Nytt år, nytt upplägg av semifinalen (aka Andra Chansen) i Melodifestivalen. Om det är så otroligt svårt att hitta en fungerande form för det femte avsnittet av Melodifestivalen kanske SVT ändå ska överväga att skrota det helt. Jag menar, om ingen kan få det att funka och det mest ska vara med för att fylla upp den femte av sex lördagar och just bara just pissa in revir över dessa sex lördagar så kanske – kanske – SVT missuppfattat sitt public service-uppdrag en aning? Att TV4 skulle köra ett program i långbänk är nästan något man nästan förväntar sig. Men att SVT väljer att år efter år göra ett avsnitt som inte funkar, som bara en enda gång vaskat fram en vinnare och som just är till för att någon kommit på att Melodifestivalen minsann ska vara i sex veckor och inte fem, så kanske det är dags att någon slår näven i bordet och säger att de trots allt slösar på skattemedel på riktigt. För det är ju inte riktigt gratis att göra ett såpass stort program som ändå inte ger något extra för tävlingen eller programmet i stort, mer än just en block i kalendern.
Missförstå mig rätt. Jag skulle kunna tänka mig ha Melodifestivalen i åtta veckor, om det var åtta vettiga veckor. Jag skulle kunna tänka mig ha Melodifestivalen två gånger om året, fem veckor vardera. Men jag känner också att om man har ett moment i ett program som år efter år inte riktigt funkar eller fyller en funktion, då kanske – kanske – man ska välja att ta bort det?
För mig är det hela glasklart. Låt tre artister gå vidare varje deltävling och that’s it. Om man inte blev topp tre så fick man inte vara med i finalen. Klart och slut. Vill man ändå köra något i sex veckor (mest bara för att), så skulle den femte mellanveckan vara nostalgivecka där någon sitter och plöjer igenom klassiska klipp så vi än en gång kan se ABBA och Carola vinna, eller där linslusen Christer Björkman kan sitta och berätta gamla minnen från sin tid som Melodifestivalsgeneral. Det må vara så att ingen kommer att titta, men det blir inte ett dyrt onödigt program som på det hela inte för tävlingen framåt.
Men den ranten till trots, så finns det ändå lite glimtar i semin som jag gillade. 60 Sekunder med Emil Henrohn och Farah Abadi samt artisterna var som alltid lysande och härligt plågsamt / fyndigt. Alltid kul att se hur folk blir obekväma av närhet.
Sedan kan man inte bli annat än lycklig av Pernilla Wahlgren och hennes lilla prishylla när hon nu valts in i Melodifestivalen hall of fame.
Men visst kändes det inte som röstningen blev lysande?
Kul att de tog in Fouad Youcefi att göra en val-analys, även om det säkert var onödigt dyrt att ta hem honom från USA bara för detta. Men att mjölka röstningen med två omgångar bara för att, blev väl lite som semin i allmänhet – onödig och överflödig…
Kanske därför de än en gång slog knut på sig själva för att dela ut rösterna. Att bara köra 12:or utan att visa några som helst resultat för att sedan bara meddela vilka som gick vidare var väl mest sådär? Det blev liksom liten spänning i början som förvandlades till ingen spänning alls. Ungefär som semin i Melodifestivalen överlag…
Resultatet blev som det blev säger jag.
Att inte Melanie Whebe gick vidare och istället hamnade näst sist var lite av en skandal. Samtidigt, svenska folket röstade ju bort Loreen när hon framförde My heart is refusing me också, så du är i gott sällskap Melanie. Nytt försök snart hoppas jag.
Men jag är nöjd över att Theoz och Mariette gick vidare i alla fall. Man får vara glad åt det lilla här i livet. Men gladast är jag om vi slipper semin helt nästa år. Tack.
