Bejublade musikbegåvningen Kerstin Ljungström släpper äntligen debutalbumet Till dig. Med ett unikt uttryck och perspektiv skildrar hon över tio spår en gripande resa genom kärlekens alla känslor. Självklart tog vi tillfället i akt att fånga artisten strax innan albumrelease för att ställa några frågor om resan fram till plattan.
Sist vi hördes hade du precis släppt EP:n 7856, man kan lugnt säga att det hänt saker sedan dess. Om du ska sätta ord på ditt sinnestillstånd just nu, hur skulle du formulera dig?
Det har det verkligen gjort, och så kul att få pratas vid igen! Just nu är jag lite pirrig då albumet släpps på fredag, känns som att jag gått och väntat på detta halva livet. Men är så himla glad och stolt också.
Med tanke på framgångarna du haft som låtskrivare och soloartist kan jag inte undgå att fråga hur du förhåller dig till just begreppet “framgång”?
Det beror väl på lite hur man ser på det begreppet! Bakom all framgång jag haft hittills ligger ju väldigt hårt arbete bakom, så då känns det väldigt fint att få en klapp på axeln efter det. Det ger mig och bara mer energi att fortsätta med exakt det jag håller på med, det blir en enorm drivkraft. Vissa kan ju få mycket prestationsångest av framgång, men jag ser det verkligen bara som ett kvitto på att ens magkänsla var rätt och att man ska fortsätta lita på den.
Om du tittar tillbaka på den Kerstin du var när du studerade på Musikmakarna och jämför med den du är idag, hur skulle du säga att du utvecklats musikaliskt?
Jag har nog utvecklats i alla olika ändar haha! Främst tänker jag nog själv på att jag blivit mycket bättre på att spela dom olika instrumenten jag spelar. Vilket blir väldigt mycket enklare för mig själv i studion! Sen har jag ju skrivit så ofantligt mycket musik dom senaste åren, och känner verkligen att jag tar med mig en ny lärdom med varje låt jag skriver. Allt ifrån arrangering, till text, till mix, osv osv! Du fattar grejen kanske!
Äntligen aktuell med ditt allra första album, en samling låtar som du beskriver – “Det är så mycket Kerstin det bara kan bli” utveckla…
Det jag menar med det är nog att det inte bara är ett stuk på plattan. Det sträcker sig från en mer skitigt producerad Kokain, till en poppig VA?! till en folkig Henne. Jag har inte försökt begränsa mig till att skivan ska låta på ett specifikt sätt, utan att den röda tråden är min röst och dom element som jag själv älskar. Därför är det väldigt mycket jag.
Över plattans tio spår får vi följa med genom olika stadier av kärlek, hur har det varit för dig att skriva dessa låtar och vad symboliserar de för dig?
Det har varit väldigt fint och väldigt jobbigt på samma gång! Vissa av låtarna är verkligen skrivna precis när det kändes exakt sådär som låten handlar om och vissa andra en lång tid senare på en helt annan plats i livet. Vi har ju turen vi låtskrivare att få vrida och vända på varje sten och liksom gå igenom allt i vårt liv. Väldigt terapeutiskt och bra tror jag! Dom betyder otroligt mycket för mig, varenda låt på skivan.
Varför blev det just ett album om kärlek, var det tydligt från början eller något som växte fram allteftersom?
Jag har nog alltid skrivit om kärlek, ända sen jag skrev min första låt. Det är bara så naturligt för mig. Sen vet ju nästan varenda person på jordklotet hur det känns att antingen vara kär, krossad, lämnad eller älskad. Nästan alla kan relatera och placera en låt i sitt eget liv vilket jag gillar.
Finns det något spår som varit extra svårt att skriva, om ja i så fall vilket och varför?
Det var rätt klurigt att få ihop låten Kokain faktiskt! Jag hade en så tydlig vision i huvet hur jag ville att den skulle låta, men det tog lång tid innan allt föll på plats. Den skrevs inte över en dag utan varje del kom till lite här och där. Melodin en dag, texten under flera dagar här å var, och produktionen är flera år gammal. Men det kändes så grymt när allt ba blev så självklart och färdigt!
Hur har processen från start till färdigt album sett ut om du kortfattat ska återge resan?
Det har pågått lite mer eller mindre intensivt senaste åren. När nån artist gått från studion har jag jobbat vidare på låtarna eller skrivit text hemma i lägenheten med Fanny. Sakta samlat på mig alla låtar för att sen under två veckor i somras bara få ihop allt det sista. Det var två riktigt intensiva veckor av jobb, men nu är vi ju här!
Det känns som att du soundmässigt målar upp din alldeles egna soniska värld, men vart hittar du inspiration denna unika ljudbild?
Först, tack va snällt! Jag tror att jag letar inspiration i så mycket olika genres och även mixar olika tekniker med varandra. Kan älska att använda typiska plugins (effekter) man använder inom trap och hiphop på en låt som är helt akustisk med bara piano till exempel. Eller att bara blanda vanligt piano med hårda trummsamplingar. Jag gillar sånt som egentligen kanske inte ska höra ihop!
Finns det någon lite nördig detalj i proddarna som du är extra nöjd med och vill lyfta fram?
Kanske inte sådär en specifik grej, jag är nog mest nöjd med helheten från start till mål. Men jag är också väldigt stolt över att flera av mina vänner som är musiker spelar på några av låtarna.
Estetik och image är superviktigt för en artist och du har hittills varit konsekvent med omslag som går i svartvitt, varför blev det blått på debutalbumet?
Alexander Collin, som jag gjort allt grafiskt med, och jag kom fram till att vi ville hitta ett sätt att få alla singlar att kännas som kapitel i en bok. Så det blåa representerar omslaget på den här boken som nu är färdig. Blå är också en så fin färg och är också ett ord som förekommer i texten, kändes givet liksom!
Bland låtskrivarna finns bland annat Daniela Rathana, Myra Granberg och Fanny Hultman. Är det ett medvetet val att samarbeta med huvudsakligen kvinnliga låtskrivare?
Nej, jag har bara valt att jobba med dom som jag tycker är helt otroliga på det dom gör.
Vad har varit det mest utmanande med att skapa detta album?
Det som är svårt med att vara både artisten, producenten och låtskrivaren är att ibland finns det bara inte tillräckligt med tid. Ibland också lite överväldigande i alla beslut som måste tas. Men det är nog just det här som jag är mest stolt över, att jag klarade av det.
Vad jag förstår är debutalbumet en dröm som du burit med dig sedan du var liten, så vad hade du sagt till den 16-åriga Kerstin som flyttade till Stockholm och ville syssla med musik på heltid och nu står i mitten av musikens epicentrum?
Bara fint att få se att hårt jobb och att lita på sin magkänsla kan ta en vart som helst.
När albumet nu är ute, vad händer det närmaste för dig?
Först ut har jag en spelning den 19:e i Stockholm och sen ska jag ut på turné med Jung! Sen har jag lite roliga projekt jag jobbar på i studion som snart kommer ut!
Kerstin Ljungström
