Bo Kaspers Orkester firar i år 20 år som grupp och med det släpper de sin tionde platta – Du Borde Tycka Om Mig , som de gjort tillsammans med producenten Christian Walz .
Resultatet blev en mer popig platta än vad vi kanske är vana med från gruppen, men ändå behåller den kärnan i vad Bo Kaspers Orkester är, vilket för mig känns som nyckeln till framgång för skivan.
De har liksom inte försökt göra något de inte är, vilket gruppen var medvetna om att de inte ville göra.
”Jag gjorde faktiskt så här att jag prövade några låtar på min 16-åriga dotter, och frågade henne om det lät som äldre män som vill låta tuffa.” berättar sångaren Bo Sundström för mig när jag träffar bandet inför en signering på skivbutiken Bengans i Göteborg.
Bo fortsätter med svaret:
”’Nej, nej, det låter jättebra. Det låter ni och ändå uppdaterat. Så ni behöver inte vara rädd för att det låter skitenödigt eller klubbigt.’
Det var jävligt bra att ha henne som bollplank som då är 16 år, och få en reflektion hur hon tyckte att det lät.”
Skivan blev på många sätt annorlunda för gruppen.
Det var första gången som de släppte in en producent som skulle göra skivan ihop med dem, vilket inte var det lättaste med fyra såpass erfarna artister.
”Vi ville att den skulle låta annorlunda från New Orleans -plattan, men vad det annorlunda skulle vara var vi inte riktigt säkra på.” börjar Bo.
”Men vi sa såhär: låt oss släppa in en katt bland hermelinerna, så vi ringde Christian Walz” fortsätter Michael Malmgren .
Ett beslut som till en början inte riktigt funkade som de hade tänkt sig. Gruppen och Walz hade två helt olika sätt att jobba på.
”Han är ju en väldigt rörig person i sitt arbetsätt. Han är fragmentarisk och ändrar sig konstant. Man vet aldrig om man jobbar med honom, eller om han bara hakade på här och där.
Man visste liksom aldrig var han var i processen, men det blir ändå alltid något av det.” berättar Mats Schubert .
Michael fyller i ”Han var lite seg i starten, men när han väl gick in för det gjorde han han det till 100% precis som vi.
Vi har aldrig släppt in någon producent med oss tidigt, för att det är svårt att hitta någon som funkar. Samt att vi velat göra det själva.
I början ändrade han stort i komposition och i detaljer som vi inte riktigt fattade, för vi var så stressade då. Så vi sa till honom att han skulle ta några låtar och ta hand om dem, så gör vi resten.
Sedan blev det han gjorde väldigt bra, så det blev det där mötet i musiken vi ändå ville ha.”
Så ur det organiserade kaos som verkar ha uppstått mellan gruppen och deras nyfunna producent kom en väldigt bra platta vars titel jag blev lite nyfiken på.
”Det är från en textrad i låten Du borde tycka om mig .” säger Michael.
”Förhoppningsvis kan man höra någon form av humor i det” säger Bo.
”Som att man gråter ut klockan två på natten på tunnelbanan ”jag vill knulla!” eller då ”du borde tycka om mig!”. Eller så säger man det i mer allvarlig situation framför spegeln: ”vad är det för fel på mig, du borde tycka om mig”
Eftersom texterna kommit under en inte så liten krisperiod så har valet av låttitel känts än mer relevant.”
Kris är nästan en underdrift för Bo om året som gått.
Hans far drabbades av ett slaganfall tätt följt av att hans bror togs av cancern.
En situation som kunde bearberas med hjälp av att skriva nya låtar för albumet.
”Jag skaffade mig en skrivarlokal, där jag spikade upp alla guldskivorna ovanför pianot så när missmodet faller över kan jag titta upp på skivorna och hitta inspiration. *haha*
Det funkade riktigt bra, som en humörshöjare, vilket kanske låter jättefjantigt.”
”Bo skriver alla texter för det första. Sedan kommer han eller Mats med en del låtidéer.” förklarar Michael om gruppens vanliga sätt att jobba fram nytt material.
”Det är lite som att man plockar ihop lite tyger – nu jämför jag med Project Runway.
Lite som att gå in på Mood och har en skiss. Så ska man tillsammans sy upp det här efter skissen.” skrattar Bo.
Det som är skönt med att prata med herrarna – även om vi bara hade tio minuter tillsammans – är att de är lättsamma och bjuder på sig själva.
Bo är fyndig i sina uttalande och de andra hjälper varandra att fylla ut svaren med sina versioner på frågorna, vilket är en underbar situation. Borde sätta mig ner en längre stund med dem och prata, för jag tror det skulle bli ett fantastiskt samtal.
Samtidigt är de ju på en ganska trygg plats just nu.
Ett av Sveriges mest älskade grupper, med en stark och trogen fanbas i ryggen, samt ett aldrig sinande intresse att utveckla sig.
Med tio plattor i ryggen, undrar jag vilken som betytt mest för dem.
” I Centrum betydde jättemycket.” svarar Bo snabbt.
”Dels var den en bra skiva, som vi var väldigt nöjda med.” fortsätter Michael.
”Sedan hade vår femte medlem slutat och vi var fyra för första gången. Så vi stod i ett vägval och gjorde ändå en jävligt bra platta – tycker jag – som alla tyckte om just då. Alla skulle helt plötsligt ha Bo Kaspers och vi fick grammis och sålde skitmånga album.
Det blev en fas två för gruppen.”
”Första plattan så klart, annars hade vi inte varit där vi är idag.” säger Bo.
”Sedan är vissa låtar som betytt mycket, så som I samma bil , eller att andra plattan blev så stor i Norge.”
”Hon är så söt från den skivan är ju nästan deras folkvisa.
Så den tog de till sina hjärtan.” flikar Fredrik Dahl in.
”Sen tycker jag sista plattan ändå är viktig för den visar att vi inte är några trötta gubbar, för den är ändå skön och visar att vi är på väg någonstans.” avslutar Michael denna intervju.
Lyssna på Bo Kaspers Orkester.
