Johnning är artisten vars röst frontar några av EDM-världens största låtar. Han gjorde sig snabbt ett namn som den skickliga vokalisten med ett starkt röst-ID och hookiga melodier. Trots framgången inom den elektroniska dansmusikens sfär har han hela tiden haft siktet inställt på en popkarriär. En riktning han började bana vägen för redan förra året och nu följer stenhårt 2022. I en bransch av stora skivbolag är han unik i den bemärkelsen att Johnning agerar independent. Idag har han lyckats bygga upp ett team kring sig som tillsammans värnar om hans framtid och karriär. Ett recept som visat sig vara väldigt framgångsrikt, då artistens musik i skrivande stund streamat över 3 miljarder gånger på samtliga plattformar. Nu är Johnning återigen aktuell med ny singel och i WHAT THE HELL förenar han punk-pop med EDM.
Aktuell med nys singeln WHAT THE HELL, vad kan du berätta om låten och hur har ni kommit fram till soundet?
Jag har vuxit upp med band som Green Day, blink-182 och även Avril Lavigne. Ju äldre jag har blivit desto mer har jag successivt rört mig från EDM-musiken mot pop. Men det var egentligen först förra året när jag satt i studion med Filip Strand, som är co-producer och låtskrivare på WHAT THE HELL, som vi började prata om influenser vi hade från eran av punk och rock. Just uttrycket ”What The Hell” kom faktiskt ifrån ingen stans och var mer en kaxig och kul fras att använda. Därefter började vi bygga en storie runt frasen. Själva handlingen centreras kring två smått narcissistiska personer som känner att de är ”störst bäst och vackrast”. Det finns dessutom en konstant maktkamp gentemot varandra, där ingen får över den andra på sin sida. Jag har försökt att göra detta så lätt att relatera till som möjligt genom att ha textrader som öppnar för fri tolkning. Med det sagt har vi frikopplat våra egna stories och erfarenheter från låten och bara skildrar rent objektivt två fiktiva personer som man eventuellt kan knyta an till.
När det kom till produktionen var vi ganska säkra på att vi ville bygga in just punk och rock, men ändå ha en hint av EDM. Jag och mitt team har länge pratat om att vi skulle vilja göra någon form av ”comeback” och släpp musik med NCS. Detta eftersom mitt break med låten Heroes Tonight gavs ut på samma skivbolag. Därför blir det extra kul och nostalgiskt att låten bär på EDM-element och melodier som tar en tillbaka till 2010-talet.
Är samarbetet med NCS något som kommer fortsätta eller är det ett engångstillfälle?
Jag är öppen för vad som, det pratas ute i branschen om att EDM-musiken kommer komma tillbaka mer och mer efter att restriktionerna släpper. Men vi tar denna singeln som ett första steg. Framförallt arbetar jag som independentartist och har alltid haft mycket fokus på mitt egna material och att släppa själv. Så vi får se hur den här låten bemöts av lyssnarna först.
Känns det nervösare att släppa just för att det ändå knyter an till dina rötter i EDM och att det är med bolaget du släppte din första hit med?
På sätt och vis. Det är lite naknare eftersom WHAT THE HELL inte är en feautre där jag lagt vokaler. Så ja, det är läskigt att kasta sig ut i den sfären som NCS representerar. Men det känns som att låten passar väldigt bra med publiken och förenar just punk-pop och EMD som jag gillar.
WHAT THE HELL beskrivs som en statement-låt där du som artist visar upp din nya riktning, så vad är denna riktning?
Det är ett statement i vilken riktning jag är påväg under 2022, särskilt med att involvera punk och pop, men ändå behålla det ”in youre face” med upptempo. Bara själva titeln WHAT THE HELL kan ses som ett statemen, lägg därtill storieline och text så tror jag det blir väldigt tydligt.
Du har gjort dig ett namn som killen med den grymma rösten som gästat stora EDM-låtar. Men kommer du ihåg när och varför du kände att du ville börja ge ut musik på egna ben och etablera en tydligare artist och sound?
