Bill Skarsgård håller på att promota sin nya film Kronjuvelerna som går upp på bio den 29:e Juni.
I filmen, som är regisserad av Ella Lemhagen , spelar Bill bland annat mot Alicia Vikander och Björn Gustafsson .
Filmen premiärvisades i fredags och under måndagen genomförde unge herr Skarsgård en del intervjuer.
Being Blogged fick låna 13 minuter av hans dag för att ställa lite frågor.

Vad brukar du säga när folk säger att ”du har bara fått denna rollen för att du är en Skarsgårdare” – eller är det ens en normal kommentar du får?

(Skrattar) Nej, det är inte en så himla normal kommentar jag brukar få.
Men om jag säger så här: Är man är insatt i branschen så förstår man att man inte kan få några roller på grund av ett efternamn. Då skulle jag kunna vara med i en dockusåpa eller något kändisbaserat, men så funkar det inte inom film.
Däremot får jag väldigt många möjligheter och folk har ett intresse för en. Det gör att jag får provfilma till olika roller.
Sedan är ju det svåra steget att få rollen överhuvudtaget och då måste man vara mest lämpad för just den filmrollen.

Är ni duktiga att sporra varandra inom familjen inför roller?

Ja, dom finns där. Ifall man har några frågor så ställer de upp.

Hur kom du fram till att du ville bli skådespelare?

Jag har alltid velat bli skådis sedan jag var barn.
Vi gjorde egna filmer när vi var små och spelade in olika äventyr med någons filmkamera. Då var vi både regissör och skådespelare samtidigt. Vi kunde tillexempel ställa upp kameran på en bokhylla och bara filma en scen. Det var fantastiskt kul att sedan redigera och ljudlägga filmen!
När jag började gymnasiet gick jag natur, för jag visste inte riktigt vad jag ville bli. Jag var lite osäker på hela skådespelarbiten då.
Under den tiden gjorde jag lite kortfilmer och även någon långfilmsroll, vilket gav mig mersmak. Till slut riktades fokus från skolan till skådespeleriet och jag väckte liv i min pojkdröm igen. Sedan dess har jag varit fast.

Du har aldrig varit intresserad av att bli regissör?

Det är verkligen något som intresserar mig också. Det är ju ingen slump att många skådespelare regisserar. Det ligger väldigt nära till hands för det är samma skapande och gestaltande, så det är något jag tycker är roligt och vill jobba som.
Jag vill ha lite mer kött på benen först, men jag tror att man som skådespelare kan utveckla regiarbetet en del.

Vad har du för favoritfilm?

Oh, det är svårt att svara på.
Jag har många favoritfilmer faktiskt.
Jag gillar väldigt mycket avancerad sci-fi. Lite som… har du sett Eternal Sunshine Of The Spotless Mind ?

Den har jag faktiskt inte sett.

Den ska du verkligen se!
Det är en av mina favoritfilmer och den är rätt psykadelisk och jävligt jävligt bra!
Den typ av filmer kan bli jävligt dåliga om man försöker göra dem lite för psykadelisk och övernaturligt. Men den filmen imponerade på mig för att de fick ballansen så bra.
Samma med första Matrix – inte de två uppföljarna – där man verkligen lyckad göra något klockrent med ett jävligt flummigt forum.
Sedan är inte den genren min favorit, för det görs egentligen alldeles för få bra sådana filmer. Men jag älskar maffiafilmer, Gudfadern är en favorit tillexempel.

Då borde du gilla Inception, med blandningen av heist film och science fiction.

Njae. Jag tyckte inte den filmen höll hela vägen.
Det var en film som började jävligt bra men som bara slutade helt okej. Men det är lite det jag menade förut att det blir svårt att få den typen av film bra rakt igenom. De är så komplexa att det blir en skör ballans mellan bra och dåligt.

Finns det några skådepelare som inspirerar dig?

Ja, Sean Penn tycker jag är jävligt bra!

Där har du ju ett bra exempel på en skådespelare och regissör i ett.

Ja exakt, du hör ju själv.
Sedan Ralph Fiennes och Garry Oldman , men det finns ju så jävla många bra liksom.

Hur förberedde du dig i rollen som Simon i I Rymden Finns Inga Känslor – du gjorde ju ett fantastiskt porträtt där.

Tack så jättemycket!
I och med att han hade ett syndrom var det viktigt för mig att hitta karaktären först så hela han var klar innan inspelningen. I en sådan roll måste karaktären vara självklar innan man börjar med texten och ens kan öva på scenerna.
Tyvärr fick jag inte tillfälle att träffa folk med aspergers, men jag läste mycket och framför allt tittade jag på en hel del dokumentärer. Där kunde jag se beteende hos folk med syndromet som jag sedan kunde forma Simon efter.

Hur var det att öppna Himlen Är Oskyldigt Blå med en ”full frontal” sexscen?

Ja, det var… En upplevelse. (skrattar)
Den typ av scener är oftast väldigt tekniska och den scenen är bara fejk.
Så det var väldigt tekniskt och enkelt och på låtsas allting där egentligen.
Jag tror att när man ser den tänker att ”oj, det där skulle jag aldrig tänka mig att göra”, men i verkligheten är det som sagt väldigt tekniskt och oemotionellt och tråkigt.

Nu är du bioaktuell som Richard i Kronjuvelerna. Vad är det för roll du har där?

Ja det är en ganska speciell karaktär man följer.
Han är egentligen en biroll men man följer honom redan från barnsben i filmen då han gestaltas av två yngre skådespelare.
Han är som sagt jävligt speciell och har lite psykopattendenser och till och med kan vara lite obehaglig. Samtidigt är han rätt sårbar och skör, men verkligen osympatisk.
Det är en väldigt extrem karaktär, som både är psykopat och väldigt tragisk.

Är det någon särskild karaktär du skulle vilja porträttera, typ jätte elak skurk eller romantsik komedikille?

Det är roligt att spela så många olika karaktärer som möjligt, så man får olika utmaningar. Tror inte det finns någon typ som jag föredrar, utan kanske mer föredrar dem så olika som möjligt.

Där var vår tid ihop slut och jag tackade Bill så mycket för att han tog sig tid.
Om du är lika sugen som jag på att se Kronjuvelerna kan du snart boka biljetter på SF Bios hemsida.