Nicole Sabouné är faktiskt en av anledningarna till att 2014 ser ut att bli ett fantastiskt musikår.
Hon skämmer nämligen bort oss med att släppa ett av årets bättre album bara tre veckor in på 2014.
Vi har bland annat redan hört singlarna Win this life och Conquer or Suffer som både skapat intresse i bloggsfären världen över samt en hel del spelningar i P3.
I Nicoles musik hittar vi inspiration från artister som David Bowie , Billy Idol , Nirvana och Joy Division .
”Bowie är verkligen en artist jag blir knockad av, speciellt Low , som är mitt favoritalbum” berättar Nicole när jag ringer upp henne för att snacka lite om henne och debutplattan Must Exit som släpps den 15:e Januari.
”Jag växte upp med att min pappa spelade mycket Pink Floyd hemma. Jag antar att jag har blivit lite skadad av det, för jag har ganska höga krav på musik jag ska lyssna på. Jag menar, det är inte Majas Alfabetssånger direkt, utan Dark Side of the Moon .”
-När började du sjunga?
Jag har alltid varit fascinerad av ljud, och lyssnade hellre på böcker än att läsa dem.
När jag var sex år började jag sjunga, och jag känner sedan dess en stor frihetskänsla av att få göra det.
-När började du skriva texter och musk själv?
Jag har länge skrivit texter, men det var runt högstadiet som jag började få upp ögonen för musiken och framförallt att det fanns en bransch bakom. Det var då som jag förstod att jag ville hålla på med musik hela livet, och tog reda på vad som krävdes av mig för att kunna göra det.
Men det var först de senaste två-tre åren som jag kände att ”shit, det här skulle ju kunna hamna på en skiva” med det jag skrev. Jag började liksom komma in i tänket att det inte bara var jag som skulle lyssna på det jag gjorde.
I början av 2012 började musikprogrammet The Voice i TV 4 där Carola , Petter , Ola Salo och Magnus Uggla skulle hitta artister baserade på deras röst och inte deras utseende eller hur troligt det var att de skulle kunna sälja skivor på grund av deras stil.
Nicoles sångcoach bad henne söka dit, vilket hon inte alls ville till en början. Men när hon fick reda på att hennes stora idol Ola Salo skulle sitta med i juryn behövde hon inte mer övertalning för att skicka in sitt röstprov till programmet.
Hon fick alla fyra domarna att vända på sina stolar när hon sjöng och valde självklart Ola som sin mentor och coach under programmet.
-Du har aldrig känt att någon avfärdat sig som The Voice / Idol-artist på grund av att du var med?
Nej faktiskt inte.
Det var ju ingen som visste vem jag var i och med att programmet aldrig blev så stort, utan det kom mer efteråt när folk började Googla mig som de såg att jag varit med där.
Det viktigaste med det programmet blev ändå min relation med Ola. Han har blivit en bästa vän till mig och kommit med tips och förslag.
Det var även han som presenterade Niklas Stenemo och mig för varandra, vilket blev början på ett väldigt bra team.
Nicole har jobbat på skivan under ett års tid.
Hon och Niklas har skrivit det mesta av materialet, och Ola har varit med på två av spåren på skivan (Unseen footage from a funeral och Saving up .
Till sin hjälp att producera skivan vände de sig till Lasse Mårtén , som bland annat jobbat med artister som Peter, Björn & John , Lykke Li och Björn Yttling .
”Det var lite av en dröm att få jobba med Lasse.
Jag kontaktade honom och vi klickade med en gång över vårt första möte.”
-På vilket sätt har han hjälpt dig hitta känslan i musiken?
Han är ju en sjukt teknisk ljudnörd, så i och med att vi spelade in allt live krävdes det rätt typ av producent för det.
Det som var skönt var att jag kunde säga saker till honom som han förstod med en gång och sedan kunde han komma med väldigt coola idéer.
-Själv har jag ju hittat många favoriter på skivan.
Bland annat tycker jag att So this is it med barnkören är helt lysande, samt Hates don’t dance .
Ja, på So this is it har vi ju Pink Floyd igen. Det är ju en total rip off från The Wall . Men jag gillade den tanken och ville att det skulle låta exakt så som på den skivan.
Så vi jobbade med en barnkör med massa 13-åringar och de var så duktiga!
Hates don’t dance är faktiskt en av mina favoriter också.
Det var en av de där låtarna som grundades i en basgång. Jag skrev refrängen först och gillade orden… jag var säkert arg på någon eller så, haha!
Men jag gillar vi mot dom och gemenskapskänslan, plus det där Tarantino -solot som jag verkligen älskar!
-Ni lanserar skivan digitalt och sedan enbart på vinyl, där ni även digitalt jobbat med a- och b-sida. Varför?
Jag har ju alltid varit en vinylälskare och tycker det är ett tidlöst sätt att lyssna på musik.
Jag förstod att vi var tvungna att släppa den digitalt via iTunes och Spotify, men sedan var det helt klart en egogrej att bara ge ut den fysiskt på vinyl.
Folk vill ju att allt ska hända så snabbt nuförtiden, där man ska se och uppfatta saker direkt. Men jag ville ta det tillbaka ett steg på detta sätt.
Albumet Must Exit släpps den 15:e Januari.
Nicole är även nominerad till bästa live akt under Manifestgalan den 7:e Februari.
Se videon till Win this Life :
