2015 släppte Erik Odsell albumet Searching For Lost Boys Island. Ett album som bland annat gav honom det prestigefyllda priset Best Adult Contemporary Song för titelspåret under Hollywood Music in Media Awards i Los Angeles.
Nu, sex år senare släpper Erik äntligen sitt nya album Human. Ett album som just handlar om mänsklighet på det stora och lilla planet och vars titelspår du kunde höra i bloggen i höstas.
Jag bad Erik berätta mer om arbetet med albumet vilket han gör här i denna intervju.
Du är idag aktuell med albumet Human. Hur är känslan nu inför att äntligen släppa ifrån dig albumet?
Den här plattan har ju blivit lite av min “Chinese Democracy” så det känns fantastiskt skönt att äntligen ha skivan färdig – både som fysisk platta och på väg upp på alla möjliga streamingtjänster.
Vilken låt blev startskottet för albumet och när i processen med låtarna kände du att du jobbade emot just ett helt album?
Jag började skriva nytt material till den här plattan 2016 i Los Angeles. Jag åker vanligtvis ganska mycket till LA och 2016 var jag i stan för att först och främst gå på Hollywood Music in Media Awards där titelspåret till min förra platta var nominerad till Best Adult Contemporary/AAA (vilket jag också vann :-)).
Jag kom till LA bara dagar efter det amerikanska presidentvalet 2016, när Donald Trump valdes till president, och det var en sjukt märklig stämning i LA. Men så en kväll gick jag och min låtskrivarkompis Morten och min medproducent Joel på en open-mic-night på The Hotel Cafe i Hollywood. Den här kvällen så fick alla unga up’ and coming singer-songwriters svara på en fråga när de kom upp på scen. Frågan var “What have you learned this passed week?” Alla snackade såklart om valet och deras känslor inför det men dessa unga människor snackade också om att det nu var viktigare än någonsin att engagera sig i att göra världen och samhället till en bättre plats och att engagera sig i frågor om sådant som jämställdhet, racism osv. Den kvällen på The Hotel Cafe inspirerade mig och dagen efter satt jag och Morten och skrev två låtar i hans lägenhet på Franklin Avenue i Hollywood. Den första var Love Riot och den andra var Human. Båda låtarna är med på plattan. Där och då började processen med att skriva en ny skiva.
Vad vill du personligen känna med en låt som gör att du vill fortsätta utveckla och arbeta med den?
Jag är ju en sucker för starka hooks så jag gillar ju att skriva “radiovänlig” pop men jag vill också att det ska finnas lite mer djup i det musikaliska så jag försöker alltid göra mina låtar musikaliskt intressanta. Jag vill att folk ska upptäcka och tänka på nya musikaliska aspekter och grejer i mina låtar även andra och tredje gången man lyssnar. Sedan vill väl varje låtskrivare skriva texter som går att relatera till. Jag brukar ganska snabbt få en känsla för när en låt jag arbetar med är på väg åt rätt håll eller inte. Om det inte känns som att jag hittar rätt i en låt brukar jag låta den ligga och ofta plockar jag upp den långt senare och arbetar om den och då brukar man kunna hitta rätt. På min första soloplatta har jag med en låt som “låg till sig” i typ 5 år. Jag hittade inte rätt när jag började jobba med den men när jag plockade upp den långt senare skrev jag en ny refräng och då stämde allt.
Vad var det som gjorde att arbetet tog såpass lång tid för uppföljaren?
Jobbet med nya plattan började som sagt 2016. Tanken var att släppa hela skivan 2018. Men 2018 så hände en massa grejer på det personliga planet som gjorde att jag fastnade i processen. Jag och min fru flyttade, vi fick vårt första barn och ovan på allt så var min pappa allvarligt sjuk i cancer. Det blev den gamla klassiska Lennon-klyschan “Life is what happens while you are busy making other plans”.
När jag och min medproducent Henrik Hansson började jobba med plattan igen hade jag skrivit en del nya låtar som jag kände att jag ville spela in och släppa så då bytte vi ut ett par låtar på plattan. Så när vi äntligen var på gång med skivan på allvar igen så kom Coronapandemin och med den alla restriktioner gällande publiksamlingar osv. Vi ville ju ha möjlighet att spela live när plattan kommer ut så vi försökte vänta ut situationen lite men till slut bestämde vi oss ändå för att släppa plattan. Som sagt – jag borde kanske döpt den till Chinese Democracy II.
I och med att det blivit är ett projekt som tagit över fem år att få ut, känner du att det ändå finns en röd tråd på låtarna på albumet och vilken skulle de isåfall vara?
Ja, jag gör verkligen det! Jag vet ju att fem år är typ en livstid i popsammanhang men jag tycker det finns en röd tråd i att låtarna och plattan handlar om mänsklighet. Både på det stora planet, dvs vikten av att komma ihåg vad som gör oss mänskliga och att vi inte får tappa bort det i den ganska hårda politiska retorik som råder just nu när det mesta verkar handla om att ställa folk mot varandra och skapa ett “vi” och “dom”, men också på det mer privata planet. Reflektioner om att vara människa i det lilla – att bli äldre, olika val i livet, rädslan att förlora någon nära osv. Jag tycker det funkar bra och både är tankeväckande och “relatable”.
Själv älskade jag inledande låten When we were beautiful. Berätta lite om den låten.
Vad kul att du gillar den. Tack! Låten är en reflektion över att bli äldre. Det finns en tid i livet när man som ung och med en idealists brinnande hjärta tänker att “så här ska det alltid vara” men ju äldre man blir desto mer inser man att det är fan inte enkelt. Textstrofen i andra versen “Made a promise to never grow old, But that’s a promise so hard to uphold. Life will test you in a million ways, Innocence gone, The memories stay” sammanfattar nog hela känslan ganska bra. Om man passerat sina 30 och kanske till och med sina 40 så tror jag att ganska många kan känna igen sig i den här låten.
Nu när världen sakta öppnar upp igen, hur skulle du säga att Covid-året påverkat dig som artist och vad har du själv gjort för att gå framåt.
Ja det här skitåret har ju prövat oss alla. Jag jobbar ju även i andra konstellationer och från mitten av mars 2020 så ställdes alla gig och konserter vi haft inbokat in, som över en natt. Jättetråkigt! Men nånstans på vägen har det nog också gett lite tid att reflektera. Jag skrev lite ny musik och vokalgruppen jag jobbar med fick tid att börja planera för en helt ny konsert/scenshow för 2022. Den tänker vi ska bli riktigt fet och nytänkande och den tiden hade vi nog inte haft att sitta med sådana planer om vi inte fått allt annat inställt. Själv har jag också haft tid att fundera vad jag vill göra med mitt solomaterial framåt och det har resulterat i att jag till och med funderat på att göra nåt på svenska.
Slutligen, hur ska du fira ditt nya album?
I vanliga fall hade vi ju haft en releasefest och spelat live men det går ju inte riktigt nu så det blir nog champagne med de närmaste. I september kommer ju plattan på vinyl och då hoppas jag att vi kan ha en rejäl fest och ett livegig med alla som varit med i processen. Jag håller stenhårt mina tummar för september 2021.
