Lukas Lind är just nu aktuell med sin EP Livet Saknar Manus. Det blir hans andra EP sedan han lämnade Wrestling With Angels för att satsa på solokarriären 2015. Hans första EP kom 2017 och hette Dör Innan Sommaren.
På Livet Saknar Manus får vi fyra indiepoplåtar som tar upp ämnen som kärlek och relationer samt Lukas relation till den kyrka han vuxit upp i. Jag kände att det var spännande ämnen och ville höra mer. Här berättar Lukas om EP:n för oss.
Din andra EP är ute. Hur känns det att äntligen släppa ifrån dig låtarna till oss lyssnare?
-Det är ju en väldigt skönt känsla att få klart något. Speciellt när det är nånting man känner sig nöjd med och glad över att visa upp. Jag har tidigare tyckt det är lite genant när folk vill slå på mina låtar när jag är samma rum, men så har det inte känts den här gången. Antar att det är något positivt, haha.
Din förra EP Dör Innan Sommaren kom 2017. Hur skiljer sig arbetet med låtarna mellan dina två EP?
Min förra EP producerades av Joakim Budde, en superduktig producent. Men den här gången har jag valt att producera allt själv. Det har varit utmanande, men en väldigt rolig process. Det är kul att äga låtarna från början till slut och ha en tydlig intention kring var man vill ta den, redan från start. Min vision nu var att inte försöka krångla till det för mycket, med ambitionen att gå tillbaka till ett renare indie-sound med akustiska trummor, bas och gitarr. Lyckades väl någorlunda att hålla mig till det, haha.
Nu är ju EP-titeln en av låtarna på EP:n. Men vad betyder just titeln Livet Saknar Manus för dig och varför valde du den låten som EP-titel?
Titeln handlar väl i grunden om att livet är ett oskrivet blad utan tydliga ramar. Ibland skrämmande men oftast inspirerande. Vi har alla vårt regelverk vi fötts in i, men vi är ofta friare än vi tror, inte minst i skallen. Frihetslängtan är nog ett genomgående tema i min musik.
Du skriver att titelspåret Livet saknar manus handlar om de känslor du haft sedan du lämnade kyrkan och en karismatisk uppväxt. Utveckla gärna, vad fick dig att lämna och var finns du i din tro idag?
Den del av frikyrkan jag växte upp i var väldigt trångsint och konservativ. Det var tufft att komma ur den bubblan. Känner mig fortfarande som en late bloomer, som att mitt liv startade kring 20-årsåldern där jag började fatta egna beslut som inte bara baserades på det jag lärt mig. Det har varit kämpigt men känner idag inget agg mot kyrkan egentligen. Eller ok, ibland blir jag arg och irriterad och har väl generellt svårt för konsensus och när människor håller med varandra per automatik, på lösa grunder.
Jag lämnade kyrkan för att jag insåg att jag inte fick det att gå ihop, helt enkelt.
Idag har jag ingen tydlig tro kvar, kan väl hoppas på ”något mer”, men det är aldrig en tillräcklig stark drivkraft för att det ska ta speciellt mycket plats i mitt liv. Men känslan av andlighet är ändå närvarande ofta, känner den inte sällan i musik & i möten med människor, vilket räcker gott för mig.
På vilket sätt påverkade kyrkan din uppväxt?
Kyrkan kom med en del fina saker, som en stark gemenskap, mycket fokus på musik och grunden en rätt bra människosyn på flera sätt (bortsett från en del katastrofalt konservativa ingredienser). Baksidan var ju alla förbud och skam som kom med det. Idén om att lära av livet och sina egna misstag var absolut inget som praktiserades inom kyrkans väggar, inte på något område egentligen. De ingjöt samtidigt en känsla av att man var väldigt speciell, med en stort grandiost uppdrag, vilket gör att mycket av det man brinner för idag kan kännas aningen fattigt i jämförelse. Jag har idag utveckla en lite trist allergi mot människor som vill förändra världen, eller ja, som predikar för aggressivt kring vad det än kan vara. Något jag försöker jobba bort aktivt. Men ja, på det stora hela har det varit rätt tufft och jag hade många år av svåra panikattacker efter att ha lämnat kyrkan, det var svårt att hitta en egen grund att stå på.
Efter allt. Hur mår du idag?
Nu är det bättre än någonsin. Även om jag har mina svackor. Har absolut en ångestproblematik, men upplever att det blir bättre och bättre.
Omslaget är en siluett av dig. Hur tänkte du med omslaget och budskapet?
Absolut inget budskap med den. Tycker mest att det var visuellt vacker. Tänker att saker inte alltid behöver säga någonting eller ha tydliga budskap, utan kan bara få vara fint att titta på eller förmedla någon typ av känsla. I detta fall tycker jag bilden rimmar med känslan i låtarna. Jag hoppas man kan förstå konturerna av min person om man lyssnar på mina texter.
Om vi ska gå igenom de andra låtarna på EP:n. Först berätta lite kort om Falla fritt.
Vågar om att kasta sig ut. I grunden handlar den om den där trevande första perioden när man träffar någon man gillar, men båda står på varsin sida och vågar inte riktigt att satsa på riktigt. Men jag hoppas den förmedlar en känsla som går att applicera bredare än bara på en kärleksrelation.
Frågan om man är mer än en vän är ju något som många funderat på i olika relationer. Är låten självupplevd och hur utvecklades det?
Alltså, inget superkonkret självupplevt, där jag blivit kär i en vän. Eller det finns absolut stunder där jag funderat på om jag är det, men det är absolut en känsla jag förstärkt, främst för att jag tyckte att det var ett starkt koncept för en låt. Men många rader resonerar djupt i mig på flera sätt.
Tycker den synthiga produktionen av Vill vara fri var sjukt härlig och hade en euforisk känsla. Lite nyfiken på vem du sjunger till och hur känslan var när du skrev låten?
Tack! Skrev den faktiskt med mitt ex i åtanke, lite ironiskt med tanke på att relationen tog slut ganska kort efter jag skrivit den med. Självuppfyllande profetia, kanske.
Med EP:n släppt. Vad händer den närmaste tiden för dig?
Tänkte sikta på att komma ut och spela en del! Och även spela in en helt akustisk EP.
Följ Lukas på sociala medier.
