Daniela Rathana säger fuck ditt liv och inser att hon älskar all sin tid. På albumet Where Strippers Go To Die har artisten samlat fyra år av blod, svett och tårar till en låtsamling som fångar hennes karismatiska personlighet och vågar prata om sånt som gör ont. Tillsammans med Calle Ask, Amanda Cygaeus, Klas Åhlund, Charlie Bernardo och Oskar Linnros bjuder Rathana på ett album som ger ”pop” ett helt nytt ansikte.

Det hela började med en skylt artisten såg i Milano som väckte något hos henne.

”Jag såg orden ’Where Strippers Go To Die’ och tänkte direkt: ’Det där är jag.’ Bilden dök upp i mitt huvud – en strippa på scenen, plötsligt ångerfull men redan naken. Och där någonstans insåg jag att jag befann mig i precis samma situation. Fast som artist. Det finns en typ av offentlighet där jag ständigt måste klä av sig själv, lager för lager, tills inget längre finns kvar att gömma. Det börjar oskyldigt – en låttext, en intervju där man säger lite för mycket, en scensituation där det plötsligt känns som att alla ser rakt igenom en. Till slut står man där, hudlös, naken inför alla, och inser att det inte finns någon väg tillbaka. Det har fått mig att undra var gränsen går. Vad är egentligen för privat?”

Parallellt med att artistens framgångar avlöst varandra har en förlovning blivit en skilsmässa, kärleksrelationer blommat upp och bleknat och en inre resa pågått. Daniela säger själv att hennes ingång till allvar är humor och därför har albumet en hel rejäl dos av detta. Med blotta ögat kan man tro att plattan är en enda lång exhibitionistisk bekännelse med titlar som Pillow Princess, Playboy och Where strippers go to die. Men bakom ironiska slogans döljer sig djupa historier och en personlig resa som nu blir till örongodis för den breda massan. När Rathana går rejält på djupet slår det hårt, som i Mangatårar där hon öppnar upp och pratar om saker vi lyssnare aldrig fått tillgång till tidigare. Lika hudlös är hon i leadsingeln Where strippers go to die som kan verka kitschig och pompös men textmässigt skalar bort allt vad fasader heter.

Rathana målar ljudmässiga bilder av de bottenlösa känslor som kommer med att bli dumpad men låter sig i samma stund flyga fritt och vara euforiskt nykär. Fokussingeln Fortare sätter ord på just detta och med hjälp av Klaes Åhlund tar de med oss på en virvlande resa genom arpeggio-solon och en oemotståndlig refräng.

”Att vara nykär kan vara något utav det vackraste, men jag tror också att man kan bli beroende av att vara det. Jag var nykär när jag skrev låten och dejtade en kille men det gick alldeles för fort. Både han, jag och alla runt omkring oss sa det. Självklart kraschade den relationen och det blev fröet till låten Fuck ditt liv”.

Daniela menar att svek och otrohet är vad som agerat katalysator till hela plattan, men även sårbarhet, ånger och hårda insikter återfinns. Bland detta myller av känslor är jag övertygad om att lyssnarna kan känna igen sig i minste ett av alla emotionella stadier. För mig är det Säg nåt, där kärlek blir till en desperat drog och Pillow Princess med budskapet om vi alla är mänskliga och försöker söka svaren på livets frågor som träffar allra hårdast.

Fyra års väntan ställer vissa krav på leverans och det känns som att Daniela fullkomligt kastat dessa krav ut genom fönstret, lyssnat inåt och levererar något som vi aldrig tidigare hört på den svenska popscenen. Galenskap lönar sig när man också kan stå upp för den till 110%. Daniela går från lysande till genialisk på albumet Where Strippers Go To Die.

Nu när Popmuzik inte längre finns på Facebook, får du gärna följa bloggen på Patreon. 
Där kan du som medlem få uppdateringar om nya inlägg i bloggen, läsa krönikor, rösta i roliga omröstningar och vara med i diskussionen om ny popmusik. Du kan bli medlem helt gratis, eller om du vill kan du även stötta bloggen med några kronor i månaden som Popmuzik Liker eller Popmuzik Lover. Vi ses på Patreon!