Idag släpper Tomas Rimeika debutalbumet Byälvdalen. -Eller om vi ska vara petiga så släpper han det digitalt idag. För den som älskar vackra och tunga vinyler så släpptes den förra veckan. Något jag tycker fler artister skulle göra. Släpp album en vecka tidigare till de som faktiskt köper musiken fysiskt.
Byälvdalen tar oss med på strövtåg i hembygden, där Tomas låter oss uppleva platser i sitt hemlandskap Värmland. Varje låttitel är en plats där texterna dryper nostalgi och reflektioner över var vi är idag. -Kontrasten mellan stad och landsbygd, inkludering samt gemenskap.
Jag bad Tomas svara på en knippe frågor om arbetet med albumet som du kan läsa här.
Hej Tomas! Hur har din sommar varit?
Ljuv! I Säffle blev det ett scendyk där publiken bar mig fyrtio meter och sen tillbaka till scenen. Jag har äntligen fått spela live igen och det känns som allmänt kosläpp i publiken eftersom det är första sommaren på tre år vi kan ses live ordentligt. Jag har rivit många murar i sommar.
Hur känns det att äntligen få släppa ditt debutalbum?
Som att födas på nytt. Jag trodde inte att det skulle bli av, först var det ju tänkt att det bara skulle bli en solo-låt. Men sen hände det grejjer i mitt huvud, som en sten som rullades bort och så öppnades en värld av mersmak och kreativitet. Och att nu få släppa det, det blir ett nytt kapitel. Ett nytt kapitel i det oändliga äventyret. Mycket tacksam för det.
När började du på arbetet med låtarna?
Den 4 februari 2021 kom jag på idén att jag skulle göra ett album med namnet Byälvdalen. En resa på vattnet från norr till söder. Där alla sånger skulle bära namn efter platser längs med älven i min hembygd. Sen gick jag igenom låtidéer och skapade demos under februari, mars, april, och i maj och juni spelade vi in nästan allt på plats i Säffle och Gillberga.
Var det någon av låtarna som blev en större utmaning att få som du ville?
Nej inte direkt, eftersom jag arbetar solo. Och därmed bestämmer typ allt kreativt själv, till skillnad från i mina tidigare band The Rhymes, Frantic Sunday och Scandal Beauty där de kreativa besluten var mer kollektiva.
Var det en självklarhet att det skulle bli ett album från början, eller var det något som växte fram med låtarna?
Jag har upptäckt att jag fungerar bäst kreativt när jag sätter ramar först. Då brukar andelen kassa låtidéer minska, och andelen bra öka. Och skapandet flödar enklare, som Byälven. I detta fall fick jag idén om ett album först, alltså själva ramarna kom på plats först och sen letade jag låtidéer som passade Byälvdalen-känslan. Många av låtideérna var äldre idéer som jag kände passade in i ramarna. Så låtarna växte fram tack vare albumidén, inte tvärtom.
Jag blir ju alltid så imponerad av låtar som bara är ett ord. I detta fall är det ju platser i just Värmland. Har alla platser en koppling till dig, eller ville du framförallt visa upp landskapet för lyssnaren?
Alla platser har en koppling till mig. Jag växte upp vid Sifhälla, som ett område längs med Byälvens östra sida i centrala stan. Gillberga är den nordligaste socknen i Byälvdalen med gamla vikingagravar och drömsk älvmystik. Djupviken upptäckte jag sommaren ’19 när SVT:s Auktionssommar gjorde ett program där och jag bara satt i backen mot Harefjorden och kände en förunderlig ro i kroppen. Kila är socknen där min far växte upp. Västeräng är ett sommarhem med en sällsam stämning. Solhem ligger vid Källarbacken som är en klassisk badplats nära Säffle. Och Säffle är ju staden fylld av passion i min värld sedan tjugo år tillbaka (när mitt första band Scandal Beauty släppte demon Town Full Of Passion), och där ligger också inspirationens källa. Duse, slutligen är det bästa sommarbadet som finns, klippudden vid Vänern där en ser himlen och vattnet mötas vid horisonten.
