Duon Small Talk började nästan som en saga för Marika Skärvik och Heikki Harju. Allt föll verkligen på plats och de mer eller mindre kickstartade karriären från dag ett. Duon fick en omedelbar hit med singeln Give me my heartbeat back 1987. En låt som inte bara slog här hemma i Sverige, utan även ute i Europa.
”Jag skulle på bilsemester i Europa tillsammans med bland annat Micke Henriksson som jobbade på EMA Telestar på den tiden,” minns Heikki när vi alla tre pratar över zoom.
”Då tog jag med mig några singlar för att lämna över till radiostationer runt om i Europa för att se vad de säger.
När vi hamnade i Cannes frågade vi en kille om han visste någon radiostation som spelade popmusik. Han hade någon kompis som jobbade på NRJ och förklarade vägen dit.
Jag gick över dit för att lämna in skivor och då frågar tjejen i receptionen ’vad gör du här’? Hon bad mig vänta och hämnade en kille som var radio-DJ som visade upp vår singel och sa att vi var veckans singel i Frankrike och hade petat ner Michael Jackson från förstaplatsen. Vi hade ingen aning och jag vet inte hur våra låtar ens tagit sig dit”.
Men vi går tillbaka lite i tiden. Hur allt började.
När Heikki skulle starta en grupp blev han introducerad till Marika via en kollega på sitt jobb. Heikki behövde en sångare och Marika hade bland annat jobbat med Tommy Ekman och Christer Sandelin.
De träffades och började snabbt skriva musik ihop vilket resulterade i just duon Small Talk.
Duon fick skivkontrakt med Scandinavian Songs som ägdes av Björn Håkansson. Målet var att hitta en duktig producent som de kunde jobba med och Marika hade förslagit Uffe Wahlberg som då hade producerat Secret Service och även Vintersaga för Monica Törnell. Ett annat namn de bollade lite var Mauro Scocco.
Det blev istället Paul Rein allt föll på.
”Jag tyckte att Paul Reins trumljud på hans första platta var så bra”, börjar Heikki. ”Så jag tyckte att vi skulle ha honom som producent”.
Hur var Paul att jobba med?
”Han tog låtarna till nästa nivå soundmässigt”, berättar Marika. ”Själva harmonierna var kvar. Men han gjorde finputsningen som gör att det blir bra i slutändan. Vi hade skelettet och kanske köttet, och han hade sminket och håret samt huden, haha.
Jag har ganska hyfsat röstomfång och på den tiden hade man ju inte några medel för att köra upp sången, utan den är på riktigt. Paul gillade när jag sjöng lite högre upp i registret. Det var tuffare att expandera mitt omfång så. Jag kanske sjunger någon ters ner om jag får sjunga själv”.
Som sagt. Duons första låtar som de släppte tillsammans med Scandinavian Songs blev stora hits.
Heikki och Marika åkte runt i Mälardalen i Heikkis gamla Amazon och knackade på hos olika radiostationer och tidningsredaktioner. Sådant man fick göra långt innan internet och musikbloggarna tid.
Men det gav frukt. Musiken spelades i radio och klättrade på listorna. De fick uppträda i ZTV och på Sky Channel.
”Vi var bland annat på TV3 efter att Björn Skifs fått förhinder”, berättar Heikki. ”De frågade oss om vi ville vara med i något barnprogram där barnen gick ner i källaren och lyssnade på musik. Så vi stod där nere och sjöng.
Sedan har jag kvar en massa listor från radiospelningar. Då låg vi ju sällan sämre än trea, oftast etta och tvåa. Sedan har jag listor från stationer i Los Angeles där vi var på deras topplistor. Trots att inte internet fanns så spreds musiken till olika ställen i världen”.
Men även om man har momentum och saker går som man vill, så gick det hela inte hela vägen för duon.
Efter ett litet bråk med Håkansson valde de att gå skilda vägar. De signade med ett annat bolag och fortsatte att jobba mot debutalbumet som skulle släppas 1991.
Hur jobbade ni fram era låtar?
”Oftast var det så att jag skrev musiken”, börjar Heikki. ”Sedan har Marika tagit hem det till kammaren och skrivit text, sång och melodi så man häpnade”.
”Vi har ju jobbat en hel del hemma” fortsätter Marika. ”Heikki kör ju både gitarr och keyboard, vilket är annorlunda än om man bara kör på tillexempel klaviatur.
Många gånger fanns ett embryo till en harmoni-matta. Sedan jammade jag fram lite sång och melodier. Ibland kunde det komma en refräng”.
Skivbolaget som Small Talk nu låg på hade satsat stort på en annan akt som de skulle släppa först. Det var en comeback som inte lyfte visade det sig och med alla pengar investerade i projektet gjorde att det sedan inte fanns någon möjlighet att gå vidare med släppet av Small Talks debutalbum.
