På onsdag 4 mars släpper Karin Park sitt femte album Apocalypse Pop . 14 mars deltar hon i norska Melodifestivalen med låten Human Beings , en låt som hon skrev förra året då hennes pojkvän drabbades av allvarlig cancer.
Karin Park är född i Dalarna och introducerades för musiken redan vid barnsben. I hemmet sjöngs det gospel, visor och melodier från den svenska folkmusiktraditionen. Som sjuåring lämnade familjen byn Djura där hon hade växt upp, och flyttade till Japan där hon fick gå i en missionärsskola. När hon var 16 år gammal började hon att skriva egen musik på gitarr.
Susanna fick en intervju med Karin precis innan hon går på ett plan för att flyga till London Fashion Week. Här kan du läsa intervjun.
Berätta lite kort om dig själv
Jag har hållit på med musik väldigt länge och ger snart ut min femte skiva!
Efter att ha bott i Norge under större delen av min karriär flyttade jag hem till Djura för några år sedan och bor där i en gammal kyrka som jag precis har köpt. Jag reser ofta och är inte där så mycket men det är skönt när jag väl är det. Förra året bodde jag i London en period för att få en ny input och den nya skivan är ett resultat av det.
Kan du berätta om ditt nya album Apocalyose Pop?
Den röda tråden är det apokalyptiska. Alla planerar så mycket och det går inte alltid riktigt som man tänkt. Efter min killes sjukdom är jag bättre på att leva som att allt kan vara borta imorgon. Vi dricker den finaste flaskan vin idag. Om jag inte lever imorgon så är det ju synd att spara den.
Jag vill att människor när de lyssnar på skivan ska titta upp från sina manus. Gör man det som man vill i livet? Och det är så jag försöker leva mitt liv. Att inte sluta tänka och det ska vara roligt att leva!
Du tävlar med låten Human Beings i norska melodifestivalen, berätta om låten.
Jag skrev den när min kille började bli dålig. En riktig cancerdiagnos förra året, det var inget skämt, även om jag hoppades lite på att det skulle vara det. När man står bredvid någon som bara blir sämre och sämre så måste man själv vara stark för den personen. Man hittar en annan typ av kraft när man måste ställa upp för någon annan. Det är ingen som har behövt mig på det sättet tidigare. Det var fint att få känna den kärleken och det är det som låten handlar om. Han mår jättebra idag och är helt frisk!
Anledningen till att jag ville vara med i Melodifestivalen var att jag vill få ut låten till en folkligare och större publik. Vissa låtar tillhör inte bara en själv utan blir en del av världen. Jag spelar annars på clubscener och kände att den inte passade in där. Först tänkte jag att någon annan kunde sjunga den men det ville jag inte, den känns väldigt min egen så det fick bli att jag var med själv.
Du har tidigare skrivit det vinnande bidraget i norska melodifestivanen, I Feed You My Love, som framfördes av Margaret Berger 2013. Vad är mest nervöst, att själv delta eller att skriva för någon annan?
Att delta själv! När man är artist så bär man mer av hela grejen. Visst att det är en låtskrivartävling men artisten bär mycket ändå, men man kan bara göra så gott man kan.
Det känns bra och jag känner mig trygg med låten.
Du bodde i Japan en period när du var yngre, kan du berätta om det?
Jag flyttade till Japan med min familj när jag var sju och bodde där i tre års tid. Det tiden har präglat mitt liv och min person på alla möjliga sätt och vis. Jag blev mer individualistisk och hade svårt för att smälta in i samhället när jag flyttade hem igen. Det blev en så tydlig skillnad. I Japan var det ingen påverkan från kommersiella krafter, vi bodde utanför Tokyo och jag gick på en missionärskola där. Man fick göra sina egna regler och leva sitt egna liv, så det blev ett annat sätt att vara på.
När jag kom hem så förstod jag inte det här med att man skulle ha vissa kläder på sig, läsa rätt magasin och lyssna på rätt band. Förstod aldrig trendgrejen utan fick köra mitt egna race och där blev musiken min räddning. Jag undrade ibland vad folk höll på med. Som när jag var med en kompis på en New Kids On The Block konsert, det var en sån sak man ”skulle” gå på. Jag förstod ingenting och undrade varför folk stod längst fram och grät haha!
Det har jag haft med mig i musiken, jag har aldrig passat in i nåt gäng, jag har gjort min egen grej utan att kolla om någon annan gör samma sak. Det är svårare som artist att inte tillhöra nån scen för det är inte lika lätt för andra att förstå vad man gör. Därför så tror jag att det är svårare för mig att hitta min bana men de som gillar mig hittar fram till min musik ändå.
Kan du berätta lite om din karriär?
Jag har försörjt mig på musik i 10 år och gjort en musikalisk dagbok.
Efter högstadiet flyttade jag till Stockholm och sedan vidare till Bergen i Norge. Började jobba och blev snabbt en del av något, fick en producent och en manager. Inför en festival 2013 hade radiochefen på P3 i Norge fått höra min musik och gick ut och sa att jag var ”the next thing” så jag var en stjärna redan innan jag hade spelat! Vi spelade på kvällen där inför 500 personer och det var bara journalister de första metrarna. Det var kul och det var första upplevelsen av att nu händer det! Och det gick jättebra sedan när skivan släpptes.
Sedan följde nästa skiva och jag kände mig mer som en singer/songwriter, jag hade suttit hemma med gitarren och skrivit för det var så jag gjorde. Jag ville inte göra sådan musik och funderade på vad jag ville göra istället, ville låta mer som Depeche Mode eller The Cure och började utforska synthar. Då fick jag besked att jag hade cancer i livmodern. Jag fick åka till sjukhuset efter att ha fått beskedet på telefon. Kommer jag överleva? De sa att jag var tvungen att komma in direkt och när jag kom till sjukhuset hade de kollat fel i sina papper, jag hade inte cancer. Det var inte så illa som de sagt till mig. Det är ju inte det man tror att de ska säga när man kommer dit. Då kände jag att jag fått en ny chans och måste göra något bra av det. Efter det så blev allt väldigt klart för mig vad jag ville göra.
I samma veva fick jag ett konstnärsstipendium och var hemma i ett år och bara forskade på elektronisk musik. Sedan kom den tredje skivan och det är väl på den vägen som jag är nu.
Den här sista skivan känns som ett sista steg i det som jag började på den gången. Man vill ju utveckla sig och hitta på nya grejer. Det kommer i fortsättningen vara samma mood i min musik men kommer att experimentera lite. Det känns skönt att inte alltid veta hur det ska bli. Först och främst ska jag släppa den nya skivan.
Vad händer 2015?
Det blir en europaturné i april! I Sverige spelar jag i Stockholm och på Nefertiti i Göteborg.
Du är väldigt upptagen just nu men vad gör du när du har tid över?
Jag skulle vilja göra Bikram Yoga men i verkligheten så blir det nog att jag tittar på någon serie. Jag kollar på en jättebra norsk serie just nu som heter Ögonvittnet. Den ligger på nätet och är ett tips om man vill ha nåt att titta på.
Vi har repat in med ett nytt band också, det har bara varit min bror och jag som har spelat de senaste 10 åren. Nu ska vi ha fler personer med och det blir jättekul! Min bror David och jag börjar bli lite gnabbiga, vi tröttnar på varandra ibland, haha!
Här kan du lyssna på den otroligt fina och starka låten Human Beings som Karin Park tävlar med i norska Melodifestivalen.
Klicka in på videon till singeln Look What You´ve Done
Karin Park @
Facebook