Du berättar i pressutskicket att albumet är inspirerat av Mando Diaos album Infruset och singeln Strövtåg i hembygden. På vilket sätt blev det en inspiration för dig och hur användes den inspirationen i låtarna?
Minns när de släppte sången Strövtåg i hembygden för typ tio år sen och trummisen i mitt dåvarande band tyckte att Björn sjöng kasst på den. Lät väl inte lika indie som han låter på The Band tyckte han. Men jag tyckte att det var modigt och snyggt att plötsligt byta språk till svenska och hylla Värmland på det där viset ”Och det är som det vore min faders röst…” ”Min eviga vaggsång är allt som finns kvar, av det gamla i Alsterns dal”, att kunna tonsätta de orden så vackert, det är stort. Hörde den live när mitt band The Rhymes var förband till Mando Diao på Cirkus 2019, och blev extra rörd då eftersom jag stod bredvid min pappa i publiken. Minns också att Gustav sa i en intervju i DN om albumet att ”alla hipsters kan slappna av, för det här är bra musik, oavsett om det är coolt eller inte” typ så. Och alla de grejjerna tror jag inspirerade mig att våga skriva ett album på svenska om det som ligger mig närmast. Min uppväxt i Säfflebygden och fakta och fantasier om platserna där. Inspirationen användes i låtarna genom att jag skrev noter för cello, som är ett bärande instrument på albumet. Cello finns ju med på Infruset också. Det kändes rätt att göra ett sånt här album. Rätt och enkelt. Och det är jag enormt tacksam för, för jag har upplevt många kreativa processer som gått väldigt långsamt och mödosamt.
Du har även ett par sångsamarbeten på albumet. Hur kom dessa till?
Jag frågade släktingar som sjunger. Och som är uppväxta i Byälvdalen. Min tremänning Malin Axelsson som tog med mig och två kompisar till SäffleOperan 1993 så att jag upptäckte teatern och scenen, vilket förändrade mitt liv. Hon lärde oss att lita på att vi kan lämna ut oss själva till publiken. Och inse att vi inte behöver vara rädda.
Min bror Jonas Rimeika som är skådespelare som visade vägen för mig, jag som lillebror såg att det gick att kasta sig ut i musiken och teatern, att arbeta med det. Det var enormt viktigt att få se. Utan honom hade jag nog vittrat bort bakom ett skrivbord någonstans nu.
Min svägerska Charlotta Sairio som stöttat mig massor av gånger när jag tvekat. Alla ville vara med. Det var mycket kul.
För mig blir ju Byälvdalen ett fint hemvändaralbum. Men också ett album för de som valde att stanna kvar i den ort de växte upp i. Att lite återupptäcka det vackra som finns runt en. Du har ju själv flyttat från dina hemtrakter. Hur är din relation med Värmland idag?
Min relation med Värmland är bättre än någonsin. När jag var tjugo stack jag ju därifrån. Ville se om min eld kunde lysa upp scenen någon annanstans, det är ju det som första sången Sifhälla handlar om. Men den handlar också om längtan att vända om. Och precis som du säger, återupptäcka det vackra som fanns runt hörnet hela tiden där vi växte upp. Och jag är i Säfflebygden väldigt mycket mentalt. Alltså jag bor i Uppsala rent fysiskt, men i tankarna är jag mycket i Säffle och Värmland. Det är inspirationens källa för mig. Ett bra tecken när jag skriver låtar är när jag ser syner från Byälven eller Säffle medan jag skriver, då vet jag att jag är på rätt spår och det blir en bra låt haha.
Hur vill du att lyssnaren ska uppleva albumet? Vilka känslor vill du att de ska få när de lyssnar på det?
De ska drabbas av starka känslor. Gärna skratta, gråta och efteråt känna sig pånyttfödda. Typ så. Eller ja, det är helt okej om de ler försiktigt när de lyssnar också. Kanske försjunka i djupa tankar av saktmod och harmoni eller nåt. Eller gå från sittande till stående och höja handen i ett segertecken när albumet utspelar sig. Allt däremellan liksom. Det här var en väldigt rolig fråga att få svara på förresten. Tack för den.
