För några år sedan var Tegan and Sara den coola punk- och indierockduon. Vad som hände efter många år i branschen var dock en förändring på genre. 2012 bytte de inriktning och blev till en cool popduo i samband med deras medryckande poplåt Closer som släpptes 2012 och albumet Heartthrob som uppföljare 2013. Idag är det just låten Closer som de flesta av oss nog har hört och är även deras mest streamade låt med över 33,7 miljoner streams på Spotify.
De kanadensiska tvillingarna Tegan och Sara har snart varit aktiva som band i 20 år. Under dessa år har de hunnit släppa åtta studioalbum, senaste var popalbumet Love You to Death och släpptes sommaren 2016. Där hör vi låtar som Stop Desire , Dying to Know och Boyfriend .
Tegan and Sara startade precis en Europaturné med andra stoppet i Stockholm den 30 januari på Nobelberget. Dessvärre kunde jag inte vara på plats för att se konserten men rykten säger att de var grymma och levererade en fantastisk show. Tidigare under dagen fick jag dock möjligheten att träffa tvillingarna och de var på bra humör och var grymt trevliga.
En stor del av vårt samtal handlade om politik och oroligheterna som finns i världen just nu. Systrarna har varit väldigt engagerade i HBTQ-frågor i samarbete med olika välgörenhetsorganisationer. I december startade de sin egna ideella organisation the Tegan and Sara foundation som är till för att kämpa för ekonomisk rättvisa och hälsa för HBTQ tjejer och kvinnor.
Jag, Tegan och Sara pratade även om hur deras låtskriveri förändrats med åren och hur de upplevde kvinnomarschen i Los Angeles där de deltog den 21 januari. 
Från att ni släppte ert sjunde album Heartthrob har ni ändrat ert sound ganska mycket. Hur tycker ni att era låttexter har ändrats sedan ni började?
Sara: Jag tror det är en strategi som är svår att komma ifrån, det finns mönster och beteenden när man är låtskrivare. Du försöker ändra några av detaljerna, en del av processen eller producenter eller vad nu du vill göra och det hjälper att utveckla soundet. Men när det kommer till att faktiskt sitta ner och skriva en låt så tycker jag verkligen att vi är de vi är. Tegan har en väldigt framåt och beundransvärd kvalité med hennes texter. Ibland kämpar jag med att inte bli för oklar eller konstig. Till exempel igår så var det en som sa “Jag förstår inte vad det är du säger” och jag ba: “Ja, jag vet” . Ibland tycker jag det är svårt att få mig själv förstådd och ibland pushar jag Tegan att gå lite djupare så att det inte är så självklart vad hon sjunger om. Nu är vi 20 år in på låtskriveri, vi vet de mönsterna så jag tror vi kan avancera historien och få texterna på ett annat sätt än vi är vana vid. Men du är den du är, det är som ett fotavtryck, något som är väldigt igenkännligt kring hur vi säger saker.
Tycker ni att ni skriver djupare texter nu än från början?
Tegan: När vi började så var vi så unga, man säger saker för första gången och jag tror att ju fler skivor vi gör desto mer måste vi försöka, som Sara sa, fortsätta med vår utveckling som låtskrivare så vi måste utmana oss själva och lägga till mer tanke. Jag tror att tiden då vi exponerat oss mest är då människor har anknutit sig till oss, så det finns en belöning för att du är sårbar och människor förstår verkligen det så jag tror det utmanar oss så att vi försöker vara mer sårbara, äkta och tydligare med vad vi försöker säga så att vi kan knyta an till alla. Jag tycker det har ändrats och utvecklats även fast vi skriver på liknande sätt som förut.
Hur skulle ni beskriva ert senaste album Love You to Death med 3 ord?
Sara: Jag tycker att det är pop, men jag tycker det är mörkt. Mörk pop? Har du ett tredje ord?
Tja, det handlar ju mycket om kärlek? Vilken typ av kärlek sjunger ni om?
Sara: Ja helt klart!
