ÄNTLIGEN! Brother Leo släpper debutalbum och det känns som han hittat hem. Albumet PoP Poetry bär på 14 hookiga spår och är resultatet av samarbetet med några av Sveriges och världens främsta producenter och låtskrivare. Singlarna från plattan har släppts under en längre period och varit så pass framgångsrika att de redan sålt guld i Sverige.
Teman som behandlas på fullängdsalbumet är uppgivenhet, sökande, eskapism, längtan, psykisk ohälsa och känslan av att vara underdog och att inte riktigt passa in. Allt kopplat till artistens egna känslor och upplevelser.
På det här albumet ifrågasätter jag allt ifrån mig själv, samhället i stort, musikbranschen och mitt sökandet efter något mer eller i alla fall något annat. Hello life är nog en av dom låtarna som bäst beskriver mitt sökande och den resan som jag har gjort dom senaste åren, både innanför och utanför min hud. Eller A friend in me, en låt som gästas av ”Ola” det vill säga mig själv, en inre konversation om förlåtelse, acceptans och att bli hel.
Brother Leo
Skapandeprocessen har tagit sångaren nästan fem år och är en direkt reflektion av hans inre. Som Ola fick han inte alltid utlopp för alla sina kreativa sidor, men genom Brother Leo har sångaren funnit nya sätt att upptäcka sig själv.
Vad som har blivit tydligt för mig under hela denna kreativa processen är att jag har behövt tillåta mig själv att röra mig fritt över hela spektrumet av känslor och uttryck för att känna mig så inspirerad som möjligt. Vi är alla prismor med tusen färger, och jag har velat uttrycka så många av mina som möjligt på den här skivan. Det blir ärligare och mer inspirerande så.
Brother Leo
Plattan som helhet bär på en tydlig introspektiv och själssökande framtoning. Men istället för att klä upp produktionerna i melankoli och dystra ackord väljer Leo att slå an vid mer positiva toner. I mitt tycke ett geni-drag. Men jag är också den typen av person som uppskattar ledsamma låttexter i en positiv kontext. Sedan tidigare är singeln Naked en favorit, men även den bitterljuva Sad child, ett samarbete med Sandro Cavazza. Roligt nog finner vi även sångarens absolut första låtsläpp Strangers on an island bland spåren som nu fått en helt ny kostym.
Jag uppskattar starkt Brother Leos egna tolkning av pop-konst med tillhörande LSD/trippy inspirerat art-work och smått galna melodislingor. Visionen är träffsäker och det artistiska ID:t så pass tydligt att det går att lukta sig till en av musikskaparens verk. Det här lär bli ett album som går varmt i mina lurar i höst.