Vi är ju väldigt duktiga på att glorifiera storstaden och centraliserar mycket i Sverige. Med din passion för hembygden på detta album, vad tycker du att vi som land kan göra för att ta vara på landsbygden mer och göra det möjligt för fler att lättare leva bortom storstäderna?
Komma bort från föreställningen att ”det inte händer något” på landsbygden. För det gör det. Och ett sätt att fatta det, det är att sätta strålkastarljuset på berättelserna härifrån. Lyssna på andra röster än de vanliga. Och med risk för att låta som en lokalpolitiker – vilket jag i och för sig har erfarenhet av från Uppsala kommunfullmäktige – så behövs ju också bättre kollektivtrafik med tätare turer, fiber så att det blir episkt internet, möjligen uppluckrat strandskydd på utvalda platser för nytt boende och så vidare. Och en uppvärdering och fokus på livet nära naturen, älven, sjöarna och skogarna. Älskar att den här intervjun nu glidit in på regionalpolitik.
Du var på Säffle-pride för inte så länge sedan såg jag på Instagram. Hur var stämningen i orten under Pride?
Det var som att stan föddes på nytt. Efter pandemin. Solen strålade och alla våra färger sken. Så mycket glädje och stolthet. Och kärleken tog över gatorna, Furuskogsparken och Kanalparken precis som den brukar på Pride. Det var några som skrek ”bögjävlar”, men då svarade vi ”kärlek åt alla”. Känns som att hela staden svarade det. Säffle Pride är typ det bästa som hänt min hemstad.
Själv såg jag att de hade båtparad under Pride i Kungshamn, som är nära mina gamla hemtrakter, i somras. Känner du också att de mindre orterna slår hål på myten om att de är inskränkta och lite homofobiska med att öppna upp och att det anordnas prideparader överallt?
Svaret är ja. Det är ännu ett skäl till varför Pride behövs. Så att storstadsperspektivet på småstäderna och landsbygden vidgas. Det är ju underbart att så många mindre orter blir del av en global rörelse för rätten att älska vem en vill. Jag älskar det.
Du är förresten väldigt aktiv på sociala medier och väldigt rolig att följa. Hur aktiv försöker du vara och hur jobbar du med att få ut dig som varumärke?
Tack, vad kul att höra. Jag försöker posta en gång om dagen. Det har blivit ett sätt att leva. Det är roligt nu när jag upptäckt hur många som bryr sig och jag har mycket kontakt med fans och andra. Gällande varumärket så har jag nu skapat musik som verkligen är jag, och det gör att det blir naturligt och gött att arbeta med allt kring musiken som det visuella och budskapen. Det har jag lagt en del tankekraft på innan jag började mata på. Så det jobbet sker typ varje dag och är ju en del av att riva murarna som är mitt livs syfte.
Du åker på turné lagom tills att albumet släpps. Berätta, vad kan vi se fram emot under dessa tio nedslag runtom landet?
Ni kan se fram emot hoppande dansgolv. Händer i luften. Ett brinnande nu. Djupa tankar. Rivna murar. Och en manisk människa i mustasch och hockeyfrilla som efter ett tag står och skriker på er. Vid närmare eftertanke kanske ni ska stanna hemma. Förresten har det nu blivit elva nedslag runtom i landet, Bongo Bar i Jönköping blev nyss klart. Om ni vill komma och kolla efter denna beskrivning alltså.
Nu har du ju ingen spelning på själva releasedagen såg jag. Hur tänker du fira?
Jag har ingen spelning på den digitala releasedagen, men då kanske det blir en lite för peppad livestream från mitt hem. Som om det vore 2020. Men jag har en spelning på den fysiska releasedagen, det vill säga när albumet släpps på vinyl och cd. Det är också starten på min Sverigeturné. Då spelar jag GIVETVIS på Silvenska Villan i Säffle och det firandet kommer ske med Trocadero och chokladbollar utöver all musik såklart. Dvs som när jag fyllde 26.
Tack så mycket och lycka till med albumet!
Tack själv!
