Det var i Januari 2010 som Groove Armada släppte deras lysande album Black Light. Ett album med en hel del spännande samarbeten så som Will Young, Bryan Ferry samt Nick Littlemore, men också ett album som kändes som ett av den brittiska duons mest kommersiella måste jag säga.

En av låtarna som har gått varm hemma under det senaste decenniet från den plattan är I won’t kneel. Det är så myckets om jag älskar med denna. Speciellt refrängen där Saint Saviour sjunger:

I drove for miles in a city trance
I came to ask for a second chance
But I won’t dance, no I won’t dance

I came for miles on a broken wheel
I came to see whether love can heal
But I won’t kneel, no I won’t kneel

Det är just den där inställningen som framställs av sångerskan som jag alltid blir imponerad av: Jag har rest hur många mil som helst, men jag tänker inte dansa eller kräla för dig. Det är något starkt i det tycker jag. En person som svalt stoltheten och visar sina känslor för att få den där personen tillbaka, men som samtidigt inte låter sig vara en dörrmatta.

Låtens läpptes som singel i November 2009 och den liksom albumet blev tyvärr ingen supersuccé för Groove Armada tyvärr. Det är synd, för jag tycker Black Light är ett sjukt bra album som förtjänar lite mer uppmärksamhet, 11 år senare.