Stress. Press. Sommarfest. Poptrion Vibefabriken är äntligen tillbaka med nya singeln Sommartid, åh nej. En låt som beskrivs vara en sorgedikt till sommaren och alla de yttre krav den för med sig. Jag gick igång på den lysande idén att vända sommaren, som för de flesta är årets höjdpunkt, till något som även kan vara melankoliskt och kravfyllt. Strax innan släppet hörde vi av oss till trion och ställde några frågor om nya släppet. Resultatet tar ni del av nedan.

Aktuella med singeln Sommartid, åh nej som snyggt kastar om meningen i kult-låten Sommartider, varför denna titeln och vad handlar låten om?

Sommaren är ju superhärlig, men det är också sån himla hets kring allt. Man ska va snygg och glad och kär och visa hur KUL man har på Instagram. Ibland vill man bara sitta inomhus och glo på TV, precis som man gör under alla andra årstider. Så vi släpper denna dänga för att liksom balansera ut all sommarpepp. Gör ingenting, dra ner persiennerna, en chans att andas in andas ut.

Kommer ni ihåg när låtidén föddes och hur den skrevs?

För knappt ett år sedan hade vi en session på Zoom (eftersom vi bodde i olika städer). Hanna, som bodde i Örnsköldsvik, beklagade sig över att solen inte gick ner på nätterna längre och att hon hade fått insomnia på grund av detta. Och inte heller blev det bättre av att klockorna ställdes fram till sommartid. Viktoria, som tycker om ordvitsar, skrattade till, “haha, vi borde göra en låt som går typ ‘sommartider nej nej’ istället för ‘sommartider hej hej’”. Och tro det eller ej, efter många och långa funderingar över vad som fick oss att må dåligt på sommaren skrev vi tillslut första idén “Sommartid, åh nej”

Soundet är organiskt drivet med sköna elektroniska syntar. Hur har du kommit fram till den här ljudbilden?

En stor del av Vibefabrikens sound är att manipulera akustiska instrument och råa inspelningar för att göra något unikt av dem. Låtens soniska identitet började med refrängens trummor, som skulle låta som en klocka för att anspela på den redan satta låttiteln. Låtens tema gjorde oss nostalgiska och fick oss att tänka på mellanstadie-skolavslutningar, och hur skolklassernas framträdanden av diverse sommarvisor alltid lät något falskt men ändå fick en att känna något fint. Så vi lekte helt enkelt med att få fula ljud att låta fint, och använde oss av bland annat blockflöjt, stråk och körsång för att bringa fram skolavslutnings-känslan.

Foto: Ruben Fjellner

Jag anar en melankoli när jag lyssnar på den här låten, skulle ni säga att det stämmer? Och är det i så fall något vi återfinner i er musik?

ANAR en melankoli?? Vilken förolämpning!! Vibefabriken ÄR melankoli ända ut i fingerspetsarna. Vi är tre väldigt känslosamma personer som behöver uttrycka våra djupaste känslor i våra texter. Kommer vi skriva en glad låt nån gång? Tveksamt. Är det inte deppigt så fåre va!

Singelomslaget är ett snyggt collage med inklippta bilder på era profiler. Vad är storyn bakom valet av bild?

Vår första singel Allmänt sunt förnuft färdigställdes när vi bodde i olika städer och inte hade någon som helst möjlighet att träffas för att ta bilder. Vi tänkte att ett collage av oss kunde vara dadaistiskt och kul samt matcha lekfullheten i musiken. Nu bor vi närmre varandra och har tagit massor av bilder, men vi höll ändå fast vid collage-grejen just för våra singelomslag då vi diggar temat.

På tillhörande pressbilder ser vi er dystra i en partymiljö, vad vill ni säga med dessa bilder?

Likt låtens budskap förmedlar vi en komiskt melankolisk infallsvinkel på något som många förutsätter är en glad/positiv tillställning; dvs fest. En grej vi tar upp i låten är man inte blir bjuden på fest, men man fattar ju varför – man är ju deprimerad liksom. Så hade man gått på festen hade man väl ändå bara suttit och deppat i ett hörn, som vi gör på bilderna dårå. 

Med så pass mycket talang för välkomponerade indiepop måste jag fråga vad ni kommer från för musikaliska bakgrunder?

