna stå för det jag gör och att vara nöjd. Jag skulle inte sjunga vad som helst för att bli ”känd” så att tro på sig själv och följa sin magkänsla tror jag är bra.
Härligt med all blåsinstrument i låten. Hur arbetade du fram låtens arrangemang?
Det är faktiskt min pojkvän Sebastian Petersson som spelar trombon på låten. Han är en otrolig musiker som har fått vibea runt på låten och på så vis har blåset blivit till.
Är det någon del av låten eller texten som du är mer nöjd med?
Jag är nog lite extra stolt över sticket. Det är den delen som introduceras av att man hör mig prata som liten. Den delen är väldigt ärligt skriven textmässigt och betyder mycket för mig. Den handlar om en liten tjej med stora drömmar som nu äntligen tar det första stora klivet ut i musikvärlden.
Vad kan vi förvänta oss av HILMA i det närmaste? Fler singlar på gång?
I det närmaste ska jag in i studion och skriva nytt. Har flera låtar på gång som bara ska slutföras. Så i vår kan ni förhoppningsvis vänta de nytt från HILMA.
I ett längre perspektiv, vad hoppas du HILMA ska öppna för dörrar för dig?
Jag hoppas att HILMA ska växa som namn i artistvärlden och att folk ska hitta hem till min musik och förhoppningsvis digga den. Sedan hade det varit dröm att få vara förband till artister man ser upp till och sakta men säkert jobba sig upp till att fylla hela konsertlokaler med HILMAs egna fans i framtiden. Hoppas även att kunna inspirera andra unga musiker som inte riktigt vågar riva av plåstret att ta steget ut i branschen att våga tro på sig själva och bara köra.
HILMA