Tegan: Jag har tänkt på detta mycket, sättet som folk beskriver musik skrivna av kvinnor och män. Nu när jag är äldre lyssnar jag på en massa musik skriven av kvinnor medan när jag var ung så lyssnade jag mycket på musik som var populär under den tiden, Nirvana och Smashy Pumpkins , Pixies , en hel del manliga låtskrivare. Och många gånger som folk skriver om artister som typ Bon Iver eller Kanye West, så använder folk olika ord när de sjunger om förhållanden, kärlek eller skilsmässor eller känslor och jag tror ibland att det är så ovanligt att män visar känslor så då skrivs det med en sådan komplexitet om vad de skriver om typ “Woah! De sjunger om sina känslor!” Medan med kvinnor “Äh, det sjunger om sina känslor, igen…” Så jag tänker på detta mycket och jag tycker inte vår musik nödvändigtvis handlar om kärlek. Jag tycker vår musik handlar om förhållanden och i ett förhållande så finns det kärlek, hat, besvikelse, bitterhet, spänning och konflikter. Jag tycker kärlek är en pytteliten del av det, för mig så tycker jag vår musik är mycket mer komplex än så. Ibland handlar det om kärlek eller kärlek man har till sitt syskon men ibland så handlar det också om mitt förhållande med mig själv och till den externa världen och självförtroende och tvivel på sig själv. Men ibland på ytan så verkar det bara som, “Oh kärlek” så med det här albumet tycker jag vi gjorde ett bättre jobb med att uttrycka komplexiteten med förhållandena som vi har i våra liv. 
Väldigt intressant och bra svar!
Tegan: Jag har tänkt på det här mycket, jag läste en väldigt intressant artikel om vissa ord som du ser skrivna om kvinnor och vissa ord om män. Väldigt sällan ser du personer skriva “geni” eller “underverk” om kvinnor och jag tänkte att det är så sant. Det är vissa ord som används för oss om och om igen. Och då tänker jag varför är det är så. Det var Björk , jag läste en väldigt fint skriven artikel om Björk där hon berättade om att folk omedvetet använder nästan sexistiskt könsorienterat språk för att beskriva vad hon gör och vad hennes manliga jämlika gör. Och jag var typ “Ja! Jag håller verkligen med!”.
Ni har varit väldigt dedikerade i HBTQ-frågor och nu startade ni er egna ideella organisation. Varför valde ni att starta er egna?
Tegan: Jag tror att som du sa så har vi alltid varit väldigt fokuserade på att ge tillbaka och aktivism och vara delaktiga i vårt samhälle och jag tror bara vi ville ha en mer fokuserad approach. Folk frågar oss mycket om vi kan göra olika välgörenhetsevent och det är ett brett spektrum av problem, problem som är väldigt viktiga för oss men vi ville fokusera. Vi såg ett riktigt behov i vårt samhälle att hjälpa och samarbeta med bra organisationer som fokuserar på kvinnor och tjejer i vårt samhälle och vi började se att många i vårt samhälle var riktigt utsatta i jämförelse med andra i samhället. Vi började fokusera på det och det blev tydligt att vi behövde något så starkt som en organisation, det kunde inte bara vara vi som försökte övertyga folk om det. Vi behövde bli ganska fokuserade med vår energi. Men det känns väldigt bra och överväldigande för det är så mycket som händer i världen, det är liksom, var börjar man ens? Men jag hoppas vi kan göra något riktigt bra, vi har några idéer och strategier och vi kommer att börja gå ut med lite saker snart och jag hoppas det kan ge lite hopp till vårt samhälle.
Ni är också nominerade som inflytelserika på Shorty Awards eller hur? Det är riktigt grymt!
