Även om man inte vill erkänna det för en själv, så blir man äldre. Man har fortfarande bilden av sig själv som 20-något fast man inte hänger med i det ungdomarna pratar om eller de olika teknikskiften som ständigt sker. För även om man som sagt har en bild av den man är, är man i verkligheten snart 50. Med det har man förhoppningsvis det där jobbet som gör att man klarar sig bra, och allt flyter på och man har mat på bordet. Men inget känns roligt eller spännande.
Det är just den känslan Daniel Saturn vill fånga på den lysande låten En medelålders man som då även är titelspåret på sångarens senaste album. Med en produktion som är härligt synth-proggig maler låten fram medan Daniel inser att livet sprungit ifrån honom. Själv är jag helt såld på synthmelodin i låten som gav mig en känsla PPKs klassika klubbdänga Resurection.
Daniel Saturn debuterade 1998 med albumet Softly som fick en del hejarop från musikskribenter, men det stora genombrottet uteblev. Musikkarriären lades sedan på hyllan efter två ytterligare album och Daniel satsade på studier och läste till läkare. Såhär i backspegeln, när man sett hur musikbranschen kraschade inom 10 år från debuten, var det väl ett vettigt val.
Om det så är någon ålderskris eller bara ett kall vet vi inte, men Daniel känner att han inte är färdig med musiken. Så det fick helt enkelt bli ”ett album till”. På En Medelålders Man sjunger han som sagt om livet som blev och hur det är att vara just en medelålders man.
Det är pop på svenska för den som inte längre orkar upptäcka ny musik, utan vill ha det klassiska popsoundet från förr. Jag som den där medelålders man jag trots allt själv är, tyckte detta var både en härlig insikt och en lysande låt / platta.
