Det är skillnad på proffs och proffs. För ett proffs är ändå Oscar Zia.
I ett land där vi har teknikbolag som är världsledande, så är det nästan lite pinsamt när den statliga TV-kanalen inte klarar av att underhålla en app som de ändå använt i ganska många år nu.
Helt plötligt rasade allt i direktsändning och ensam på scenen fick Oscar Zia stå med information matad i ena örat, samtidigt som han skulle hålla ”hela Sveriges fest” vid liv med blicken och snacket. Inte den lättaste av uppgifter och jag skulle inte vilja vara i Oscars kläder ikväll.
Men det är inte hans fel att producenter och tekniker inte gör sitt jobb. Han levde verkligen upp till mantrat ”the show must go on”, och det gjorde den. Så även om det inte var den bästa starten på det nya jobbet, så visade det ändå upp att han kunde hantera en stressig situation med bravur. Det kan liksom bara gå uppåt ifrån detta.

Efter det ganska tomma året 2021 så var det skönt att få se lite publik i Melodifestivalen igen. Samtidigt får vi nästa vecka se ännu mer publik. Lika mycket som Melodifestivalen 2020 blev showen som stängde ner hela Sverige, så är upplagan 2022 den som öppnar upp landet igen. Snygg slutning av den Covid-cirkeln ändå.

Låtmässigt så var det egentligen bara en enda som stack ut på riktigt, och det var Hold me closer med Cornelia Jakobs. När det var dags för bidrag nummer sex var det så stor skillnad mellan henne och alla andra artister och bidrag, att det känns som Melodifestivalen 2022 blir en enda lång väntan på att Cornelia tar hem hela skiten likt Loreen 2011. Så mycket närhet och en så enormt bra låt. Det var liksom ingen som var i närheten av det ikväll. Frågan är som sagt om någon kommer att vara i närheten av detta överhuvudtaget?

Att Robin Bengtsson fick den gyllene biljetten till finalen kändes också väntat. Det var hans bästa låt i tävlingen och även om han redan vunnit Melodifestivalen med en inte lika bra låt, så är han i dagsläget ändå inte på samma nivå som Jakobs om jag ska vara ärlig.
Men att han skulle till finalen var givet.

Given till semifinal var dock inte Danne Stråhed. Den blygsamma skåningen som kallar sin restaurang och dansloge för Dannero. Personligen har jag lite svårt att fatta vad folk såg i detta?Av de korta förhandsintervjuerna att döma kändes han ju inte direkt likeable eller farfarsmysig som tillexempel Hasse Andersson.
Att Stråhed snodde semifinalsplatsen från Omar var definitivt inte rättvist. (Vilket någonstans blev kontentan av det hela). Men tja, så blev det och nu är vi här. På Dannes uppsyn efter sändningen verkade han lika förvånad som vi andra. Men mer än semifinal lär det inte bli. Hoppas jag…

Theoz biljett till semifinalen var dock rättvis. Han är proffs och även om låten blir liiiiite repetitiv i refrängen, så är det ju en bra poplåt. Om han går vidare återstår att se, även om han har alla sina fans på sociala medier. Men möjligheten finns.
Att Shirleys tråkballad och Malou Prytz inte tog sig hela vägen kändes väl också rättvist. De var bidragen man inte mindes när nästa låt började och med det var det också låtarna som inte skulle vara med i finaltanken. Gott så.

Tills nästa vecka hoppas jag Zia är lika slipad som idag. Att tekniken och produktionen överlag håller bättre klass än idag. För det var verkligen TV3 varning på detta. Och det är ingen bra betyg av ett bolag som kan vara bäst i Europa på TV-underhållning.
Men alla kan ha en dålig dag. Det hade dock inte röstningen som såg till att rätt låtar gick direkt till final.

Vad tyckte du?
Like
Love
Care
Wow

Grundare och chefredaktör för Popmuzik. Älskar popmusik i allmänhet och husgudarna är inga mindre än Pet Shop Boys. Tycker att en bra låt är en låt jag vill lyssna på mer än en gång.