Efter genrepet här i Lidköping så kan jag än en gång konstatera att detta är en av de starkaste Andra Chansen jag upplevt.
Det är också ett bevis på att Melodifestivalen 2014 håller en hög musikalisk klass, där faktiskt de flesta av låtarna går från godkänt och uppåt. Det är i mitt tyckte bara två låtar som inte levererat i år – som låtar vetraktat. (Sedan har det varit en del falsksång, men det kan man inte beskylla låten för).
Att folk sedan skriker om att musiken är dålig förstår jag inte.
Nej, det finns ingen Euphoria i år. Men det är en låt på miljonen som är en sådan universell fullträff. Ärligt så har nog den enda låten som varit i närheten sedan Euphoria varit Wake me up med Avicii. Även om Tims låt varit en större kommersiell hit, så skulle jag säga att de har stora likheter med varandra i sitt sätt att fånga lyssnare, och det händer som sagt väldigt sällan. (Nej, Avicii har inget med Melodifestivalen, men jag känner att det går att jämföra dem som just musikaliska fenomen),
Det som dock varit dåligt är presentationen av programmet i form av inramning och ledning.
Om detta fallerar spelar det ingen roll hur bra låtarna är. Det tar intresset från musiken och sätter fokus på något som folk inte uppskattar.
Än en gång visar det hur otroligt viktigt det är med rätt programledare och ett bra manus, samt en duktig regissör.
Att någon med en trygg, lite fyndig hand guidar tittarna igenom programmet. En person som vi vill spendera lördagen med.
Så det är här problemet varit i år, inte så mycket musiken.
Det som dock kommer att komma som en glad överraskning denna vecka är att Tiffany Persson är med. Hon intervjuar artisterna i Green Room, och man undrar ju VARFÖR har de inte låtit henne göra detta varje vecka? Det hade varit något som många hade älskat och som lätt hade lyft programmet. Det spelar ingen roll att man kört hennes karaktär lite för länge, ICA Stig har typ funnits hela 2000-talet – folk älskar sina klassiska karaktärer!
Lite synd att de tar in en sådan sak när skeppet redan sjunkit, men kul för oss som gillar både Tiffany och Melodifestivalen.
Under genrepet märker jag att artisterna främst blivit bättre.
Hur de än var under sina deltävlingar, har alla lyft upp sig ett snäpp. Till och med Ellinore Holmer sjunger en aning renare idag, även om låten är så tråkig att klockorna stannar.
JEM känns mycket säkrare idag. Helena Paparizou varmare, Linus Svenning har bättre kontakt med kameror och har dessutom tränat bort 12 kilo på fyra veckor!
Rockgrupperna ligger i och för sig på samma nivå som sist, men de var väldigt tighta och säkra redan då, så här finns det inte så mycket att tilläga.
Sist är det Stenmarck som testat nya kläder och försöker fila på sitt nummer ytterligare en smula för att hitta den där showen som kanske kan ta honom till final. Receptet för honom denna vecka är kläder som går lite mer i grått och en röd näsduk tillsammans med sin hatt.
Kombinationerna inför resultatet är dock många skulle jag säga.
I och med att artisterna får sjunga dueller är det helt avgörande om vem som möter vem. Om Outtrigger och Ammotrack möter varandra är det blir det ju bara en av dem i final. Om de möter varsin popartist finns ju möjligheten att båda, eller ingen kommer till Solna, beroende om vem de faktiskt möter.
Det är faktiskt nästan lättare att säga vilka två som jag inte tror kommer till Solna ( State of Drama och Stenmarck ). Sedan hoppas jag att folk genomskådat Ellinore och att de inte röstar på henne (även om det är många här som tror att hon faktiskt kan gå direkt till final).
Själv hoppas jag så på att Helena Paparizou och JEM tar varsin biljett till finalen. Det hade för mig varit den perfekta kombinationen. Men någon av dem måste stryka på foten tror jag för en av rockarna. I min värld är Outtrigger den bättre av de två, men Ammotrack den folkligare…
Sedan går det ju bra för Linus på Spotify….
Ja, ni hör, det är inte lätt idag.
Men jag följer hjärtat denna gång och säger:
Helena Paparizou och JEM till final.
There I said it.
