Christel Valsinger och Anna Charlotta Gunnarson hade en hel del gemensamma bekanta, men själv hade de aldrig träffat varandra. Efter lite påtryckningar från främst musikredaktören Germund Stenhag på P3 började de twittra med varandra och textade lite löst om de kanske skulle starta ett band ihop. När de sedan träffades för första gången under Way Out West för fyra år sedan kom frågan på tal än en gång. Christel har ett förflutet som en av medlemmarna i bandet The Pusjkins medan Anna Charlotta bland annat gjort radioserien Pop och politik, skrivit böcker och barnpop och även sjungit en del. Sakta men säkert kristalliserade sig det som skulle bli 500 Mil då Christel några dagar efter Way Out West skickade en demo inspelad i hennes mobil till Anna Charlotta som var grunden till det som skulle bli Alla Andra Dar .
Jag satte mig tillsammans med Anna Charlotta medan hon väntade på resten av bandet inför spelningen under Göteborgs Kulturkalas för att prata lite om det unga men erfarna bandet.
-Texterna bygger väldigt mycket vardagsbetraktelser, men vad brukar du inspireras av när du skriver dem?
Jag tänker nog ganska mycket på vad som inte redan finns skrivet, för jag vill gärna inte skriva en låt som redan finns. Sedan kan man alltid göra varianter på ett ämne, men helst komma på något eget. På det viset känner jag att låten faktiskt ger mig något när jag skriver den istället för att skriva något slentrianmässigt. Sedan finns det väldigt många textförfattare som Barbro Hörberg , Annika Norin och Eva Dahlgren som skrivit sådant som inte känns konformt. Konkreta händelser men att jag ändå försöker tänka ogjort.
En av låtarna på debut-EPn Grand Finale heter Alla Andra Dar . En låt som blivit lite av en Spotify-hit för bandet. Texten tar upp det tyvärr ganska vanliga antagandet att man anser att en person bara är asexuell eller inte hittat den rätte när den lever ensam, istället för att faktiskt förstå att personen är homosexuell.
-Är den baserad på en person?
Det är en konkret händelse när en äldre tant dog, men egentligen handlar den om flera släktingar. Personer som aldrig gifte sig, som ”levde ensamma”, män som alltid hade många män som hälsade på men aldrig kvinnor och så vidare. Men när jag har frågat närstående om det har jag fått till svar att det inte alls stämmer. Många kan fortfarande inte prata om homosexualitet, jovisst det kan funka när det gäller Pride och så, men när det kommer nära inpå sätts ofta skygglapparna på. Förnekandet är ilsketriggande för mig.
-Det är så vanligt att vi inte ska prata om känslor och sexualitet inom familjen. Även om alla förstår så är det ingen som vågar ta steget.
Sedan tror jag väl att det är många i just de här fallen som inte förstår heller, utan de har trott att det varit människor som inte haft några sexuella känslor, för att de själva inte har kunnat tolka signalerna. Asexualitet finns ju också, men det vore väl konstigt att det skulle vara så hög grad i just min släkt. Och på båda sidor dessutom.
-Det blir ju mer tragikomiskt.
Ja det är ju det det är.
Jag har ju träffat kvinnor som varit aktiva inom flatrörelsen under 70-talet som berättat att när de hade besök hemma fick de ta bort alla foton på sig själva tillsammans och satte sängarna i varsitt rum. Man hälsade inte på andra flator på gatan och sedan så sågs man bakom neddragna gardiner i möteslokaler.
Det är ändå skönt att vi kommit så långt på dessa 40 år. Att folk inte längre behöver smyga och skämmas för vilka de älskar. Men visst, på mindre orter kan det fortfarande vara tabu och inget man pratar om.
-Jag tänker ju Kent när jag hör 500 Mil.
Det är andra som gör också.
Christel skickade mig tidigt en pressbild på oss och då hojtade jag genast: ”Kolla, vi ser fan ut som Proclaimers ”. Så då fick tog vi namnet 500 mil.
-Du känns ju otroligt kreativ med barnböcker och olika program etcetera. Kan det bli svårt att prioritera?
Ja, jag tycker det kan vara jättesvårt. Vi tänkte att vi skulle ha jobbat jättemycket i våras med det här, så kom Melodifestivalen och frågade om jag ville vara där. Samtidigt försöker jag prioritera detta så mycket som möjligt. Jag har klippt flera av våra videor själv och man gör grejer hela tiden. Det är nog mer så ibland att jag måste prioritera det som faktiskt ger ekonomi.
