Får du också fjärilar i magen när du ska träffa någon ny och ha den där första dejten hemma? Krom beskriver just den känslan i form av nya singeln I min lägenhet. En härligt lekfull poplåt med obligatorisk tonartshöjning som doftar 80-tal och klassisk synthpop. Jag tyckte detta var helt underbart kul och charmigt. Det är som att slungas tillbaka till Svensktoppen på 80-talet igen. Inte en tråkig sekund här.
Jag skickade över en knippe frågor till duon och svaren kan du läsa här nedan.
Vilka är KROM och hur kom ni fram till att bilda en duo?
Vi heter Mats (låtskrivare/producent) och Per-Erik (låtskrivare/sångare) och kommer ursprungligen från Karlskoga i Värmland, men bor båda numer i Stockholm. Vi har gjort musik tillsammans sedan 1995, men då uteslutande det som idag kallas EDM. Vi har släppt skivor med eurodance, trance, happy hardcore och en del annat tillsammans under en rad olika namn. Vi har betat av 7 skivkontrakt och säkert dubbelt så många förlagsavtal genom åren, men utan att få till någon riktig jättehit. En hel del av det vi släppt har dock spelats av stora internationella DJ:s. Vår främsta merit är en placering på topp 10 på nederländska danslistan med en trancelåt. Det var 1999 under namnet Werkstadt.
Vi kände väl efter 30 år av dansmusik att det var dags för någonting helt nytt. Så vi tänkte att det vore kul att pröva på att göra svensk pop. Det blev så pass bra att vi kände att vi ville fortsätta. Och när Sveriges Radio började spela låtarna stärktes vi i den uppfattningen.
Era låtar är ju härlig retropop. Var det just planen från början att musiken skulle låta såhär, eller växte det fram under tiden?
Just retrogrejen blev faktiskt vår grej av en ren slump. Jag satt och spånade bakgrunder och fick fram en jäkligt skön vibe med ett Linn Drum-beat, och så fyllde jag på med mer 80-talsljud på det. Sedan började vi titta lite på synthwave- och retrowave-vågen och blev inspirerade att fortsätta med det.
Hur har er musik tagits emot av lyssnarna än så länge och hur jobbar ni för att nå ut med er musik?
Långt över förväntan, skulle jag säga. Både Sveriges Radio och en del kommersiella stationer (dock ingen av de stora) har spelat våra två tidigare släpp Din del av stan och Vi måste snacka. Och vi har fått en del fans som hör av sig via sociala medier. Så det är skitkul. Men den största grejen är att skriva musik med svenska texter. Det har ett helt annat genomslag. Man märker att folk engagerar sig på en helt annan nivå. Och att de gillar våra ofta ganska brutalärliga texter.
Vem gör vad av er när ni skapar era låtar?
Musiken skriver vi alltid tillsammans. Texterna brukar jag (Mats) spåna fram. Jag har jobbat som journalist sedan 1991 så det här med språk är jag rätt bekant med vid det här laget, men jag visste faktiskt inte att jag kunde göra rätt hyggliga låttexter. När det gäller produktionen så står Per-Erik för all sångproduktion, vilket är en oerhört svår del av produktionsarbetet. Jag producerar däremot bakgrunderna och slutmixar allt.
Vilka band har inspirerat er personligen mest genom åren?
En salig blandning: Earth Wind & Fire, Coldplay, Pet Shop Boys, Fargetta, Beatles, M83, Leftfield, Radiohead, A-ha, Stevie Wonder, Def Leppard, Van Halen, Michael Jackson, Alexander O’Neal, Bee-Gees, Kate Bush, Gustav Mahler, Tchaikovsky… det är så spretigt att det är galet. Hela italo disco-vågen, otaliga eurodance-akter, massor av afroamerikanskt…
Om ni fick drömma fritt och ni skulle få göra ett samarbete med en musikikon, vem skulle det vara och vad skulle ni vilja göra för låt isåfall?
Det hade varit grymt fränt att få göra en duett på engelska med Neil Tennant. Eller så hade det varit roligt att ta någon enorm musiker och ge personen en väldigt liten roll på en låt. Typ ha med Prince (RIP) på tamburin.
Nu är ni aktuell med I min lägenhet. Älskar hur ni sätter ord på den där nervösa första dejten i låten. Hur kom ni på iden till I min lägenhet?
Det började – som det så ofta gör – med att hitta en bra refrängmelodi och sedan hitta ord som föll med rätt klang mot bakgrunden. Av någon anledning fick jag ”Sitter i min lägenhet” i huvudet. Tyckte det låg snyggt rytmiskt mot bakgrunden. Sedan byggdes texten med utgångspunkt från den strofen. Och då föll det sig naturligt att det skulle handla om den där känslan av pirr när någon man gillar kommer hem till en för första gången.
Skulle ni säga att grunden till låten är baserad på personlig upplevelser?
Ja, det är i princip omöjligt att skriva träffande texter om de inte har en förankring i egna upplevelser tycker jag. Så absolut.
Hur arrangerade ni låten och var det självklart med tonartshöjning?
Vi höll på fram och tillbaka en hel del med arret, faktiskt. Det var svårt att få till, och vi är fortfarande inte säkra på om refrängen egentligen borde vara hälften så lång. Tonartshöjningen var allt annat än självklar. :) Men det kändes som ett nödvändigt sätt att få låten att lyfta när vi ändå skulle repetera refrängen en gång mer än vad man ”bör” enligt konstens alla regler. Sedan blev det så jäkla najs när den sedan går tillbaka ned tre halvtoner…
Vad kan vi se fram emot under året från er?
En hel del. Vi har en riktigt stereotyp sommarlåt på gång. Vi vill ”göra en Peter Lundblad” och skriva in oss i sommarplågehistorien, så vi det handlar om en riktigt blaffig ballad med stora Simmonspukor och FM-basar och lager på lager med stråkar och pads på gång som ska ut i juni. Sedan har vi ett projekt där vi ska göra en EP ihop med syntpoparen Svanhvit (som är en god vän till oss), och från den planerar vi tre singelsläpp. Vi har även en riktigt tung radiohit på gång som blev så bra att vi bad Michael Feiner (The Attic) hjälpa oss med mix och mastring. Den hyser vi stora förhoppningar kring. Totalt planerar vi 12 släpp under 2023. Och på Exceldokumentet med låtidéer som ligger under produktion finns just nu 58 låtar.
Krom
