Med ett rörande budskap och trollbindande röst försätter Kim Vestin oss i ett tillstånd av bitterljuv melankoli när hon släpper singeln Apple of your eye. Ljudbilden är organiskt driven och refrängen kraftfull med en omedelbar hook. Strax innan releasen passade vi på att ställa några frågor till artisten om denna lysande låt.

Hej Kim, aktuell med singel Apple of your eye hur förbereder du dig inför släppet?

Hm, med förnekelse? Nej, allvarligt talat så är både fördelen och nackdelen med att ha ett litet barn att man inte hinner tänka så mycket på saker innan de faktiskt händer. Det gör det svårt att hinna peppa och marknadsföra ordentligt, men det gör också att jag inte hinner ha lika mycket prestationsångest. Så det går på ett ut ungefär.

Vänjer man sig någonsin vid känslan av att ge ut musik?

Haha, nej det är jättekonstigt. Men det är lite mindre konstigt nu än för drygt ett år sedan, när jag släppte min första låt och knappt berättade det för nån.

Hur vill du att lyssnarna ska motta den här låten?

Jag hoppas att de ska känna sig berörda såklart, men också att den ger någon slags energi, som får dem att vilja sjunga med i refrängen!

Vad symboliserar Apple of your eye för dig?

Att få känna sig värdefull och viktig för en annan person.

Hur var processen att skriva den här låten för dig?

Melodi och ackord skrev sig själva men texten har varit svår. Jag visste tidigt att det var en låt om relationen till min pappa, och om att bli lämnad. Det är alltid svårt att skriva om personliga upplevelser. Det sista man vill är ju att låta självömkande, samtidigt finns ett behov av att säga sanningen och inte väja för att benämna det svåra. Det är nog en av de läskigaste texter jag släppt ifrån mig, just eftersom den är så konfrontativ och till och med ”namnger” personen den riktar sig till.

Vad skulle du säga är inspirationen bakom soundet?

Jag hade en schizofren inspirationslista till den här låten – allt ifrån James Blake och Alicia Keys, till Florence + The Machine, Lady Gaga och Beyoncé. På något sätt kokade vi ner det till snygga 80-talssyntar, stadigt trumkomp, tuggande gitarrer och en fet gospelkör, luftig vers och fet refräng.

Kommer du ihåg dagen låten skrevs och vad du kände?

Eftersom jag fick kämpa lite med texten var det förstås flera dagars verk. Men jag har nog känt många sorters känslor i arbetet med låten. Sorg, bitterhet, ilska, men också någon slags kärlek.

Kommer du ihåg den allra första låten du skrev och hur den blev?

Ja! Jag var 11 och skrev en enkel låt på engelska, Love eller något liknande tror jag den hette. Jag skulle sjunga den på skolavslutningen men vågade inte i slutändan och spelade något jättetrist istället. Jag tror att den var helt okej faktiskt.

Det känns som du hämtar inspiration ifrån indie-sfären, hur skulle du själv vilja beskriva din musik?

Jag känner nog att jag fortfarande inte riktigt landat i mitt rättmätiga sound. Jag närmar mig dock! Men jag vill göra episka poplåtar med rockattityd. Kraftfull musik som berör. Den attityden tänker jag har mycket med instrumentering att göra. Jag vill gärna ha ett band-sound, och vill inte att det ska låta för syntetiskt. Och nej, jag har inga ambitioner att låta som kommersiell pop gör just nu, utan känner mig mer hemma i något slags alternativt pop/rock-landskap.

Vad har du själv för låtar på dina spellistor som du pumpar i hörlurarna just nu?

Just nu lyssnar jag mycket på allt med Kate Bush och Florence + The Machines senaste skiva, men även Tove Styrkes nya som jag tycker är en perfekt pop-platta.
För de som inte känner dig, vad kommer du från för musikalisk bakgrund?
Jag började sjunga som litet pyre och uppträdde redan i tidiga barnaår. Har gått hela långa vägen från kommunal musikskola till musikgymnasium, via folkis till musikhögskola. Men någonstans på vägen insåg jag att det inte var sånglärare jag ville bli, och hoppade av för att satsa på att spela musik istället.

Nybliven mamma, hur går det att kombinera småbarnsliv med musik?

Det är en utmaning, för att uttrycka det elegant. Men det går i perioder. Under det första året upplevde jag ett ökat kreativt fokus. När man är helt beroende av när en liten människa väljer att ta en tupplur kan man inte sitta och vänta på att bli inspirerad. Det var väldigt nyttigt för mig, och hjälpte mig hitta en mer funktionell inställning till skapandet. Nu när jag dagjobbar igen är tidsutmaningen dock lite väl stor…

Om vi återigen riktar fokus till den aktuella singeln. Beskriv lite om valet och processen bakom valet av cover med teddybjörn?

Intentionen med omslagsbilden var att förmedla bilden av en vuxen och ett barn på samma gång – eftersom det är båda de jagen som är avsändare i låten. Jag gillade motsättningen som skapades av teddybjörnsarketypen och mig i min paljettklänning.

Vad har du för förväntningar på den här singeln?

Jag hoppas att den ska nå fram till lyssnare som blir berörda, och att de ska vilja spela den fler gånger än en! Den talar ju verkligen klarspråk så jag hoppas att den som haft en liknande erfarenhet kan identifiera sig.

Vad händer för kul i sommar? 

Jag ska gifta mig! Så just den här sommaren blir det kanske inte så många nya låtar gjorda.
Eller så är det just det det blir, vi får se haha.