När Grant Knoche kom ut som bisexuell i början av sommaren var hans far den sista i den inre kretsen som han kom ut för. När han skulle berätta skrev Grant låten First hello. En låt som beskriver tankarna om vad andra ska säga om ens sexualitet. Om hur hur han kände något redan när han var 12. Vad hans mor skulle säga och tycka. Om att bygga upp murar kring en för att man inte vågar visa vem man verkligen är.
Men också om att komma ut och hur en tyngd släpper från axlarna. Hur det blir ett första hej som den nya personen man alltid varit.
Produktionen är som vanligt när det kommer till Knoche välgjord. Det växlar mellan emotionellt piano till sköna beats samt ett lekfullt Queen-liknande break. Jag gillade detta väldigt mycket och jag blir alltid så imponerad över hur alla (inklusive mig själv) verkar ha haft samma tankar om att komma ut. Hur bra det blev när man väl är där, men hur lång och jobbigt backen upp dit är. När man känner att man är redo. Grant visar att han är redo nu.