”Jag mins att killen som hade skivbolaget kom till mig när de gått i konkurs”, berättar Heikki. ”Då sa han: ’Hade jag bara hört era låtar innan jag investerat i det första gänget så hade jag lagt alla pengar på er istället'”.
Marika berättar om tiden efter Small Talk:
”För min personliga del så kände jag att vi hade ett bra samarbete Heikki och jag. Det märker jag när jag lyssnar på det nu. Jag har ju lyssnat på detta till och från igenom åren via en halvtaskig mastrad inspelning på en CD.
Det kändes lite taskigt på något sätt. Nu är jag inte en sådan person som tänker på hur saker kunde ha blivit. Men personligen tror jag det påverkade mig ganska mycket och jag kände att det kanske inte var detta jag skulle hålla på med.
Jag fick faktiskt frågan efter detta om jag ville köra bakom en ny artist som hette Eric Gadd. Då kände jag att jag var så trött på branschen och ville istället satsa på business.
Nu är Gadd en av de artister som jag tycker är grym. Men samtidigt kan jag inte ångra det heller. Det var som det var. För mig blev det nog lite som något jag inte ska hålla med, även om folk nu säger att jag borde skriva låtar.”
Det var inte bara att jobba med Gadd som kom upp som fråga för Marika. Klas Wikberg som jobbade med Gadd hade även frågat henne om hon ville köra bakom Roxette.
”Men jag tror att Vicki Benckert fick det jobbet. Jag var inte tillräckligt på då, haha”.
Marika berättar att hon även jobbat en del med Claes Björnelius innan Small Talk. De började samarbeta lite igen efter gruppen avslutades och skrev bland annat låtar till Melodifestivalen som de i och för sig aldrig skickat in. Men hon funderar på att låtarna definitivt borde ges en chans någon gång.
Heikki har även han jobbat mest i olika företag de senaste 30 åren och med det kommit en bit bort ifrån musikvärlden. Samtidigt har han fortsatt att jobba en del med musik och skrivit låtar, vilket faktiskt blivit mer på senare år. Bland annat har han jobbat med sångaren Thomas Wikström samt Peter Forbes från gruppen Forbes som vann Melodifestivalen 1977 med låten Beatles.
Så kom plötsligt frågan om att faktiskt ge ut Small Talks debutalbum för inte så länge sedan.
Heikki berättar:
”Det var Paul Rain som kontaktade mig och berättade att han kände Niclas Blyh som gillade 80-talsmusik och frågade om vi inte skulle ge ut albumet. I och med att DAT-tejperna ligger hemma så kan man ju lika gärna ge ut det efter alla dessa år.
Vi har mycket att tacka Paul Rein för. Både kunnandet i studion och producera låtarna”.
”Sedan kan vi tacka Niclas en hel del också”, fortsätter Marika. ”Jag gjorde ju plattor med bandet Tara. Det var på det sättet Niclas hittade mitt namn. Han brukar ragga upp äldre band och se vad som hänt med dem. Så Niclas mailade mig när han hade hittat Tara och undrade vad jag gjorde idag”.
Vad kände ni när ni fick lyssna igenom albumet nu när det blivit nyproducerat och allt fått en ny helhet?
”Jag har en polare som köpte låtarna via iTunes och spelat upp på en bättre anläggning”, berättar Marika. ”Jag blev förvånad över hur bra det låter rent soundmässigt.
Paul är skicklig med tanke på hur längesedan det var och hur bra det låter idag. Så cleant!”
Om ni får frågan att göra något ihop igen, skulle ni hoppa på det?
”Jag skulle nog tänka mig göra det med lite mental coaching med mig själv”, börjar Marika. ”Men jag skulle inte vilja göra det utan Heikki.”
”Det hade varit kul på ett sätt”, börjar Heikki. ”Men sedan vi slutade har jag haft olika jobb där jag suttit som chef för olika företag. Jag har med andra ord suttit på väg till jobbet och på jobbet och hem från jobbet i 30 år. Jag är 184 lång och då vägde jag 60 kilo. Idag väger jag det dubbla. Så ska jag visa mig någonstans måste jag gå till en slaktare som skär bort lite, haha”.
Marika skrattar till. ”Det är ju kanonläge att banta lite då!
Men visst, hade vi setts igen för att jamma hade vi säkert hittat något”.
Heikki fortsätter. ”Vi har ju kvar massa material från den tiden på gamla kassettband. Vill vi ha något som låter i stil med albumet så finns det säkert något som vi kan hitta där som vi kan göra något med.
Sedan skrev vi ju en hel del låtar innan bolaget gick omkull. Då jobbade vi ju bara vidare och väntade på att plattan skulle komma ut. Så om vi skulle skriva nytt så hade det säkert funkat.”
Tiden får helt enkelt avgöra om det kommer någon ny låt med Small Talk. För visst hade det varit häftigt om duon faktiskt släppte något helt nytt under 20-talet? Nu när ändå retrosoundet är precis rätt i tiden…
Vi får hoppas.