Viktoria: Jag lärde mig runt 8-års ålder spela gitarr hjälpligt, vilket blev mitt första verktyg för musikaliskt uttryck. Jag lyssnade dock helst på hiphop och elektroniskt, vilket fick mig att jaga okonventionella ljud med gitarren i inspiration av Tom Morello. När jag som 14-åring av ren slump installerade demoversionen av en DAW/musikprogram, blev jag fullkomligt uppslukad av data-musikens värld. Idag jobbar jag som artist under flera alias, musikproducent, mixtekniker, masteringsingenjör och ibland lite låtskrivare.

Hanna: Jag spelade piano och klarinett i musikskolan som ung, men började skriva låtar först vid 14 års ålder när jag lärde sig ett par ackord på gitarr. Många år senare, efter gymnasiet sökte jag en utbildning i musikproduktion i Växjö, för att lära mig producera låtarna jag skrev. Jag har sedan utbildningen i Växjö fortsatt studierna på Musikmakarna och är idag låtskrivare och producent till både sig själv och andra artister, mestadels inom pop och K/J-pop. Har även ett dark-pop-soloprojekt där jag går under namnet Hanna Mel! 

Adam: Jag blev uppraggad av kulturskolan och började spela gitarr utan någon som helst ambition egentligen. Ganska snart insåg jag dock att det helt ärligt inte fanns något roligare än att syssla med musik. Gick musikklass på högstadiet, estet på gymnasiet, övade gitarr som besatt på folkis med ambitionen att bli jazzgitarrist. Men äh, det var roligare att spela i band och skriva låtar än att sitta själv i ett rum och harva. Så nu jobbar jag som låtskrivare/producent! Jobbar mot Asien (K/J-pop) samt gör även mysiga lofi-beats.            

Hur träffades ni och vad gjorde att gruppen bildades?

Vi träffades i Växjö 2017 när vi påbörjade samma utbildning i Musikproduktion vid Linnéuniversitet. Under 3 års tid lärde vi känna varandra samtidigt som vi nördade ner oss i mikrofoner och kompressorer. Vid ett tillfälle råkade vi göra en låt tillsammans som hette Allmänt sunt förnuft, och vi när vi tre jobbade tillsammans kände vi att någon typ av magi uppstod. Så efter utbildningen tänkte vi att vi kanske borde färdigställa och släppa den där låten själva, som ett band. Så vi smed planer ett tag och sedan blev det officiellt!  

Foto: Ruben Fjellner

Vad skulle ni säga är karakteristiskt för Vibefabriken och hur kom ni fram till detta namn?

När vi pratade om att starta ett band hade vi sedan en tid tillbaka en gruppchatt som hette Vibefabriken. Så när vi skulle bestämma namn blev det ganska självklart. Vibefabriken står för att inte tänka så mycket, bara gå på känsla och se vad som händer. Gråt och dansa samtidigt. Deppa med självdistans. Det blir kul, för det blir äkta. 

Vad inspirerar er när ni skriver?

Livet som händer och livet som har hänt, kort och gott. Vi alla skriver även mycket musik på engelska, så vi kan ju allt det är med metaforer, rim och coola ord. Men på något sätt blir det mer rått och verkligt att skriva på svenska. Det känns liksom mer naturligt att bara plocka händelser och känslor från verkliga livet rakt av. Så det är liksom det det är. Inga konstigheter. 

Det känns som den här låten markerar ett riktigt starkt musikår för er 2022, så vad händer härnäst?

Vi är jätteglada och stolta över att vi har hittat vår grej och supertaggade på att fortsätta med den grejen och se vad som händer. Det blir en EP till sommaren, men vi har fler låtidéer än så på lager, så vem vet vart detta slutar!! Och förhoppningsvis kommer vi igång med att spela lite live detta året också! 

Sista frågan, vad har ni för förväntningar på den här singeln?

Att du som lyssnar känner “ÄNTLIGEN, jag kan stanna inne och må skit med gott samvete!! TROTS att det är sol!!” SÅ, lås dörren, gräv ner dig i soffan och bli dömd av Netflix “är du fortfarande kvar” om och om igen. För om du känner så, så har vårt budskap nått fram, och i slutändan är det nog det enda som spelar någon roll. 

Vad tyckte du?
Like
Love
Care
Wow

Artist (Astian), låtskrivare och deltidsskribent. Men framförallt musikälskare och här för att lyfta andra artister.