-Ni båda har journalistisk bakgrund och jobbat mycket med musikjournalistik. Kände ni att det var jobbigt att släppa något då folk ska tycka till om er?
Verkligen. Det är därför vi inte stressat på, i och med att vi inte ville göra något som var lite för tunt. Utan då fick det hellre ta tid för att satsa studiodagar på att det skulle låta som vi ville. Sedan ville vi heller inte att folk skulle behöva bli generade. Att det skulle bli pinsamt att träffa gamla radiokollegor, haha. Även om de inte gillar musiken, så ska de i alla fall inte behöva tycka att det är pinsamt. Personligen tycker jag att jag saknat detta och att vi är bra, vilket känns som en grundförutsättning. Om vi och några till ändå tycker om musiken så räcker det långt. Sedan har vi fått bra feedback och råd från folk. Det har dock varit skönt att kunna jobba lite vid sidan av och inte hamna i beroendeställning till någon. Att kunna ta detta i vår takt. Nu är det ju väldigt många som sett och hört oss. Vi var ju det första band som Storsjöyran bokade i år. Det var en kille som hade skickat in våra låtar till dem i smyg. Haha.
-Varesig du eller jag är ju direkt purfärska. Känns det som en nackdel att starta ett popband nu?
Nu letar man ju efter folk som är 12, 13 år som är formbara och det är ju inte vi på det sättet. Samtidigt känner jag att hade jag varit så ung hade jag aldrig klarat av att skriva de texter som jag skriver idag. Låtarna blir ju mörkare vilket jag gillar. Sedan har jag märkt att både äldre och yngre uppskattar vår musik.
I och med att Anna Charlotta är ett stort fan av Melodifestivalen och även var med under Andra Chansen i år kunde jag inte låta bli att fråga om hon skulle vilja vara med i tävlingen.
Jag vet inte. Frågan är om någon skulle rösta på oss i det sammanhanget mot Sean Banan och Molly Pettersson Hammar på andra sidan. Några fina människor hade säkert gjort det. Men jag tror definitivt att vi skulle kunna skriva låtar åt andra. Vi har i alla fall pratat mycket om det. Det finns många olika genres som vi gärna skulle skriva till. Jag tycker ju all musik är så viktig, sedan är den mer creddig i vissa genres där lyriken är just creddig. Då skulle det vara roligt att jobba inom andra genres som inte är lika creddiga och se om man kan tillföra något där.
-Har du skrivit åt andra tidigare?
Nej, det enda jag gjort är ju att försöka göra vettiga barntexter inom allt från klezmer och dansband till hip hop, så det vore kul att kunna utveckla. Jag tycker ju bland det roligaste och lättaste som finns är ju att skriva just låttexter. Det är lätt och fritt – konstigt att det känns så, men det var just när jag började skriva på svenska som det hände.
-Om du jämför sättet att skriva en barntext med 500 Mil, hur är skillnaden i upplägg?
Om man skriver barntexter ska man förhålla sig till ett enda ämne. Sedan kan du inte använda vilka ord du vill eller jobba med metaforer på samma sätt utan jobba mer kronologiskt. Här kan jag jobba med en känsla och bygga den. Eller prata underförstått om saker, samt att jag kan använda ett större ordförråd.
Jag ville gärna att saker ska gå fort. Att skriva böcker är en så jävla lång process som kan ta flera månader. Då kan det vara underbart att få säga samma sak på tre minuter. Jag skriver inte en bok om Agnetha Fältskog , jag skriver en låt istället.
-Vilken text är du mest stolt över som du gjort för gruppen?
Alla Andra Dar tycker jag väldigt mycket om i och med att den är så trallig och allvarlig på samma gång. Jag är glad att jag fick in ett Hallelujah. Alla mjuka ord är härliga att sjunga.
Annars tycker jag nog Vägarna Förbi är jäkligt rolig. Jag ville bygga den som en vacker Barbror Hörberg, lite Lill-Babs berättarstil och sedan att den skulle smälla till och bli svinotrevlig i slutet. Det tycker jag var roligt, så jag bad Christel att hon skulle göra en låt som bytte genre.
-Detta är ändå Grand Final. Hur toppar man det?
Haha. Vi får gå baklänges.
-Tills ni kommer till Prolog.
Hoppas den aldrig kommer.
500 Mil
@Facebook
