Först måste jag bara säga: Tack Östersund .
Ni har varit otroligt duktiga och bra som värdstad. Skönt att komma till en stad som osar av både vänlighet, engagemang för evenemanget och vilja att visa upp staden.
Det har varit ett nöje.

Så till resultatet.
När jag hörde låtarna i onsdags tippade jag i Mello-appen Isa och Jon Henrik Fjällgren till final.
Det var innan jag hade sett det enligt mig toksnygga numret som Kristin Amparo framförde på scenen. Låten växte sig till en zeppelinare och jag satt ärligt och grät tre gånger i arenan. Så bra är hon och låten.
Det jag var lite rädd för var att hennes värme i rösten inte syntes i den skuggiga och mörka scenframträdandet i TV. Vi som såg henne live kände det – men uppenbarligen inte de tre miljoner som tittade. Synd, för det är en otroligt bra och framförallt stark låt.
Jag satt länge och velade fram och tillbaka när jag väl skulle rösta. För mig var det givet att Isa skulle gå vidare. Det är en bra poplåt för tre minuter TV.
Jon Henriks låt är absolut mer folklig, och med det mer trolig att vinna. Kristin är mer äkta och mitt hjärta kunde inte väja för henne när jag väl skulle skriva ner mina röster.
Nu blir det en ”Moving on ”-resa för henne och jag antar att vi kommer få se henne i Friends efter ett nedslag i Helsingborg. Jag hoppas det i alla fall, för det är hon värd.

Men jag är ärligt talat inte ledsen för resultatet .
Det var Isa, Jon Henrik eller Amparo som skulle gå till final. En av dem fick gå via Andra Chansen.
Det finns inte plats för tre i en livbåt för två.
MEN, det jag dock tyckte var tråkigt var att Andreas Weise kom med till Andra Chansen. Jag är inte ett dugg kompis med den låten, och han känns inte äkta när han sjunger. Där är nog min första besvikelse i år.
Att sedan Andreas Johnson kom sist med Living to die tycker jag också var ett skämt. SÅ dålig är inte låten, och jag tycker personligen numret är otroligt snyggt.
Men, men. Det är alltid en bra låt som faller bort. Inte för att den är sämst, utan för att den inte engagerade tillräckligt. Idag var det Johnson som hade den låten.

Vad ska jag säga om programmet då?
Om artisterna har tre minuter på sig att leverera en låt, så borde rimligtvis Sanna och Robins nummer hålla sig runt den tiden också. Jag tycker inledningen med presentationen av folket i produktionen är sömnig och på tok för lång, och vem kom på den ”briljanta” iden att ha med Kalle Moreus ? Jävla buskisinslag. Det håller vi på med under Trettondagsafton i TV, och skonar folket från resten av året, tack.
Som programledare är dock Sanna och Robin fortfarande lysande, och där finns egentligen inget att klaga på.

Imponerande att programmet engagerade nästan 2.900.000 röster denna vecka.
Det är mycket, och kul för programmet.
Nu ska vi som sagt bara fila lite mer på appen, för den är inte helt perfekt.
Men det skapar uppenbarligen det engagemang och krydda programmet behöver.

Nu packar vi ihop för idag och kör lite efterfest innan jag ska flyga hem till Göteborg i morgon på morgonen (ja, jag vet, proffs på att boka tidiga flyg).
Sedan ses vi i Örebro på onsdag.