Det är så många gånger en stolt artist eller PR-person skickar över ett nytt ”album”. Tio till tretton låtar som ska lyssnas på som en helhet.
Album. Du vet, klassiker som The Wall, Born to Run, Ray of Light, eller nutida släpp som Dawn FM eller Folklore. Där man likt en film eller serie vill uppleva musiken från första till sista låten i ett svep. Inte få lösrykta scener där inget riktigt hänger ihop.
När jag väl kollar igenom låtarna på ”albumet” som skickas över, är det allt för ofta samtliga singlar som artisten släppt under senaste året (eller månaderna) tillsammans med en eller två nya låtar. Då har man i mina ögon faktiskt släppt en spellista och inte ett album.
Med detta dödar man albumformatet och degraderar singlarna man släppt till vad de uppenbarligen är: albumspår.
Allt är självklart Spotifys fel. Målet är att få hamna i en spellista, vilken som helt. För att nå det målet väljer artister att släpper allt som lösa låtar.
Det är för mig helt okej. Jag lyssnar mer på lösa låtar än på album, och det gör uppenbarligen fler än mig. Om spelreglerna är sådana att artisten måste släppa lösa låtar istället för album för att kanske få uppmärksamhet av Daniel Breitholtz och monopoltjänsten, så är det det spelet man bör spela. Inget konstigt alls.
Att sedan samla ihop ens tio försök att komma in på olika spellistor till ett album med möjligen en eller två nya låtar och kalla det för just ett ”album” är faktiskt lite oförskämt. Det är oförskämt mot alla de album som släppts de senaste 70 åren. Album som hade någon form av idé och tema. Där varje låt var väl avvägd för att komma efter varandra och skapa en helhet.
Nu är det oftast bara random låtar tillsammans med ett nytt omslag som någonstans ska föda artistens ego.
”Jag har minsann släppt ett album!”
-Nej, det har du inte. Du har som sagt släppt en spellista.
Samtidigt blir det ju lite snopet, att alla ”singlar” artisten släppte i samma ögonblick blev till albumspår. För inget album med någorlunda självinsikt, har enbart singlar på sig. Några spår måste vara just albumspår. De där guldkornen som man upptäcker som tack för att man lyssnar igenom hela albumet, eller som hjälper till att transportera en till nästa hit. De behövs också för att skapa ett bra album.
Tillslut vet man inte vilka av de där tio låtarna som artisten (eller bolaget) själv ansåg vara just en singel och som ansågs vara utfyllnad. Det är klart att man kan utgå från den låt som streamat mest, men någonstans borde man väl välja ut två, tre låtar som på förhand är just givna singlar. Som man verkligen tror på och vill satsa på. Om allt bara bli ”låtar”, så gör man ju sig själv en otjänst. ”Jag kan skriva låtar, men jag tror innerst inne inte på att någon av dem är starka nog att vara just en singel”. Nä, det låter inte superbra i mina öron.
Personligen ser jag ett album som ett album (och EP för den delen), om det är runt 50% nytt material på det. Annars är det tyvärr en spellista. Att lyfta fram någons spellista i bloggen är inte superintressant. Det är också därför jag ber alla som skickar in musik till bloggen att fokusera på just singlar. Konceptet album har varit ganska ointressant länge nu.
Själv skulle jag uppmana alla att släppa drömmen om album om man helt enkelt inte vill göra ett riktigt album. Är det just singlar du eller din A&R vill få ut, så satsa på det och jobba på att släppa riktigt bra singlar. Hellre färre och bättre, än en i månaden bara-för-att. Att sedan sätta ihop låtar som redan släppt till en spellista… förlåt album. Då är det väl bättre att göra just det. Sätt ihop en spellista med alla singlar. Kanske samla ihop dem efter år och låt folk se ens utveckling? Det är någonstans mer ärligt. Både mot sig själv och mot albumformatet.
När du som artist sedan är redo och har en hel historia att berätta, då kan du skapa det där albumet. Som faktiskt är ett album. Även om risken är att grindvaktaren på Spotify inte kommer att släppa in dig i en spellista. Men då har du i alla fall fått berätta hela din historia för de som faktiskt vill lyssna. Det är värt mycket.
