Som sagt.
Den starkaste Andra Chansen som i alla fall jag har upplevt är nu slut.
Vi har röstat fram kvällens mest värdiga låt till finalen – Survivour med Helena Paparizou , samt att mångas stora favorit Linus Svenning även fick en biljett dit.
Det känns rättvist på alla sätt.
Det enda som störde mig lite var att Helena ställdes mot Outtrigger i duellen. Där fick i alla fall jag döda en av mina favoriter med att rösta på just Helena.
Men jag tror inte hårdrockarna är direkt ledsna för det. De har nått ut till en helt ny publik, och kommer leva gott på detta. Av Helena och Outtrigger så är de sistnämnda kvällens absoluta vinnare på det viset.
Sedan får jag säga ett extra grattis till Fredrik Kempe som med Linus nu har alla fyra bidrag i finalen. Det bevisar om något vilken fingertoppskänsla killen har för tävlingen och musik som slår.
Ska jag sia lite av röstningen kändes det som Linus ändå var den som fick flest röster för kvällen, och Martin Stenmarck var den som fick minst av de fyra i duellerna. Sedan var Helena god tvåa mot trean Outtrigger.
Ändå kul att resultatet för kvällen är väldigt lik de vi haft de tidigare kvällarna. Något ungt och nytt mot något etablerat. Även det är viktigt för tävlingen. Att inte bara Idol-generationen vinner, eller trötta artister som kanske ställer upp en gång för mycket, men går vidare på ren vana.
Idag fick vi en etablerad artist med en grym låt och fantastiskt framträdande och en stigande stjärna med en låt som uppenbarligen berör och fångar lyssnaren.
Bra kombination.
Personligen tycket jag det var synd om JEM .
De hade varit värda den där femteplatsen istället för State of Drama måste jag säga.
Men likt Outtrigger har deras resa bara börjat ikväll.
I år måste jag ändå säga att vi röstat fram ett riktigt stark final.
Kanske den jämnstarkaste på mycket länge.
Det måste ändå ses som en bra sak för SVT och Melodifestivalen i helhet. Trots alla missöden med tekniken idag, och manus de tidigare gångerna.
Här har de gjort ett bra val att tona ner programledaran som de gjorde idag.
Smart av dem att ta in Tiffany Persson i green room (vilket de borde ha gjort från ruta ett), samt att Emmelie de Forest fick uppträda i mellanakten. Det tog bort lite av pressen på att försöka leverera halvtama skämt. Säkra kort är nog alltid det bästa när man vet att den högre nivån ändå inte kommer att nås.
Sedan får jag ge plus för Nour som glänste lite mer denna kväll. Att bara svara: ”som pojken sa” till uttrycket, ”den karamellen får jag suga på” är kanske det roligaste i hela festivalen.
Men nu ska jag ladda batteriet i några dagar, innan det är dags för finalen i Solna.
Nu blir det efterfest här i Lidköping.
