Från att i vanliga fall arbeta som orkesterdirigent blev pandemin en anledning att snegla åt den mer dansanta popmusiken. Med andra ord tar THE FUR ett stort steg från den klassiska musiken till EDM när artisten här debuterar med singeln Americana. En medryckande EDM-låt som doftar Avicii med sin genreöverskridande produktion och hitmelodi. Låten framförs av Julia Ross och resultatet känns som en given hit för dansgolven och spellistorna.
För att lära känna den mer anonyma THE FUR fick jag en intervju med artisten som du kan läsa här nedan.
Hej THE FUR. Berätta lite kort om vem du är.
Hej Popmuzik! Jag är en artist och producent som har hållit på med musik hela mitt liv, men i andra former än denna. Nu släpper jag min första singel. Och jag har på mig päls!
Hur kom artistnamnet till?
Det har en viss likhet med mitt riktiga namn, och jag gillar hur det låter. Men nästa gång ska jag kanske släppa en platta på vintern istället. Det blir skönare att ta bilder i päls då.
På papperet känns det ganska långt mellan den klassiska musiken och EDM. Är det en nyfunnen kärlek eller har du alltid älskat dansmusiken?
Jag har alltid älskat musik från alla möjliga genrer, inte minst pop- och dansmusik. De olikheter som finns mellan stilarna gör det bara mer intressant att hålla på med, och variationen gör att jag ständigt håller mig nyförälskad.
När det kommer till just popmusik vilka är dina personliga favoritartister där?
Det finns så otroligt mycket! Jag har ett ben i grunge/rock/funk från 90-talet som Red Hot Chili Peppers, Soundgarden, Alice in Chains, Pearl Jam och Rage Against the Machine. Ett annat ben hos artister som Daft Punk och Giorgio Moroder. Sedan lyssnar jag på mycket hittig danspop av idag som Dua Lipa, The Weeknd och NOTD. Plus en hel massa annat som kommer och går, och all den klassiska musiken så klart. Jag periodar in på någon låt eller artist som jag lyssnar på 50 gånger, sedan snöar jag in på nästa låt.
Nu är du aktuell med singeln Americana. Berätta lite om låten.
Det är min allra första singel som THE FUR! Den är skriven tillsammans med Julia Ross – som också sjunger – och Krysta Youngs. Båda är superetablerade och fantastiska låtskrivare och artister, så det är otroligt inspirerande att jobba med dem. Jag ville få till en låt som använder sig av akustiska och organiska ljud som gitarrer, orgel, piano, körer, trumset, munspel med mera, och ändå skapa en effektiv dansproduktion. Julia, som kommer från Nashville och har en extremt naturlig sångstil, har också den perfekta rösten för den här stilen. I början och slutet av låten så befinner man sig utomhus i en akustisk och folkig ljudmiljö, medan mitten av låten är mer elektronisk. Jag tycker att vi lyckades rätt bra med att skapa den bågen genom låten.
Textligt så handlar låten om att släppa taget och låta saker och ting bli som de blir i en kärleksrelation. Att kunna dela en evighet tillsammans utan att kontrollera den. Och vikten av att släppa taget om något, för att det ska kunna fortsätta leva i frihet. Och här kommer ordet Americana in som just har en evig, levande och tidlös klang.
En fantastisk detalj är att den smått legendariske trummisen Dylan Wissing spelar trummor och percussion på låten. Han spelar på bland annat Alicia Keys Girl on fire och en massa andra superhits med artister som Drake, Jay-Z, Eminem med flera. Magiska insatser även av Filip Jers på munspel och Nicklas Thelin på gitarrer.
Var det någon låt eller låtar som inspirerade dig extra mycket under arbetet med just Americana?
Aviciis rätt unika blandning av traditionell amerikansk rootsig musik och nordiskt temperament var ju absolut en inspiration. Kygo har också fungerat som en förebild vad gäller formen på låten. Men inspiration kommer från de mest oväntade håll, vilket jag alltid omfamnar. Vissa rätt bärande idéer kommer till exempel från Julio Iglesias. Vem hade gissat det?
Vad är din vision med THE FUR som musikprojekt?
Den här satsningen kommer till 100% från hjärtat, och är det roligaste och mest givande jag gjort på länge. Min vision är att just låta det fortsätta handla om att jag själv ska ha roligt och njuta av det. I övrigt får det bli vad det blir. Det här projektet har kommit ur ren glädje och givit glädje tillbaka, och så vill jag gärna att det ska fortsätta vara.
Vad händer framöver för dig?
Jag kommer att släppa ett pärlband av singlar nu resten av året till att börja med. Albumet Night Eyes kommer under hösten. I skrivande stund så har 22 skivbolag visat intresse för att ge ut musiken, men ännu så länge väljer jag att hålla i allting själv. Det är väldigt mycket som händer helt enkelt, och vi får bara se vad det blir av allting.