Egentligen så ville jag bara göra min egen grej. När du arbetar som top-liner för en EDM grupp eller producent så hamnar du ofta lite i skymundan. Det jag märkt tydligast under min karriär är att jag haft stora låtar ihop med andra, men att det är deras namn som nämns flest gånger i mediala sammanhang. Så ihop med mitt team ville vi bygga något där jag kunde forma mitt artisteri och på sikt köra mina egna gig. Annars blir det lätt att man hamnar i ”DJ-akten träsket”. Många gånger har jag faktiskt fått stämpel att jag är producent eller är DJ, när jag i själva verket är top-liner och artist. Så sedan 2017 har vi försökt vända på detta och bygga en popartist som fortfarande har kvar EDM-rötterna. Såklart stänger jag inga dörrar för samarbeten med andra producenter i framtiden, men just nu vill jag vara main-artist istället för feature.
Det är ju någonstans en tribute till dina fans som följt med dig från EDM-tiden att du fortfarande håller kvar i det?
Absolut och det blir som att jag blottar mig mer när jag släpper musik som lutar åt det hållet. I EDM-musiken handlar det mycket om att bygga melodier och melodispråk, men texten blir ofta mer sekundär. Nu får jag helt enkelt använda mitt låtskriveri på ett annat sätt där jag kan forma storielines och skildra saker jag gått igenom eller upplevt. På så sätt tror jag att man även får lyssnarna mer involverade eftersom det blir mer personligt. Till skillnad från många gånger innan när jag skrivit party-låtar och det inte finns samma emotionella touch.
Helt klart en viktig detalj att det är mycket mer du i musiken.
Förra året släppte du EP:n About Last Night. Precis som du nämner upplevde jag den mer personlig. Fanns det någon låt som betydde extra mycket där?
Jag skulle säga att Last Time är den mest emotionella låten och den skrev jag faktiskt ihop med samma låtskrivare och producent som jag gjorde WHAT THE HELL med. Filip Strand har även varit en väldigt viktig person för mig vad gäller att utveckla den ”berättande” delen av mitt låtskrivande. Men just Last Time handlar om hur vi i relationer inte riktigt känner att vi alltid räcker till och därför får besluta att gå skilda vägar. Så på den specifika EP:n tycker jag att just det spåret visar mest av mig som artist.
Jag gillar även Rehab och Mess Me Up.
Vad kul för Rehad skrev jag också med Filip Strand.
Du beskriver att du arbetar independent men även i team, så vi kanske ska börja någonstans i hur du kom i kontakt med musiken och vad som fört dig till där du är idag.
Jag började redan 2014 med att göra musik ”på riktigt”, men har alltid varit intresserad av musik sedan jag var liten. Men det var någonstans där jag insåg att jag hade talang för låtskriveri och melodier. Året därpå skrevs Heroes Tonight som blev ett stort startskott på min karriär. Den låten kan man faktiskt säga lade grunden för var jag befinner mig nu år 2022. Helt plötsligt började det öppnad sig dörrar till samarbeten och möjligheten till att lära känna fler människor i branschen. Tyvärr kände jag dock ganska snart efter framgången med Heroes Tonight att jag hade gjort mitt på EDM-sidan. Oavsett vad jag släppte så blev det inte bättre streaming-mässigt. Det enkla valet för mig i syfte att bredda min musik och nå en annan publik var då att välja pop-spåret. Även om det är en tuffare bransch att slå sig fram i för att det finns så otroligt många skickliga och duktiga artister så gillar jag utmaningar.
Vad gäller min independent-inriktning så var den rätt självklar från start. Jag har fått många skivkontrakt skickade till mig, men jag har alltid känt att det är en så stor procent man blir av med som låtskrivare. Jag har faktiskt testat att släppa enskilda singlar med bolag, men i de flest fall blir det bättre resultat när jag gjort allting själv. Det finns såklart både positiva och negativa bitar med ett major-bolag. Men för min del där jag befinner mig nu, så innebär det mycket bättre möjligheter att släppa som independentartist. Men om ett major-bloag skulle höra av sig och ha värsta dealen så vet jag idag vilken grund jag står på och ser mitt värde som musikskapare. Men i dagsläget sköter jag alltså det mesta vad gäller PR, bokning av sessions och visuellt material.
