Till ett mjukt trumkomp inleds singeln Hive mind med singer-songwritern Arvid Lizell. Produktionen varm och organisk. Det är behagligt och ”back to basic”. Vid sin sida i studion har Arvid artisten De Clair och blir till en snygg kontrast mellan de två rösterna. Röster som påminner oss att allt kommer att bli bra, så länge vi går med varandra.

Om singelns tema berättar Arvid för bloggen:

”Låten är riktad till de närmsta vänner som funnits där genom mitt liv, ett tack och en försäkran om att vi turas om i rollerna att trösta eller få tröst. Att istället för att gå igenom svåra tider ensamma går vi igenom det som ett kollektivt sinne, ett Hive mind.”

Med singeln återvänder Arvid till musikscenen igen. Senast var med låten Selfless som släpptes 2022. Det är i mina öron ett välkomet nedslag av harmonisk pop.
Arvis själv vill bryter sig loss från trenden att göra musik riktad mot sociala medier och helt enkelt skapa musik som bygger på på det genuina, där musiken och texterna får stå i fokus istället för hur man ska optimera låten för mest likes på TikTok. En enligt mig skön inställning.

Jag fångade artisten och ställde några frågor till honom, som du kan läsa här nedan:

Det har gått ett par år sedan du släppte musik sist. Vad har du haft för dig sedan Selfless och nu?

Jag levde lite av ett eremitliv där jag bodde i ett hus långt från stan med en vän, jobbade som trädgårdsmästare på deltid och skrev på mitt debutalbum. Jag och Andreas Söderlund, som hjälpt mig spela in min debut-EP, träffades ofta och spelade in, tills vi hade spelat in nästan hela albumet – och landade i att det var för spretigt, att vi behövde börja om. Istället för att jag tog med mig färdigskrivna låtar till studion så började vi göra låtar från scratch tillsammans, där jag kunde släppa det instrumentala och fokusera helt på att skriva sångmelodi och text, och Andreas hjälpte mig att utveckla mina idéer i en ny riktning. Den första låten vi gjorde tillsammans var just Hive mind. Jag insåg att jag inte längre vill sitta ensam i en stuga och skriva introspektiva låtar utan vill involvera mina vänner i det, och därför är de skrivna för en fullbandssättning, vilket är nytt för mig.

Du beskriver att du vill göra musik som inte är riktad mot just sociala medier utan publiken, vilket någonstans är grunden för all musik, att nå lyssnaren. Men hur hamnade du i den insikten och vad är din egna relation till just sociala medier idag?

Jag vet inte hur många artiklar jag läst om att den optimala låtlängden inte längre är 3 minuter utan nu snarare max 2 minuter, att det inte längre finns plats för ”onödiga intron, outron och mellanspel” och jag menar inte att jag inte tror på det, jag tror bara inte att det är så man skapar något minnesvärt. Om jag hade blivit viral på TikTok hade ju det varit toppen, och det är inte så att jag inte testat, men att försöka forma mitt skapande efter det lämnar mig bara med en känsla av meningslöshet.

Hur föddes iden till Hive mind och budskapet att finnas där för varandra?

Låten kom till under en period när två av mina närmaste vänner tätt inpå varandra gått igenom uppbrott och svackor. Samma två vänner hade funnits där när jag blev dumpad något år tidigare. Och gången innan det. Och igenom alla mina ängsliga, ångestfyllda, underbara år från 20 och framåt. En trio där vi turats om om att få vara den svaga som fått lyftas upp av de andra två. Vi går igenom samma skit och samma lyckliga stunder, som ett kollektivt sinne, ett ”Hive mind”. Texten i låten är riktad till dem, men är också ett eko av ord de sagt till mig genom alla dessa vackra skitår.

När i processen kände du att du ville ha en gäst med på sång och hur blev det just De Clair?

Låten handlar om gemenskap och därför kändes det fel att sjunga den själv. De Clair, eller Clara, är en otrolig vän till mig och därför kändes det naturligt att hon skulle sjunga på låten. Det kändes inte som ett musikaliskt ”move” utan mer som att bjuda över en vän att hänga studion och sedan gå och äta sushi tillsammans, och det är också den känslan jag vill att låten ska förmedla.

Snyggt omslag som Edwin Råsberg och Christopher Backholm skapat. Hur arbetade ni fram den och vilken känsla ville du att omslaget skulle förmedla?

Omslaget skiljer sig, liksom låten, från mina tidigare som varit vackra, romantiska låtar med drömmiga naturbilder som omslag. Nu ville jag bryta av det med en känsla av vardag, delad med vänner, och då tyckte jag att en korvkiosk under en bro var perfekt. Allt är inte lummigt och vackert och jag ville inte längre försköna livet i mina låtar, men i bakgrunden till höger i omslagsbilden skymtar fortfarande trädkronorna, som en påminnelse om att det vackra och drömmiga ändå alltid finns kvar där någonstans.

Vad händer för dig framöver nu efter denna singel?

All den positiva respons jag fått på denna låt har väckt liv i mig och jag är taggad på att komma ut och spela och släppa fler av de låtar jag och Andreas gjort ihop. Bollen har satts i rullning. Hoppas vi ses där ute.

För att inte missa inlägg i bloggen och då även slippa följa sidan på just sociala medier, så kan du spara ner Popmuzik som en app på din mobils hemskärm. Bara klicka på delningsknappen i din webbläsare och välj ”Lägg till på hemskärmen”. Via appen kan du lätt komma åt bloggen samt att du även kan aktivera notiser. På det viset kommer du alltid att ha ny musikinspiration nära till hands.