Sebastian Karlsson slog igenom hos det svenska folket när han kom tvåa efter en annan Carlsson nämligen Agnes i talangtävlingen Idol 2005.
Främst vann han folkets hjärtan med en lysande version av David Bowies klassiker Life on Mars , som på något sätt blev Sebastians varumärke för Idol-perioden.
I kölvattnet av tävlingen släppte han sin första skiva som sålde guld på knappt en vecka. Han har fått en Rockbjörn som Årets Nykomling 2007 (för ett bra år 2006), samt att han varit med i Melodifestivalen två gånger. Första gången var med bidraget When the night comes falling 2007, då han kom på åttonde plats i Globen, samt 2011 med No one else could , som tyvärr inte gick vidare till final.
Nu är Sebastian tillbaka med sitt fjärde album – No Red Line – som släpps den 23:e Januari.
Being Blogged fick en liten pratstund med herr Karlsson för att prata album och hur han känner för sin kropp.
Being Blogged : Det nya albumet är ju väldigt elektropopigt mot dina tidigare album…
Sebastian : Ja… det är väldigt nytt för mig, den typen av produktion.
Jag är ju mer arenagitarrsnubbe egentligen. Så hela den här synthvärlden och den lite mer beat-iga världen är faktiskt något jag knappt själv har lyssnat på innan.
Under arbetet med den här plattan har jag ju börjat lyssna mycket på den typen av musik, typ Depeche Mode och Editors – som i och för sig också är ett gitarrband från början, men senaste plattan är ju väldigt synthig.
Det kändes kul att ge sig ut på okänd mark, för det är ju egentligen enda sättet för mig att göra något som då känns som det är första gången.
BB : Var det Andreas Alfredsson-Grube eller din producent Ronald Bood som puschade dig åt detta håll?
S : Det var nog jag faktiskt.
Vi hade spelat in skivan, så den mer eller mindre var klar förra hösten. Men jag kände att det inte var så kul. Det var som att jag hade gjort en skiva jag redan hade gjort, vilket kändes helt meningslöst.
Så vi bröt ner den helt istället. Jag och Ronald satt och lekte med ljud.
Ronald är väl heller ingen synthproducent från början, så det var lite som att göra något helt nytt för oss båda, vilket var både spännande och kul.
BB : Kändes det som du hittat en ny sida av dig själv med plattan?
S : Jag har ju skrivit texterna på skivan, men även varit med och gjort musiken denna gång. Jag har ju alltid skrivit texterna men på senare tid har jag mer och mer jobbat med musiken också. Så på det hela har det varit lättare att jobba med den här skivan, i och med att så mycket har kommit från mig.
Jag kände aldrig att jag behövde anstränga mig när jag sjöng låtarna eller försöka hitta ett sånguttryck, utan jag gick bara in i sångbåset och sjöng. Det blir ju lättare så när man skriver musiken själv.
Förr när jag bara skrev texterna så gjorde jag ju det efter melodin, men nu har jag ju i vissa fall skrivit texterna först och gjort melodi till det.
Denna skiva har gjorts på ett helt annat sätt än vad jag brukar göra och helt utan några krav. Tanken var liksom aldrig att ”nu ska jag göra comeback och sälja guld”, utan det var mer att jag ville göra en bra skiva.
BB : No one else could från Melodifestivalen har ju väldigt tydliga Jesusreferenser i texten…
S : Ja, många tror det…
BB : …Men det kanske är fel?
Har man med textraden You died for our sins i en låt antar man ju genast att det är ju Jesus man sjunger om.
S : Jag är ju ateist, så Jesus är ingen central figur i mitt liv.
Jag har fått massa frågor om det där och många säger till och med att de inte tycker om låten för att jag blandar in religion.
-Vilket får mig att känna att när fick kristendomen patent på sådana uttryck?
Den där låten handlar om en person som faktiskt lever och finns, och som betyder väldigt mycket för mig. Så det har faktiskt inget med religion att göra alls.
Men det var nog lite min mening att man faktiskt skulle kunna tolka det så.
BB : När började du samarbetet med Andreas och Ronald?
S : Ronald proddade min förra skiva så vi har jobbat ihop i flera år nu.
Han har varit väldigt viktig för mig. Redan innan vi började spela in så har jag skickat massa demos till honom och han har puschat och peppat, så han har varit en jätteviktig del i detta.
Jag och Andreas har inte jobbat ihop så länge, utan vi träffades efter en spelning med vår gemensamma vän Lasse Lindh och tog några öl ihop. Då kom vi på att vi borde testa och skriva musik tillsammans.
Den första låt vi skrev ihop var No one else could som vi skickade in till Melodifestivalen.
Sedan dess har vi gillat att jobba ihop.
BB : Du kallar skivan för No Red Line – är det för att du tycker den är spretig, eller är det bara en bra titel?
