När U2 skulle ta ut sin Zoo TV-tour på de stora utomhusarenorna och uppgradera hela konserten till mastodontspektaklet Zooroopa (som egentligen blev startskottet för dagens moderna storkonserter med TV-skärmar och extra allt) spelade de in en EP för att ha något nytt att spela för publiken. EPn blev albumet Zooropa och skivan var en direkt fortsättning på Achtung Baby . Inget nytt, bara mer av allt. Eller tja, Numb och Lemon med sin tranceiga produktion kändes nyskapande för U2 och just Lemon är faktiskt en av mina favoritlåtar med U2.
Samma känsla får jag av EPn 1974 med Håkan Hellström .
Håkan ska inta Ullevi under två kvällar i Juni och istället för ett helt nytt album får vi en EP, med det som är Håkan. Nostalgiska återblickar från en tid som aldrig kommer tillbaka. Till och med namnet dryper av nostalgi där Håkans Peter Pan-komplex kanske lyser starkare än någonsin. Det blir aldrig dålig, det är stundtals riktigt trevligt, men samtidigt är det ”bara” en fortsättning på Håkan, kryddat med Springsteen -produktoion.
Om Zooropa hade Lemon så har Håkan Lämna mig inte i det här sticket . En låt där han åter blickar tillbaka, fast mer produktionsmässigt, och med discostråkar tar han oss tillbaka till 1979 och ABBAs Voulez-Vous . Till och med pianokompet är klassiskt ABBA. Självklart älskar jag det.

Håkan Hellström
@Facebook