Jag ska ärligt erkänna att när Benjamin Ingrosso år 2014 vann Let’s Dance och fick frågan; Vad ska du göra nu? Och han svarade; Jag ska göra musik. Ställde mig lite frågande, inte på något sätt fientligt inställd eller stämde upp i den klagokör som fanns gentemot familjen Wahlgren. Utan snarare bara; Aha kan han göra musik… det enda jag hört är Hej Sofia. Men ja, han kan tamefan göra musik! Utan att på något sätt linda in det är Benjamin Ingrosso ett musikaliskt geni. Det är bara att buga och kapitulera. Enda sedan 2017 års mellobidrag Good Lovin’ har jag fattat att den här killen är en modern soul-legend. Debutalbumet Identification imponerade stort inte bara på mig utan på många kritiker och musikkonsumenter. Jag var själv på plats när P3 guld 2019 gick av stapeln och Benjamin fullkomligt stal showen med sitt medley till live-framträdande. Det enda jag minns från den kvällen var tanken på att Sverige fått en ny internationell pop-export som kan vara den manliga liknelsen till Zara Larsson. Med skivbolaget Ten bakom sig förmodar jag att satsningen i USA fortgår, men den marknaden är ju i ärlighetens namn ganska komplicerad att ta sig in på. Så varför vänta på att Amerikanarna ska ge en chansen att erövra ny mark? När man kan stärka fästet på hemmaplan som Sveriges starkast lysande stjärna. 

Första delen av albumet En Gång i Tiden släpptes i början av året, Popmuzik skrev då att Benjamin är den självklara arvtagaren till Orup. Och en jämförelse med Orup är i alla fall härifrån att se som mitt i prick vad gäller tidlös Svensk pop. Nu släpps del två, och en del av Orup finns definitivt kvar, men det skulle lika gärna kunna vara skrivet av Ted Gärdestad himself. Det är så in i helvette begåvat och välskrivet att jag nästan blir smått provocerad. Låten Det stora röda huset har vi redan fått höra i en live-version i Bejamin’s, och det charmiga programmet ska vi inte ens ge oss in på, helt magisk TV. Hur som helst, Benjamin bjuder här in oss till barndomen och målar genom sitt melodispråk upp en nostalgisk och otroligt rörande bild av vad familjehemmet på Lagnö betytt. Därefter följer spåret I min lägenhet, här får vi glammigt disco men även en mer nära och ärlig Benjamin som beskriver tomheten av att vara ensam i sin lägenhet. Sen kommer låten Stockholm, en vackert avskalad kärleksförklaring till Benjamins älskade hemmastad. Genom raden ”Stockholm du e precis likadan, de är därför jag dör för dig, du e lika deppig som jag, men precis lika bra.” Får vi förutom Benjamins tag-line ”Dör för dig” en unik inblick i hur emotionell relationen till ens hem kan vara. Backar vi bandet lite och tar oss tillbaka till spår två på plattan med titeln Allt det vackra. Förstår ni vad jag menar med Ted Gärdestad liknelsen. Oavsett hur nära och avskalad Svensk musik må vara, har ingen av våra moderna pop-artister nått såhär långt in på mig. 

Att albumet släpps precis nu känns faktiskt optimalt, då det andas svensk sommar. De avskalade och akustiska arrangemangen som ackompanjeras av svulstiga stråkarrangemang och Benjamins otroliga talang för melodier. Gör att detta album kommer vara lika relevant idag som om 30 år. Att han väljer att presentera den här typen av låtar är inte bara unikt, sett till andra Svenska artister, utan också otroligt vågat. Ännu en gång går han sin egen väg och visar att han vill leda, inte följa. Ett tema som präglat Benjamins musikaliska resa är väl just att han har kämpat för att bevisa sig själv. Särkilt om man lyssnat på P3 dokumentär, så förstår man hur ont musiken samtidigt gjort när han blivit placerad i olika fack. Men oj vilken resa artisten har gjort och vad stolt han ska vara över sig själv. Det finns helt enkelt ingen som som Benjamin Ingrosso på den Svenska marknaden idag. En så mångfacetterad artist som han går knappt att hitta och äntligen börjar Sverige inse vidden av hans talang. 

I del två av En Gång i Tiden finns det väl ingen som ens orkar ifrågasätta denna briljanta musikers talang och kärlek till musiken. Lägg därtill sinnet för detaljer i de otroligt snygga visuella materialet som presenterats, så får vi ett fulländat album. Jag blev faktiskt inget annat än golvad av det estetiskt visuellt snygga koncept med kläderna, kameravinklarna, platserna och retro-viben.  

Benjamin Ingrosso ger oss nostalgi som speglar dåtid, nutid och framtid. Han sätter stämningen för hela sommaren och gör så med bravur. Detta album är inget annat än en fullpoängare.