S : Den spretar ju lite helt klart.
När jag lyssnar på den hör jag allt från Timbaland till Empire Of The Sun .
BB : Och sista spåret är väldigt mycket U2 .
S : Ja, det är nog den enda låt där min arenarock-bakgrund fått vara med och det är ju lite kul att få flörta med det man gjort innan också.
Titeln kommer ju från titelspåret från plattan.
För mig handlar det mycket om att jag börjar få en annan inställning till mitt jobb och till folk, så den där röda linjen handlar kanske inte så mycket om att saker ska följa en röd tråd, utan mer att man ska dra en gräns mellan sig själv och andra.
Det har jag gjort väldigt mycket.
Jag slog igenom över en natt och blev väldigt folkskygg när många drog i mig, vilket var väldigt jobbigt – jag var ju inte så gammal heller.
Det är väl där någonstans som jag känner att jag ledsnat på att alienera mig.
Sedan kom vi på att vi skulle kunna göra ett snyggt omslag till den titeln också.
BB : Vem kom på omslaget? Det beskrevs som en ordentlig flört med gaypubliken i QX.
S : *haha* Det är ju inte bara bögar som gillar män med bar överkropp!
Det är väl kul att det uppfattas så, i och för sig.
När vi skulle göra det omslaget tänkte vi inte direkt att vi skulle göra ett Chip ’n’ Dale-omslag, för då hade jag gymmat innan.
Det var en lek med titeln att få bort den där linjen.
Att vara naken på ett skivomslag säger ju ganska mycket att man vill blotta sig lite.
Både låtarna och jag gör det mer nu än jag gjort innan.
-Sedan gillar jag den typen av omslag.
BB : Ja, det är verkligen asläckert omslag. Både de knallröda läpparna och läppstiftsmålningen över kroppen.
S : Och att resten är iskallt. Det är lite mentalsjukhus över det hela.
Sedan finns det en till lek där – eller jag vet inte hur mycket man egentligen ska läsa in i det där – men just sminkningen är ju också ett sätt att visa sig naken. Att man kanske haft en mask som man tar på vid varje tillfälle – som att sminka på sig arbetsfacet. Sedan när det var dags för nytt omslag kände jag att ”äh, jag går bananans med det här läppstiftet och ser vad som händer istället”.
BB : Är du nöjd med din kropp?
S : Just nu är det ju efter jul och nyår…
Jag förnyade mitt gymkort i måndags (den 9:e kan tilläggas – intervjun gjordes den 12:e ) och har varit där en gång sedan dess, så det är ju lite trögt.
Annars är jag ganska obrydd faktiskt.
När jag var yngre spelade ju sådant där roll. Det spelade roll hur man själv såg ut och hur andra såg ut, men nu bryr jag mig inte så mycket i ärlighetens namn.
Sedan tycker jag det är mer intressant om hur folk mår. Jag menar, mår jag bra så kanske man inte bryr sig om den där kaggen.
BB : Hur mår du själv nu då?
S : Jag mår väldigt bra nu faktiskt.
Känns som jag är i ett väldigt skönt läge i livet, så det känns kul.
BB : Från Idol och framåt har man alltid hört kommentarer om att du är så dryg. Har det varit en jobbig uppförsbacke för dig i din karriär att folk inte riktigt vet vem du är?
S : Ja, jag vet.
Jag tror inte att man kan jobba som artist utan att folk får förutfattade meningar om en.
Visst, det är trist att folk kan uppfatta mig som dryg, men jag kan fatta det.
Dels kan jag fatta det i och med att jag inte direkt delat med mig om vem jag är. Jag kan vara väldigt hård i det och tyckt att ”nu pratar vi om min musik och frågar du något annat så reser jag mig upp och går”. Men jag har gjort så för att försvara mig själv och inte gå under i det.
Sedan vet jag att jag har en humor som kanske kan uppfattas som just dryg, men jag har lite svårt att låta bli. Får jag en dum fråga av någon så svarar jag på den, typ.
Det är aldrig min mening att verka dryg och trycka ner någon, det är bara tråkigt om det uppfattas så.
BB : Du har varit med i Melodifestivalen två gånger nu. Är det något du längtar tillbaka till?
S : Det är bland det roligaste man kan göra som artist i Sverige?
Jag tror att de artister som säger att de bara vill släppa sin musik och vara anonyma, bara snackar skit! -Sedan kanske det finns en liten klick som verkligen menar det.
Men det är ju sällan som man får stå så mycket i centrum och giga inför så mycket folk, den enorma mediabevakning och tre miljoner tittare.
Man vill ju självklart vara med där det är som störst!
Jag tackar Sebastian för att han tog sig tid att prata med mig och önskar honom lycka till med mottagandet av No Red Line !