Tegan: Det är riktigt coolt. Jag tror aldrig jag såg oss som inflytelserika tills nyligen. Ibland är det folk på Twitter som skriver “Jag växte upp med att lyssna på Tegan and Sara”. Det får mig att känna mig gammal men det får mig också att känna mig exalterad. För en artist är framgång väldigt mångfacetterad, jag bryr mig om att ha kreativ framgång och monetär framgång för jag vill kunna ha ett bra liv. Men jag tycker det är någon slags bekräftelse att veta att din musik lever vidare i andra artister. Det kanske är lite extremt att säga odödlighet men en CD kommer gå bort, folk kommer inte köpa CDs och de kommer inte veta vad en MP3 är om 15 år men låtarna, orden, melodierna, de är värdefulla. De förändras och de går vidare från en person till en annan och idén att någon var inspirerad av det och har tagit det och skapar musik från det är väldigt intressant för mig för vi gör det med folk vi växte upp med. Det är något vackert med att artister skapar för varandra och med varandra i tankarna.
Jag antar att ni inte trodde det skulle hända när ni började.
Sara: Nej! Jag tror att tills väldigt nyligen, till våra två senaste album, så var vi väldigt överraskade att vi ens hade en karriär. Jag kommer inte ihåg att jag hade tänkt att jag nånsin skulle ha en musikkarriär tills jag faktiskt hade en musikkarriär. Förmodligen skulle jag vara mindre överraskad om jag var en advokat för det hade jag sett framför mig någon gång i livet. Nu är det liksom, detta är vår karriär och vi är nästan 40 år gamla och det är fortfarande väldigt överraskande.
Tegan: Är du nästan 40?
Sara: Vi är nästan 40, vi är närmare 37 än 36.
Tegan: Ja men det är fortfarande inte nästan 40
Haha! Det är många år kvar. Men något jag tycker var väldigt intressant var kvinnomarschen i USA, och ni var där. Kan ni berätta lite om hur det var?
Sara: Det var fantastiskt.
Tegan: När de kom ut med info om marschen i Washington så pratade vi om att kanske försöka gå på marschen där men med vårt schema skulle det inte fungera. Och jag hade en seriös “fomo” som vi kallar det, fear of missing out. Jag tänkte: “Det kommer vara fantastiskt, 100 tusentals kommer att marschera genom Washington och protestera och vi kommer missa det. Jag antar att vi går på vad de än har i L.A” och det var enormt i L.A. Det var 750 000, största i landet, ingen marscherade, vi bara stod där för det var så mycket folk men ingen av våra mobiler fungerade så vi visste inte varför vi inte rörde på oss. När jag kom hem så hade jag massa sms “De marscherar i varje stad i hela världen” och alla tittar och jag va typ “Åh herregud det är så fantastiskt”. Jag tror att det är omöjligt att säga vad det värsta med det här valet har varit men helt klart nära toppen av listan är bara hur förhöjt kvinnohat och sexism fortfarande är en stor del av vår värld. Vi alla vet det när vi tänker på vissa delar av världen där kvinnor fortfarande ses som andra klass medborgare men att se det i ens egna land och att ha tänkt att vi passerat det, det har varit riktigt överväldigande men sen har det varit det här positiva sakerna som kommit med det, stå tillsammans… det var väldigt rörande och jag hoppas rörelsen fortsätter. Det har varit fantastiskt att se folk stå upp mot Trump ministrationen för den här nästa vågen av islamofobi. Den här idén att vi ska stå upp för oss själva, jag gillar det och jag tror att vi måste göra det för att kunna lyckas och växa så kvinnomarschen var verkligen det ögonblicket för mig där jag va “Okej vi börjar stå upp för varandra!”
Sara: Jag tror att det kommer att bli, lyckligtvis eller olyckligtvis, fler marscher för jag har en känsla av att det som händer i USA börjar hända överallt. Det är ett bra test för världen just nu och vår generation för jag tror inte detta kommer hållas endast i USA tyvärr.
Det händer redan, vi såg det med Tyskland för några månader sedan och vad som hänt i Frankrike.
Tegan: Brexit.
Sara: Och det som hänt i Syrien, det har varit en oro internationellt länge och för mig är det en symptom, inte orsak av något som sträcker sig över hela jordklotet och nu har vi ett väldigt ful och högljudd version av det i våra ansikten och jag hoppas att det kommer bringa samman de förnuftiga och civiliserade människorna.
Tegan and Sara
@Facebook
