MGMT bjuder på både hits och flum med deras fjärde album Little Dark Age. En mix som jag tycker passar herrarna och albumet i helhet.
MGMT är lite av en berg- och dalbana. Det är kittlande när man hör att de ska släppa något nytt. Någon låt är som ett skönt rus igenom kroppen, vissa låtar är mer ”jaha, bättre kan ni väl” och när allt är över är det med en blandning av ”var det här allt” och ”men det var ju ändå ganska skönt”.
MGMTs fjärde och senaste attraktion heter Little Dark Age och tillsammans med Dave Fridmann och Patrick Wimberly som producenter får de till ett lekfullt album som mixar 80-tals synthpop, 60-tals psykedelika och dagens elektro- och indiepop. Visst, på vissa låtar flummar Andrew VanWyngarden och Ben Goldwasser ut ganska mycket, andra är de mer fokuserade på att göra strömlinjeformad pop (vilket jag uppskattar lite mer ska jag villigt erkänna). Vad de än gör lyckas herrarna ändå knyta ihop det hela samt sätta sin prägel på det de gör, vilket är beundransvärt. Det finns visserligen ingen Kids, Electric feel eller Time to pretend på albumet, men jag uppskattar det elektroniska titelspåret samt den härligt 80-tals doftande Me and Michael.
MGMT
@Facebook