Det är väl samtidigt det som är kul med att vara independent att man gör så mycket själv?
Absolut, men jag tror man måste vara lite av en ”vildhjärna” för att gå in och köra independent-spåret. Har du ett label kan de ta hand om många bitar åt dig. Här blir du ensam lämnad kvar, så när budget och annat sätts på helspänn får du stå för alla kostnader som omfattar ett artisteri.
Är du en liten vildhjärna skulle du säga?
Jag skulle säga att jag är en hard-worker. Jag har inget stopp, det finns inte 8-5 i huvudet samtidigt som jag håller på med en double bachelor degree så pushar jag vidare med musiken. Man kan helt enkelt inte luta sig tillbaka på någonting, varje payday måste du komma in med nytt material och nya tankar som kan göra att det går ännu bättre för dig.
Det kanske motiverar en också att det är en själv som står för sin egen framgång?
Absolut, och samtidigt är det väl lite ”creddigt” och unikt att göra det själv. Något jag märkt av när jag träffat bransch-människor. Men framförallt får jag värdefulla erfarenheter och en översyn på alla delar i en artists karriär som annars missas. Det finns även en sociala aspekten att man kan nå ut själv och skapa ett kontaktnät där det blir personligare. Något jag verkligen lyckats skapa på senare år i bland annat Stockholm, men även runtom i världen är ett team av låtskrivare och producenter som finns med på resan. Jag har dessutom den stora fördelen som independentartist att kunna ge ifrån mig en större andel procent på låtarna. Om ett skivbolag tar 70% och det återstår 30 att splitta mellan låtskrivarna, så kan jag nu istället ge från 70-80% i en låt.
Du startade även ett eget produktionsbolag 2020. Skulle du se dig som en entreprenör i musikbranchen?
Nja, jag har aldrig satt något stopp för vad som kan göras i musiken, så jag har väl en business-approach. Mitt fokus har alltid varit att försöka bygga kontaktnät och connections med folk överallt i världen. Inställningen är att alla som jag samarbetar med på låtar ska ha en del i resan och inte exkluderas. Det betyder att alla låtskrivare och producenter ska lyftas fram, bara för att jag har mitt namn på någonting så betyder inte det att jag har gjort det ensam.
Är det här en inställning du har haft sedan du började med musik eller har den kommit senare?
Jag har alltid varit principfast i att saker ska göras på rätt sätt. Såklart har jag stött på personer som vill ha ”allting”, men så länge alla är nöjda kommer man göra ett bättre jobb. Jag ser hellre att ett samarbete är långvarigt än att jag gör en låt och sedan bränna broar. Det som syns tydligt i mina samarbeten är att jag har återkommande personer som är en del av det jag skriver. Det är som sagt viktigt att presentera alla på ett schysst och snyggt sätt. Ofta kan jag känna att låtskrivare inte får den credd de borde få, utan att de hamnar i skymundan och det kan jag tycka är fel. Dom gör ett hästjobb i att hjälpa till med kreativa idéer och få in en på rätt spår med tankar och melodier. Så att jobba ihop och se att Johnning är ett projekt som vi alla byggt ihop som team är otroligt värdefullt.
Du verkar ha ett bra team med låtskrivare, men när du arbetar utanför studion vilka samarbetar du med då?
