The Royal Concept gjorde en spelning hos Dr. Denim här i Göteborg för ett par veckor sedan. Det var ett planerat spontangig som fick fans och förbipasserande att fylla butiken ända ut på Magasinsgatan. En promotionspelning för att riva av några låtar från bandets nya EP Smile , samt ge en försmak av vad vi kan vänta oss när David Larsson , Filip Bekic , Magnus Robert och Frans Påvel återkommer till Göteborg för en spelning på Pustervik den 10:e December.
Jag kommer in i en varm lokal när bandet spelat färdigt. Pulsen är hög och publiken är till syntes mycket positiva till konserten.
”Fan vad grymma ni var” säger vissa medan vi tar oss igenom lokalen och bort till provrummen för att växla några ord med varandra.
Jag satte mig med David och Filip för att prata lite.
-Ni har en låt som heter Fashion på nya EP, och idag spelar ni i en klädbutik. Hur modemedvetna är ni?
David : Inte det minsta. Inte jag i alla fall. Är du modemedveten? *vänder sig till Filip*
Filip : Det ser du väl. Jag chansar bara.
David : Låten handlar om att det inte spelar någon roll för fem öre. Det är klart att det är kul med kläder men vi är helt urusla på det. Måste fråga polare och mammor, pappor och flickvänner om saker funkar ihop. Filip har så lätt för sig. Han kör alltid på kostymgrejen, medan det är svårare för oss andra.
Dagen till ära har David en blommig svart skjorta, med vit t-shirt, medan Filip kör på en blå skjorta och kavaj. Där har ni de modeaktiga förutsättningarna denna kväll.
Det började ganska tidigt bubbla om The Royal Concept. På deras första EP hade de låtarna D-D-Dance som roterades flitigt på bland annat P3 och den enligt mig fantastiska In the end . Bandet hade även en bejublad konsert på Way Out West 2012, ett halvår innan det stora genombrottet kom med singeln On Our Way . En singel som satte bandet på kartan.
Låten användes i alla möjliga sammanhang, som reklamfilmer, Apple-events och i FIFA-spel.
-Hur följer man ens upp en sådan succé som On our way ?
David : Vi var så trötta på den låten, så det var inga problem att skriva något annat. Det var mest skönt.
Ingen av oss kände att vi var tvungna att skriva en sådan låt till. Jag tror att skivbolaget verkligen ville ha det. Samtidigt är det jävligt skönt att komma med något annat.
Det finns ju folk som är proffs på att skriva den typen av låtar, men vi har inget intresse av det.
-Vad har ni gjort sedan förra albumet?
Filip : Vi har varit ute och spelat ganska mycket, mest i USA och Japan. Sedan har vi försökt skriva under tiden.
David : Vi turnerade nästan två år efter Goldrushed -skivan. Två hela somrar och festivaler, samtidigt som vi försökte skriva. Vi märkte att det inte blev så bra. Så vi tog en vår helt ledigt och åkte till Los Angeles och skrev där. Där jobbade vi med Tony Hoffer som är en gammal idol till oss, som producerat skivan.
-Hur fick ni kontakt med honom?
David : Gemensamma kompisar. Sedan fick han höra våra demos och sa han att han kunde tänka sig att spela in det.
-Kom ni med färdiga låtar till honom, eller satte han sin prägel på er musik?
Filip : Vi kom med färdiga låtar och i princip halvfärdiga produktioner. Sedan använde han sin magi för att piffa upp.
David : När vi spelat in tidigare så har det varit så att ”nu låter det” så kör man. Sedan pillar man efteråt. För honom var det tvärt om. Han kunde pilla i sex timmar för att bara rigga upp instrument och sätta mickarna rätt. Han var extremt detaljerad i inspelningen. Sedan lät det typ skitbra när vi spelat in det. Annars brukar det bara låta skit, så får vi sitta och pilla efteråt.
Det var den största skillnaden, hans extrema noggrannhet hur man spelar in. Vi kan ju inte sådant, vi chansar ju bara.
-Var det något mer rent ljudmässigt som han tillförde albumet?
David : Vägra midi var en grej. Det var bara audioinspelning på allt. Vi är ju vana att man kan rita in en slinga, men han ville ha riktig analogt. Jag tror han ville ha vissa fel, så det kändes mer organisk i sitt sätt.
-Var Sony öppna med att ni fick göra vad ni ville? Hade ni mycket press på er eller kunde jobba tills ni var klara?
David : Vi hade absolut en deadline som budgeten täckte. Sedan gällde det ju att få Tony emotionellt engagerad även utanför timelinen. Annars tror jag inte det blir bra ändå. Vi försöker alltid jobba med folk som känner att det skulle bli något bra av det.
-Själva processen att skriva låtarna, när började ni med det?
David : Filip skrev ju låten Smile .
Filip : Ja, grundidén i alla fall. När jag kom med den så lät den väldigt annorlunda. Sedan var det David som paketerade den.
David : Den fatala skillnaden mellan denna skivan och de andra är att förr var det jag som kom med en idé som vi jobbade på. Denna gång har du och de andra kommit med idéer som vi bearbetat tillsammans. Så det har varit en mer demokratisk platta.
Filip : Smile var första låten vi skrev och som fick sätta banan för de andra låtarna. David skrev sedan en del låtar som föddes ur den låten.
David : Jag tror vi filtrerade de andra låtarna via det soundet, så det passa den låten. Sedan hade vi ju lyckan att vara på turné och testa låtarna på folk. Så det finns en del tidiga YouTube-klipp med Smile för två år sedan.
-Varför var det just Smile som fick bli titelspåret på EPn?
David : Jag gillar den verkligen och gör det fortfarande.
Det var lite det att Filip spelat in den, och kom med sin första låt för oss. Det var så kul för alla. Den lät så annorlunda från hur vi lät tidigare och det pirrade till på alla för att den var så härlig.
Filip : Den är albumtitelmässigt lite roligare än Fashion .
David : Eftersom vi har svårt att svara på frågor om fashion.
-Ni lyckades även få med den i FIFA. Hur lyckades ni med det, tre gånger?
David : Det måste vara någon på EA som gillar oss. Det är faktiskt ganska mycket svenska grejer som är med. Det måste vara någon på EA som gillar Svensk musik. Dom är snabba på att hitta indiegrejer från just Sverige som knappt breakat här.
Själv upptäckte jag Blur och MGMT via FIFA.
-Ja, men visst känns det som ni är större utomlands än just i Sverige?
David : Det vore ju kul om det kunde bli så även i Sverige. För det är kul att spela hemma. Det är svårt med mellansnacket om man inte pratar på svenska. Man känner sig så naken, men samtidigt är det ju bara härligt.
Jo, men det är klart att vi har lite mer publik i andra länder, men vi börjar få en ganska stadig publik även här.
Filip : Vi måste vara med i Så Mycket Bättre , sedan kan vi slappna av.
-Ryan Adams gjorde precis en egen version av Taylor Swifts 1989.
Vilken hade varit den perfekta plattan att covera om man var The Royal Concept.
David : Vi älskar ju Graceland med Paul Simon . Det är en skiva som vi lyssnar på väldigt ofta. Men vi skulle vilja göra en jazzplatta. Kind of Blue med Miles Davis får det bli. Kanske inte så bra ur marknadsföringssynpunkt, men vi hade älskat det. Haha.
The Royal Concept är just nu i USA och spelar, och kommer till Sverige för några spelningar i slutet av året.
I början av nästa år åker de till Kroatien för att skriva färdigt sitt andra album, som förhoppningsvis släpps innan 2016 är över.
The Royal Concept
@Facebook
