Hur följer man upp en av de största succéerna vi sett i Svensk popexport under modern tid? En otroligt svår fråga att besvara och ännu värre att behöva kartlägga för Zara Larsson själv. Trots att själva debutalbumet Soo Good inte var den succén som teamet hade önskat, genererade det ändå otroligt många mega-singlar. Så tidigt som samma år började det florerade rykten om att ett nytt album var påväg. Zara själv sa då att hon varit i studion med MNEK och skriva flera låtar som troligtvis skulle leda upp till ett album med en mer mystisk och mörk framtoning. Tveksamt om någon av de låtarna kommer se dagens ljus, utan istället fick vi 2018 singeln Ruin My Life. En absolut ”mörkare” låt från Zara Larsson, men kanske inte riktigt den lead-singel vi förväntat oss från ett kommande album. Låtan blev absolut en succé och har idag strömmats över 400 miljoner gånger. Vilket man ändå får se som en siffra som nosar på riktigt stor hit. Efter det följde något tveksamma singlar. Förvisso var låten WOW en riktigt kioskvältare och fick genom duktig synk av förlaget uppmärksamheten den förtjänade i Netflixfilmen Work It. Men det kändes ändå som att den röda tråden saknades. 

Zara sa själv i flera intervjuer med media där albumet efterfrågades att hon var sin egna största kritiker och aldrig blev riktigt nöjd med låtarna. Zara Larssons största förebild är Beyoncé, så jag kan förstå var perfektionismen kommer ifrån, det finns ingen i showbiz som arbetar så hårt för perfektion som hon. Men även om Beyoncé hade 74 spår till sitt studioalbum 4 har inte riktigt Zara samma möjlighet att vänta med att ge ut musik som någon av den digniteten. Min personliga åsikt har alltid varit och kommer alltid vara att Zara Larsson har exakt lika stor potential som Beyoncé att bli världsstjärna. Hon är och förblir i mina ögon Svensk drottning av internationell pop. Men varför kommer aldrig albumet och varför finns det ingen röd tråd?

I ett poddavsnitt av den nu mera nedlagda podden Systrarna Larsson. Hörde jag i ett avsnitt hur frustrationen fullkomligt sipprade ut ur Zaras porer när hon pratade om sig själv i förhållande till Dua Lipa. Både Zara och Dua släppte sina debutalbum vid ungefär samma tid. Enda skillnaden var att Dua hade essen upp i sin rockärm vid albumsläppet, medan Zara redan hade släppt monsterhitsen och mestadels hade albumlåtar kvar när albumet väl anlände. Så var hamnar vi? All denna talang i en människa, men vad är det som gör att hon inte når internationell stjärnstatus? Hon har både karisman, sångrösten, åsikterna som engagerar och skapar debatt bland fansen och såklart även live-framträdandena. Har ni inte sett MTV-EMA framträdandet på WOW så gör det genast! Ni kommer aldrig att bli den samma igen efter att Zara Larsson fullkomligt slaktar scenen. Vad är det som saknas då, låtarna? Trots att hon arbetar med några av de bästa låtskrivarna i världen. 

Nu är vi i alla fall här, albumet Poster Girl har anlänt och jag har faktiskt varit otroligt förväntansfull inför detta släpp. Vi bjuds på ett 12-språigt album med ren och skär pop-perfektion, det är polerat, det är attityd och det är kristallklar krispig sång. Zara befinner sig nånstans mellan kommersiell pop, disco och R&B. Allihopa paketerat i en riktigt snygg visuell upplevelse med sammanhängande artwork och temat kring flickrummet med idolaffischer och drömmen om att bli en stjärna. Men återigen känns det kanske som att de där stora singlarna redan är släppta. Monumentala låtskrivarnamn som Julia Michaels och Justin Tranter har bland annat varit med och skrivit tre låtar på albumet. En av dessa låtar är Love me land, egentligen den först faktiskt singeln från albumet. Trots de största namnen inom musikbranschen lyfte inte Love me land någonstans egentligen. Och det gör ont i mig att världen totalt missade den här fullkomligt briljanta pop-låten.

Singlarna känner vi alltså igen på albumet, det är Ruin my Life, Love me Land och Wow. Och trots att Ruin my Life släpptes för snart tre år sedan funkar den absolut in i ljudbilden och representerar mer av den R&B-aktiva viben på plattan. Mer nyligen släppta singlar är Talk about love och Look what you’ve done. Båda otroligt jäkla bra pop-låtar, men det är ändå något som saknas. Jag dansar, jag sjunger med, jag tycker det är fantastiskt och Zara lyckas verkligen övertala mig efter 12 låtar att hon är en megastjärna och fantastisk sångerska. Men frågan är om albumet i sig är tillräkckligt starkt för att få henne att ta klivet från stjärna till megastjärna. I en relativt ny intervju hörde jag Zara Larsson själv säga att albumet är som ABBA på LSD, och absolut det är disco och det är den där nordisk nerven av pop-genilaitet som bara vi har. Desvärre har jag svårt att se vilken av låtarna som skulle kunna bli en ny Dancing Queen, Mamma Mia eller Waterloo. Jag kommer lyssna sönder det här albumet i år, jag hoppas innerligt att resten av världen gör detsamma. För Zara Larsson har vad som krävs för att ta världen med storm. Det gör ont i hjärtat att säga kanske inte med detta album. Så jag hoppas att hon fortsätter skriva och gör som två av de största kvinnliga artisterna just nu Ariana Grande och Taylor Swift och bara släpper album och singlar för glatta livet. Det tror jag är receptet för framgång i dagens moderna pop-landskap. 

All kärlek till Zara Larsson men min summering av detta album blir således relativt svalt, med några absoluta höjdpunkter.  

Bäst: Love Me Land, Look What You’ve Done, FFF.