Närmast i mitt team har jag Björn Rudling som sitter i London, därtill har jag Jeff Seller som sitter i New York och hjälper till med kontakterna och sköter bokningar. Dessutom har jag ett team i Spanien med Carlos, där vi tre konstant kommunicerar hur vi ska ta oss framåt. Men när det kommer till musikvideos och PR-bitarna så är det mycket jag som får sköta det som sagt. Men jag involvera såklart personer som jag har en bra connetion till för att få med alla på resan. Vad gäller kontraktsskrivning så lämnar jag det till Björn och Jeff. Eftersom jag ofta lägger mig lite åt sidan när det kommer till procent så vet dom att alla deals ska vara så schyst uppdelade som möjligt. Vilket alltid respekteras och gör att samarbetet är så pass bra, hade de inte haft samma syn på saker hade det varit svårt.
Om vi lämnar musiken och kollar lite på plugget, för det nämnde du. Vad har du läst för något?
Jag har läst en bachelor i Marketing Management om hur man marknadsför sig själv. Därtill en i International Management som i princip är samma, men lite mer ekonomiinriktad. I det stora är jag nöjd med att ha genomfört två utbildningar. Jag vill ändå känna att jag har byggt något som jag kan falla tillbaka på. Man vet aldrig hur musikindustrin kan skifta, imorgon kan det vara något annat än Spotify som gäller. Men med utbildningen kan jag även satsa ännu hårdare och gå all in vad gäller marketing och ekonomi i mitt eget bolag.
Har det varit svårt att få ihop alla dessa delar, det låter ändå som du har många bollar igång samtidigt?
Jag tycker att det flyter på bra, men sedan är det alltid svårt att veta vad man ska lägga pengarna på. Ibland kan man satsa på något och så går det inte riktigt den vägen man tänkt sig. Men där tror jag att utbildning kan hjälpa mig att hitta de rätta spåren framöver. Precis som allt annat är det tufft dock, man sliter hårt och streams är bara en del, jag måste fortfarande hitta andra sätt att nå ut.
Du är killen som någonstans började som en grym top-liner som sagt och har gjort många samarbeten. Men är det någon låt du är extra stolt över?
Jag skulle nog säga This Life som jag gjorde ihop med OLWIK, det är faktiskt tack var den som jag är i branschen. Men även samarbetet med Hogland som nu mera är ett stort namn och gav mig en chans att komma närmare större bolag och samarbetspartners. Så successivt har jag byggt mitt namn och mitt artisteri. Med åren har jag långsamt fått se hur branschen fungerar, så jag tror att resan av att samarbeta med så många människor och nationaliteter har varit lärorikt.
Många bäckar små låter det som då…
Precis.
Och Heroes Tonight var den första hiten. Om du tittar tillbaka, vad har den låten betytt för dig och hur kom den till?
Den har betytt otroligt mycket. Låten skrevs faktiskt när jag bodde i USA under två år. En kväll hamnade jag framför pianot och bara lallade fram grundtanke till melodin och texten. Från början hette den Dynamite och skickades till en producent som var rätt stor då. Han gillade den jättemycket, men tyvärr gjorde inte hans manager det. Något som jag idag är väldigt glad för. Efter ett tag blev jag istället kontaktad av Janji och han skickade över en produktion som hade exakt samma ackordföljd som det jag hade suttit och skrivit. Snabbt skickade jag då över vokalerna och han började jobba direkt. Låten var faktiskt klar otroligt fort. På ett sätt är jag ganska chockad över hur många människor den här låten engagerat, de sjunger med, de gör covers och radio har plockat upp den i hela världen. Det är ganska otroligt vad ”lilla jag” gjorde i USA för massa år sedan. Något som sedan enligt NCS har nått över tre miljarder digitala streams vilket jag aldrig hade kunnat tänka mig.
Men kanske är det just utifrån det oskyldiga lekfulla som hitsen skapas?
Absolut och jag kan känna ibland när man sitter och skriver att det som en gång kändes så enkelt och naturligt försvinner på vägen. Men om jag tittar tillbaka på mina låtar så är det verkligen det enklaste som är det bästa. Istället för att tvinga fram en process eller riktning av vad man ska skriva så ska man nog vara nöjd själv. Problemet med musik är dock att andra ska tycka om det också för att man ska kunna leva på det. Så det är dom två världarna man får försöka förhålla sig till.
Vad inspirerar dig när du skriver?
Just nu har det varit mycket fokus på kärleksteman. Men även att hitta teman som folk kan relaterat till, vilket ofta hämtas från filmens värld i mitt fall. Jag är en liten ”film-junkie” och älskar alla typer av sekvenser eller stories, vilket jag ofta plockar upp i studion och skriver om. Så mestadels kärlekstema, men ändå försöka få in finurliga text-lines som skapar lite intresse med filmreferenser och one-liners.
Nu blir jag väldigt nyfiken på att fråga vilka filmer du hämtat inspiration ifrån?
Det kan vara alltifrån gamla klassiker som Die Hard till nyare Baby Driver. Just den sistnämnda filmen handlar om en kille som inte hör speciellt bra, men är grym på att köra bil. Så vi har försökt bygga en låt där man får feeling av att trycka ner gaspedalen och bara köra, men såklart i laglig hastighet (haha). Jag inspireras hela tiden av olika element och lager av berättande, extra spännande är om det finns ett klimax av att allt är bra, men så plötsligt sker något oväntat.
Lite bygga världar då?
Precis, om man blundar så vill jag att man ska få upp en bild och idé av var man befinner sig i det jag berättar.
Nu kommer nya låten, men vad kommer hända under 2022?
Det är mycket på gång, främst är fokus på den här låten och att få ut den på marknaden. Sedan har vi massa kul projekt och samarbeten som ska bygga upp inför kommande släpp. Men framförallt fortsätta med sessions och bygga material och en stark katalog på Spotify. Jag håller dock varje år lite öppet eftersom man inte vet vad som kommer. Nu ska jag dock hålla den här banan och WHAT THE HELL markerar riktningen vart vi kommer gå vad gäller sound.
Den nya singeln är ganska talande på många sätt då?
Absolut, och i stora drag kommer jag blanda in punken och rocken i min musik. Även 80-tals vibben som är populär nu. Så vi är väldigt taggade och ser fram emot att se vart det här året kan bära oss.
Punk-rock känns väldigt centralt, var det en viktig del av din barndom?
Från min uppväxt kommer jag ihåg Green Day och deras råare sound, även MTV och hela den världen. Det har därför alltid legat kvar i bakhuvudet, jag började tidigt lira gitarr, bas och trummor som liten så självklart har den musiken influerat mycket. Sedan är det även kul att se punk-rocken komma tillbaka. Rolig fakta är att Avril Lavigne släppte en låt för sex eller sju år sedan som också hette What The Hell, min singel WHAT THE HELL släpps på exakt samma datum fast många år senare. Något som absolut inte var tanken men som är rolig grej.
Verkligen. Men ett spännande år inför dig alltså. Är tanken att åka ut och giga?
Absolut och vi har fortfarande inte stängt dörren till en EP eller album det här året, allt är lite i relation till restriktioner och pandemin. Så vi får ta det lite dag för dag. Man vill alltid släppa ett album när det finns chans att spela ute.
En avslutande fråga vad är det bästa tipset du kan ge till andra musiker som vill livnära sig på sin musik?
Då skulle jag säga att det viktigaste är att vara ödmjuk i alla situationer och bygg ett nätverk, det kommer hjälpa en längre fram. Oavsett om det är producenter, låtskrivare eller PR kontakter så är det viktigt att bygga en plattform för sitt eget musicerande. Därtill ska man inte förblinda sig på skivkontrakt, det är bättre att ta det steg för steg och inte stressa in i något. Det finns alltid en risk att hamna i ett kontrakt som kan ”låsa en”. Så var inte rädd för att vara en independentartist, även om det är hårdare jobb och tar längre tid så är det lärorikt. Gör man det på rätt sätt och har ett smått ”galet” mindset så kommer det vara väldigt fördelaktigt. Därtill var tacksam mot de man arbetar med och inte bränna några broar. Så alltså, vänta och bygg upp något själv där du vet vem du är och kan ställa krav om ett kontrakt landar framför dig.
